Hur hanterar man ett barn som är uppenbart osäker i olika sammanhang?

puffar för tankar och idéer...

Ni kanske kan ha snacket med hans mamma utifrån "vad finns det för regler i respektive hem?"  för att jämka ihop lite.  

Tyvärr har vi försökt det och hans mamma väljer att tolka den frågan som kritik och ställer sig i försvarsposition. Det slutar med att vi inte får reda på så mycket...

Jag tror att ni bara helt enkelt får prata med barnet.
Berätta att det är okej att han gör si och så, sen får ni kanske berätta det igen och igen. Tillslut kommer han säkert bli mer säker i sin situation och förstå att hos er är det okej att göra på ett visst sätt medans man kanske inte får göra så någon annanstans.

Jag vet att när jag bodde hos mina pappa och hans nya fru när jag var 7 var jag väldigt obekväm och visste inte alls hur jag skulle bete mig. Visste inte riktigt hur reglerna såg ut eftersom jag alltid bara haft min mammas regler. Men tillslut så vänjer man sig, även om det kan ta lite tid.

Om mamman gör honom osäker så kanske han borde bo hos er huvudsakligen istället?

Man kan väl inte bara förutsätta att det är mamman som gör honom osäker? Finns mycket som kan spela in.
Han kanske bara är osäker på situationen. att behöva pendla fram och tillbaka vv.
Man behöver väl inte måla mamman som en bov i dramat utan att veta om hon faktiskt gör honom osäker.

Det var därför jag skrev "om".

Han har bott vv sen han var 2...Jag tror inte han minns hur det var innan.
vet inte heller om det är mamman som är "boven" men det hade ju klart underlättat ifall vi visste hur reglerna såg ut hos dem. Det enda vi vet är att vi är fastare på de regler vi har medan de hos hans mamma har en tendens att "ge upp fighter" snabbare.

kan nog ändå vara ganska splittrande att fara fram och tillbaka veckovis även om han gjort det länge.
Min vän har två barn som pendlar vv och de har alltid varit splittrade över det. nu är de så pass stora att de kan sätta ord på vad de känner och de säger att det är jobbigt att inte bo på ett och samma ställe utan att ständigt fara fram och tillbaka.

Men om ni är oroliga för hur det ser ut hemma hos hans mamma så kanske din sambo/man skulle försöka sätta sig ner ensam med henne och försöka reda ut hur de har det hemma? Fast så har ni kanske redan försökt? Det kan inte vara så att hon på något vis ställer sig i försvarsställning för att du är med? Hon kanske ser dig som "en rival"

Jag har aldrig tagit de här diskussionerna med henne. Förstår vad du menar dock! Min man är lite osäker när han ska ha de här diskussionerna för att pojkens mamma har en tendens att överreagera och sätta sig påtvären med allt. Det blir nog en ond cirkel...

Något som typ alla barnuppfostringsböcker rekommenderar (och som typ ingen faktiskt gör) är att ha familjeråd där man kan diskutera allt som är viktigt inom familjen. Saker som regler, semesterplanering, värderingar och stora och små beslut. Det kanske skulle vara något för er osäkra kille? En gång i veckan eller så för att lite mer organiserat ta upp familjesaker som rör alla. 

Vilken dröm....Det hade vart underbart om det hade funkat!!! Ska ta upp det som ett förslag iaf. Min man och pojkens mamma får ta beslutet. Tack för idén!

Ajdå, svår sits.
Ja då kan jag tyvärr inte komma på något mer som kan hjälpa. Hoppas det löser sig till det bästa tillslut!
Lycka till! Tycker det är fint att du visar så stort intresse och omtanke för ditt bonusbarn! Vore alla bonusföräldrar som du skulle många barn ha det bättre.

Tack.... Jag ska prata med min man och se vad han tycker om idéerna som jag fått tack vare er.

Kanske skulle det funka med bara din del av familjen även om mamman inte vill vara med? Ni kunde få fram era regler och göra det klart och tydligt för pojken så han kunde känna sig trygg och säker hos er. Lycka till i alla fall!

Det har vi gjort. Det härär  tydligast på helgen efter han kommit hit. Vi växlar på fredagar.