Theresé, Marié eller Pierré?

Ja, TS, det är verkligen ganska obegripligt. Och många bryr sig inte - sorgligt nog. För en fransman blir ju dessa stavningar både komiska och korkade.

Det går att jämföra med när jag bodde i England och de gjorde reklam för Ryan Airs flygningar till Sverige. I annonserna skrev de att flygen gick till Skavsta och Våsteräs (inte bara en gång, utan alltid). "Vad spelar det för roll vilka prickar man sätter var, liksom!", skulle de kanske resonera. Ungefär som när människor här i Sverige tycker att det är en petitess att man bryr sig om t ex accenter. Det heter INTE chevré eller latté, vill jag ropa! Men jag har t  o m fått svaret av någon som säger så att "det heter så, på svenska"! Och man använder INTE apostrof vid genitiv-s på svenska (Gunnels inte Gunnel's) - men säg det till reklamtextskaparna mfl.

Det borde inte heller heta "en muffins" (motsv. på svenska ung : "en bullar"). Men där har jag fått ge vika för SAOL.

PS. Jag talade med en kvinna i telefonen en gång som presenterade sig som "Eva" (trodde jag!). Jag antog att hon sa sitt namn med en dialekt när hon uttalde namnet "Äwah" - men det visade sig att hon stavade namnet så. Om hette Nihlzån i efternamn förtäljde inte historien.

PS. Påannonsering av hallåa i TV inför visningen av en fransk film: "Och i huvudrollen Jean Moreau". Var även Jeannes bror skådis?

Ja, varför inte.  Det finns säkert många som tycker att du blir sååå mycket mer intressant som person. Jag tycker att det är bra att språk utvecklas. Och sms-"språket" är en del av det. Men framför allt retar jag mig på när man rycker på axlarna inför andras språk specialiteter. Men, som du säger, det handlar om okunnighet och brist på språkkunskaper. Det är ju i alla fall inget som är unikt för svenskar (not. "Våsteräs").

Ja. Eller dvs "en muffins" är ett helt godtagbart alternativ till "en muffin" enl SAOL. Gå ut på stan och beställ eller titta på skyltar i caféer och du kommer att märka att det är det vanligaste alternativet.  Jag säger självklart "en muffin". Eftersom jag har också har bott i England i 11 år sitter det extra mycket i ryggmärgen. Man få väl anta att de flesta svenskar, tyvärr, säger "I'd like a muffins, please." när de besöker London. Fast, förresten, "please" säger de nog inte....