• Mamma Jennica

    problem i skolan

    känner att jag måste få skriva av mig lite!


    min son har blivit utsatt för en kränkande teater av andra klasskamrater utan att lärarna bröt det hela.


    min son har genom gått en utredning för att se om han hade någon typ av bokstav eftersom han har ett hett humör. sedan det spela upp teatern har allt blivit värre.


    utan att personalen på skolan har sett  vad som har hänt så har han fått skiten för det som inträffat, andra barn tycker det är "kul" att reta upp honom så att han blir arg, men enligt skolpersonalen är det inte så även fast elever har "erkänt" det hela..


    nu har skolan gjort en anmälan till soc för  det annser att han mår pyskist dåligt och att problemen kommer hemifrån.. vart vänder man sig hur ska man göra för att hjälpa sin 10 åring..


    hemma är han en ängel mot för vad han är i skolan visst kan han bli arg när han inte får göra som han vill men inte mer än någon annan unge..


    Mamma till Jonathan och Isak
  • Svar på tråden problem i skolan
  • Marre73

    Hej!
    Har en 9-åring hemma som vi fått veta är "bråkig" i skolan och som får skulden för det mesta tråkigt som händer (mobbing, utbrott etc). Känns som om vi är i lite samma situation, fast min dotter har aldrig haft problem innan. Det började när hon började 2:an i höstas (ny lärare). Jag tror du kan vända dig till BUPP faktiskt eller skolsköterskan. Vi ska ha samtal med läraren ang vår situation och blir det inte bättre ska vi nog koppla in en barnpsykolog för att gå till botten med detta.
    Det viktiga för dig nu är att INTE ta på dig skulden utan stå på dig om att din son är under utredning och att han behöver HJÄLP och STÖD från skolan inte tvärtom!!!

    Lycka till!

  • Flickan och kråkan

    Jag, som lärare reagerar också på det du skriver om teaterstycket som så att säga bara har fått passera. Har du pratat med lärarna om detta? Om du gjort detta utan någon respons så ska du ta upp detta med rektor och skolkurator/skolpsykolog. samma sak gäller givetvis det här med att andra barn så att säga medvetet trycker på knappar som de vet får en reaktion. Det är på inget sätt ok. Dåligt att det nonchaleras.

  • Mamma Jennica

    jag har pratat med läraren, rektorn psykologen och specialpedagogen, men det tycker att jag skyller allt på läraren de mottarbetar mig totalt ! Det tycker att jag ska acceptera det som har hänt och gå vidare !
    rektorn och läraren är vänner och umgås en heldel privat !
    allt började när sonen bytte skola när han började 1an.. jag vet inte vart jag ska vända mig Bup har varit inkopplad för att göra utredning men det finner inga problem i testen som har gjorts. han ligger inom normal nivån. det ända dom kunde se var att det fanns problem med läs avkodning, och det har jag "bråkat" med skolan om sen sonen gick i 2an att jag misstänker läs och skrivsvårigheter dels för att jag själv har det och att jag ser att han inte hänger med i samma som de andra i hans ålder ! nu har dom gjort testet, hoppas på att få ett svar snart. men innan jag  fick igenom att det skulle göra ett test på honom så krävdes det 4 möten där bup var med och försökte hjälpa mej att skolan skulle göra det eftersom det inte är landstinget som gör testen när barnen går i skolan., tyvärr så görs inte testen i våran kommun förns i 6an här egentligen och jag prata med rels och dom tyckte det var lite sent att göra testen då,.. men nu är det gjort iaf,
    har skrivit i min blogg om teatern om nårgon är intersserad att läsa..
    Jag vet helt ärligt inte vad mer jag ska göra snart och vad har jag för rättigheter !
     


  • Lovikka

    Vi befinner oss i lite liknande situation. Detta att barnet behäver hjälp,men vi inte lyckas få skolans stöd.

