Jag är ännu inte gravid eller funderar på barn på grund av förlossningsrädsla (bland annat)
Jag vill fråga er som har fler än ett barn och som testat både vaginal förlossning med epidural eller liknande och kejsarsnitt.
Tar bedövningen i både fallen bort lika mycket känsel?
Hoppas ni förstår min fråga
jag har provat båda sätten..
dotter nr 1 fick jag epidural med.. den hjälper, men jag tyckte att de försvann de onda i värkarna, sen när väl krystvärkarna kom o hon skulle ut, då kändes de rejält, typ allt på en gång..
dock kände jag inte hur mycket eller hur länge jag behövde krysta..
så för mig sa jag aldrig mer..
vet dock folk som tyckte den va helt underbar!! o att den hjälpte dom helt igenom allt, o de hade inte speciellt ont..
beror nog väldigt mycket på person till person..
sonen blev igångsatt, o hade bara lustgas på han
helt annan känsla! jag var med på ett hel annat sätt, kände helt va jag skulle göra o allt gick bara kanon..
tyckte inte krystvärkarna o när han kom ut alls gjorde ont..
minsta dottern kom med planerat snitt
hon låg i säte, o de kunde inte vända henne trots 2 försök till det..
foten låg under på nåt sätt, så hon satt fast ordentligt *hade slutat i snitt sa de om jag försökt vaginalt, rekommenderade inte det på mig*
snittet va lugnt, dom berättade allt, o jag va påläst innan ordentligt om va som händer..
fick spruta första natten mot smärta, sen tabletter..
lite ont när man hostar o ska ta sig ur sänge, men minskar ganska snabbt..
jag skulle trots de välja vaginalt som nr 1..
kroppen återhämtar sig fortare, *med tanke på att de faktiskt är en op med kejsarsnitt*
men det är också min personliga åsikt =) alla är olika!!
du kan få aurorasamtal om du e rädd! be om ett innan du planerar grav,..
med snitt försvinner kroppen helt typ vid brösten =)
kan röra huvudet o armar, sen ligger man bara.. tar ett tag innan kroppen vaknar till igen, känns skumt!!
epidural tar bort själva ondheten i magen o ryggen typ..
men hela du är ju rörlig i de fallet =)
Man ska ju inte känna någon smärta under ett snitt, då är det något som är fel. Visst att det kan kännas, som ett slit och dragande i magen men inte smärta.
Oavsett vilket man väljer så blir det ju smärta, antingen under förlossningen eller efter med snitt.
Jag har inte fött med snitt, utan vaginalt båda ggr, men den ena gången med EDA och lustgas och den andra bara med lustgas. OCH det är stor skillnad, med EDA hade jag inte allas ont, kände knappt värkarna....
(har fött två stora barn på mellan 4,6-4,8 kg)
Yups, första dotter vaginalt med epidural. Helt oki! Kunde gå och stå och vara som vanligte efter.
Andra dottern urakut snitt, komplikationer, klippte av en muskel, fick inre blödningar, infeketioner. 3 olika penicilliner, sängliggande 3 veckor, fem dagar med kateter, kunde inte röra mig alls. Sköldpadda, de fick dra mig upp om jag skulle sitta. Fick morfin en vecka efter-och diklofemak och andra starka mediciner i tre veckor efter.
Kunde på tre veckor inte ta mig upp alls. Sen när det började bli bättre.. så fick jag opereras en gång till.
Min äggstock hade flyttat sig upp PÅ livmodern fram med en 5 cm cysta. Tack för den liksom. Utöver allt annat...
Sen hade jag efter det ingreppet- läkaren sa att jag hade fått så mycket sammanväxningar att jag inte kan bli gravid normalt längre. Eller jo, kan och kan men kraftigt nedsatt förmåga..
Finnns alltid risker med snitt om man kan skulle jag säga.. välj vaginalt och ha snitt som en backup.
Snitt kan ju gå bra med såklart, men det finns mer risker med det.
Får jag välja om vi nu får barn i framtiden aldrig i helvete snitt mer. Vaginalt för mig tack.
Första sonen med akutsnitt efter igångsättning efter 2 veckors överburenhet, bedövad och "förlamad" från bröstet och ner i tårna. Kände inget under själva snittet/operationen, däremot var det jobbigt efteråt, kunde inte skratta eller hosta och gick på smärtlindring i form av diklofenak i ett par veckor.
Andra sonen född vaginalt med lustgas och EDA, när jag fick EDAn kunde jag slappna av och smärtorna avtog och jag kunde vila lite. Det var verkligen jätteskönt, fick påfyllning en gång och smärtorna avtog igen men inte helt. När krystvärkarna väl kom kändes de ordentligt men det hade nog varit etter värre utan EDA.
Är nu gravid för 3e gången och hoppas att jag får föda vaginalt och kommer då ta både lustgas och EDA. Om jag får välja tar jag alla gånger vaginalförlossningen (om det är möjligt dvs.).
Har bara fött ett barn (vaginalt med EDA) så jag kan inte jämföra med snitt. Vad jag hört innan var att efter snitt så har du ont i flera veckor med efter vaginal förlossning så "skuttar du ur sängen" direkt. Det stämde inte alls på mig. Jag hade så ont i hela kroppen (framförallt underlivet) att jag fick ta smärtlindrande (dexofen) i flera dagar. Ryggmärgsbedövningen fungerade inte alls under förlossningen trots att den lades om, så sammantaget blev det en dryg vecka av kraftig värk (31 timmar förlossning och sedan flera dygn efteråt). Har klara funderingar på planerat snitt den här gången.
Jag har prövat bägge delar. Min son föddes med akut snitt, jag fick epidural och kände ingenting under själva födseln (vilket man ju inte ska) annat än att de drog och "donade" i magen. Efteråt mådde jag hyfsat bra, hade inte särskilt ont, men det var svårt att komma ur sängen och jag var rätt handikappad och beroende av maken de första dagarna efteråt.
Min dotter föddes vaginalt efter en igångsättning med gel. Från första värk till hon kom ut, tog det 7 timmar, jag andades igenom värkarna men till sist gick det inte mer och jag fick lustgas (funkade fantastiskt bra för mig) och akupunktur. Lustgasen tog edgen av värkarna, men när hon väl skulle krystas ut så tog jag ingen lustgas, det känns rätt bra om man säger så, men det gick ganska fort över eftersom hon var ute på 3 krystvärkar. Efteråt mådde jag hur bra som helst och "skuttade" ur sängen och promenerade till BB.
Jag har haft två bra upplevelser av bägge, men skulle jag få fler barn vill jag helst föda vaginalt igen om det går.