• ensominteorkar

    Sömnlösa nätter

    Hej!
    de är så att min sambos son 7 år är i en period då han vaknar på nätterna och vägrar gå och lägga sig igen i sin säng. Vi följer med han in igen och säger god natt, efter ett tag tassar han in igen och vägrar yttligare en gång gå in och sova och detta fortsätter om och om och om igen.... efter många lugna diskutioner börjar tålamordet tryta mitt i natten.... Inget hjälper, lampan tänd, lampan släckt, stereon på, dörren öppen, hall lampan tänd, dörren stäng, ja alla alternativ som kan tänkas... utan det att sova inne hos oss, där har vi dragit gränsen.
    efter många långa minuter av skrik, gråt, hysteriskt utbrott helt enkelt tappar man humöret.... det tar oftast upp till 1 timme näst intill varje natt!!!!

    detta tar mycke på mitt och min sambos förhållande, då vi blir trötta och griniga på varandra på dagarna...
    jag blir fruktansvärt irriterad på sonen....
    jag kommer inte orka om de ska fortsätta länge till....

    de jag ville komma till va, har någon nått förslag på vad man kan göra för att få nätterna fulla av sönm????

    tack å hej=)

  • Svar på tråden Sömnlösa nätter
  • kath69

    Låt ungen sova hos er! Vilket är viktigast - att ni i familjen mår bra eller att ni gör det ni anser vara rätt? Att sonen vill sova hos er tyder på något, de gör det sällan för att jävlas. Att han har, som du skriver, en period innebär för mig att han vanligtvis vet att man sover själv, och det brukar inte heller vara något problem. Tänk själv att du är i stort behov av en kram (kan du känna känslan?), du går fram till någon du tycker om, gör dig redo att kura in dig in dig i dennes famn - du skjuter personen i fråga bort dig och säger att du minsann inte ska få kramas, och inte nog med det du måste gå där ifrån. Hur tror du att det hade känts?

    Jag vill inte på något sätt anklaga er för att ni gör fel - jag vill bara att ni ska se det för vad det är - en liten kille som behöver x-tra närhet. Och det handlar inte om att låta baren styra i allt, absolut inte, utan det handlar om att se till vad som ligger bakom önskan. Varför vill han sova hos er och hur kan ni ge honom det han behöver? 

  • ensominteorkar

    jag förstår helt din tanke... å är det nått han får så är det såååå mycke kärlek, den snålar vi inte på=)
    tack för ditt svar, vi försöker här hemma prata om varför det blir som det blir på nätterna, men det är svårt,
    och inte minst för sonen han har svårt att veta vad det är som gör att han vaknar.... vi kommer lösa detta enkelt det vet jag, men när jag vaknar på natten blir man så irriterd för inget.... jag behövde ett svar på de jag satt å skrev mitt i natten å de fick jag, tack igen=)

  • Myrtuva

    Vi sitter i samma båt och det är inte så lätt att "bara låta dom sova i våran säng"!

    Jag håller på att bli galen och jag får ingen respons från min kille.
    Han har en son på 7 år, han är där varannan vecka. Vi bor inte tillsammans men lever mer eller mindre tillsammans i hans hus.
    Hos sin mamma sover han i sin egen säng men inte i hos oss.
    Han son kommer in varje natt och sover där, man ligger som en ostkrok och på morgonen har jag ont i hela kroppen.
    Jag har tagit upp detta med min kille men han "orkar inte" ta tag i det och gå tillbaka med sonen till rummet så jag står helt handfallen.
    Hur ska jag nå fram till min kille så att vi kan prata om det så att han förstår att hans sons sovande i våran säng skadar vårt samliv.
    Bara jag tar upp det så blir han arg och upprörd, ja jag vet verkligen inte vad eller hur jag ska göra!
    Hjälp!! 

Svar på tråden Sömnlösa nätter