Vilken är den bästa barnboken du läst?

"Anne på Grönkulla". Det härliga med dem, är att man kan läsa dem med behållning i alla åldrar. Det finns liksom olika "nivåer" i dem. En som talar till barn som är yngre än Anne och är nyfikna på hennes liv som tonåring och ung kvinna, en för dom tjejer som är jämnåriga med henne i böckerna och kan identifiera sig - och ytterligare en som talar till en när man är äldre och har perspektiv på barndomen och ungdomen. Då kan man le lite åt allt vad Anne och hennes väninnor har för sig..!

De har allt: en i slutändan positiv livssyn samtidigt som Montgomery inte drar sig för att skriva om svarta saker - svartare än i de flesta barn- och flickböcker (misshandlande makar, självmord, stor fattigdom, barn som dör direkt efter födelsen, ondska och sinnessjukdom...). Annes ljusa väsen vinner alltid igenom allting. Dessutom har de mycket humor, och romantik, och mänsklighet, och vackert språk, och... ja, ALLT!

Jag gillar även Kulla-Gulla-böckerna, som utspelar sig i ungefär samma tid - runt sekelskiftet 1900 - väldigt mycket. Fördelen med dem jämfört med Anne-böckerna, är att de utspelas i Sverige och att man kanske känner sig närmare Kulla-Gulla av den anledningen. Medan nackdelen är att de är "enklare". Inte lika omfattande varken till mängden text eller till djupet så att säga. Språket är också mycket enklare.    

När det gäller barnböcker för mindre barn, så har både barnen och jag varit väldigt förtjusta i t.ex. "Kattresan", böckerna om Mumintrollen på vers ("Muminmamma sa med kraft: vi dricker hädanefter saft!" ), samt böckerna om bävern Castor. De senare gillar jag även för att de faktiskt LÄR barnen någon praktisk färdighet, som de vill prova själva sedan!

Ja, "Bland Tomtar och Troll" hette en sagosamling med illustrationer av John Bauer, ja. Den älskade jag också!

Ja, "Alice i Underlandet" älskade jag också... Finns en fortsättning också, "Alice i Spegellandet". Den är också bra, men inte lika bra.

Kom att tänka på två andra 1800-talsbarnböcker som jag älskade: "Peter Pan" och "Fången på Zenda". Den sistnämnda kan man läsa med behållning även som vuxen - den har både romantik, äventyr, friska upptåg, positiv livssyn, humor och poesi..! 

Ja - Britta och Silver!!! *älskade*
 
För att inte tala om Wahlströms ponnyklubbs årsböcker! De med Fia - kommer inte ihåg vad ponnyn hette, nu. "Pytteliten" ringer en klocka...Kommer särskilt ihåg "Ponnyklubben och borgens hemlighet" - den var MAGISK!

Läste långt senare att tjejen som spelade på fotona, egentligen hette något helt annat. Hon var inte tonåring heller, som man trodde, utan i 30-årsåldern när fotona togs - men hon såg så ung ut! Hon dog visst i cancer endast 34 år gammal...   

Haha - när jag var på utvecklingssamtal i dotterns skola, såg jag att de hade en stor korg med Kitty- och Mary Lou-böcker att låna. Jag bad min dotter att låna några åt mig! Själv är hon inte intresserad, hon tycker de är fåniga.

Jag tror att de där böckerna, liksom sjuksköterskeserierna, fick ett särskilt skimmer för att de var så förbjudna på 70-talet. Feminismen är ju inget nytt utan har gått i vågor, och i den förort där jag växte upp var den extrem på 70-talet. ALLA böcker som ens antydde att flickor kunde vara intresserade av vård eller pojkar av sjöfart censurerades bort! Kvar blev böcker av typen: "Det här är Magnus. Magnus är ensam i höghuset hela dagen, för hans mamma måste arbeta. Hon arbetar på en fabrik. Magnus mamma är ensamstående, men ibland har Magnus en plastpappa".  

Ja, antingen det eller skildringar av fattiga barn i U-länder. "Det här är José. José sparkar boll. Bollen är en uppblåst urinblåsa från en gris. Josés föräldrar har inte råd att köpa en riktig boll. De arbetar med apelsinplockning hos en rik plantageägare"...

  Jo, jag tycker också att de var självständiga. Och även t.ex. Syster Barton, som ansågs så väldigt skadlig för unga flickor. Hon var ju en målmedveten tjej, som avvisade frieriet från den stilige Dr Barry, för att hon "ville bli något själv först" och inte bara gifta sig. Hon till och med återvände till ssk-yrket efter att hon fött alla barnen! Det var ju VÄLDIGT ovanligt på 1930-40-talen då de skrevs!