    Mitt barn har stora behov av extra stöd i skolan, hjälp med det sociala, men får det inte. Jag har precis som du pratat med lärare, rektorer, BUP, skolsköterska, fritidspersonal och några skolansvariga på kommunen. Det har inte gett resultat. De enda som visat förståelse för problemet och försökt hjälpa mitt barn är BUP. Skolan förnekar fortfarande att problemet finns eller inser att problemet finns, men vill bemöta barnet på helt motsatt sätt än vad jag och BUP anser skulle kunna hjälpa.

    Vad ska man göra? ! ?

  • b38

    Man blir så jäkla arg när man läser hur skolan fungerar, eller ska vi säga INTE fungerar kanske. För att ingen ska hoppa på mig om det så vill jag säga att det nog inte gäller alla skolor och heller inte all personal i skolan, det finns mycket bra. Men det hjälper en ju knapast när man har problem med den skola ens barn går i ju.
    Vi hade jätteproblem med på vår skola. Andra av sig på vårt barn, och han gav sig på dem som ett hjul som aldrig ville stanna. Så länge man inte hade direkt bevis eller sett något själv precis när det hände, så hade aldrig något hänt av det man fått höra. ALDRIG! Personal blundade bara. Precis som ni andra fick man sitta i möten och fick mest höra "ja o ammen" men inget vettigt, och inget hände. Var skapligt frustrerad för att inte säga vansinnig på alla i kommunen. Att kunna ha en rsurs i alla fall under en tid för att hålla lite extra koll och kanske bryta mönstret fanns inga pengar till, den kassan var tom sedan länge........ Blev tipsad av en personal i sjukvården som hört talas från andra föräldrar i ungefär samma situation om skoljuristerna som skulle arbeta för barn där föräldrar inte riktigt kan hävda sin rätt hos kommunen. Man kan få hjälp där och det kostar inget, tydligen massa företag som betalar dit för att de ska kunna hjälpa föräldrar att få hjälp med tröga kommuner. Jag mailade dit och frågade lite, och sen ringde de upp mig. De tog kontakt med kommunen och dagen efter ringde rektorn och frågade vad jag dragit igång. Jag sa som det var att jag inte tyckte att de lyssnade på mig och att jag behövde hjälp att se om jag hade rätt. Sen ringde den dryga jäkeln på kommunhuset och frågade vad det var frågan om, vad det var jag tyckte var så fel. (som om han inte fått höra det, det var som om han inte hade brytt sig att änns lyssna på mig när vi redan haft massa möten innan). Sen blev det möte i alla fall och det blev snack om att kommunen såg att det "nog kanske" fanns behov av extra insattser men att det inte fanns pengar till det och "vad ska vi göra då?" sa de. Han från Skoljuristerna började rabbla massa paragrafer och regler och undrade hur kommunen uppfyllt dom i det här fallet. "Ja, vi har ju inga pengar..." sa de. Han brydde sig inte om vad de sa utan matade på med flera grejer de inte uppfyllt och tog fram några dommar från domstol och hänvisade till. Jag blev nästan lite spak själv men myste ändå en del.
    Man kom fram till att man skulle se vad man kunde göra åt det. Sen avslutades det. Ungefär en vecka senare hade man hittat ett sätt att "lösa det hela på" och det kom ganska fort en resurs till klassen. När han på skoljuristerna ringde mig för att se hur det fungerade blev han lite irriterad över att resursen verkade vara till hela klassen (som jag själv inte reagerat på så mycket, men när han påpekade det så). Han tyckte att resursen skulle vara knuten till mitt barn i alla fall i början under flera månader. Och det lät ju kanske ännu bättre. Han skulle ringa kommunen och höra. Sen fick jag ett mail att det var ändrat och att resursen skulle vara knuten till mitt barn under minst 12månader innan man skulle göra omprövning, om nu inte jag ville något annat. Även rektorn ringde mig och sa att man nu ordnat så resursen inte var till hela klassen, och var så himla väl villig helt plötsligt. Idag är allt under kontroll och känns bra. Problemen är som borta!

    Så det kan jag tips om. Länkar här till Skoljuristerna

     

Svar på tråden problem i skolan