Jag är socialt handikappad ibland...

Jag närmar mig 40 strecket, har barn, är ensamstående (jag tog steget att jag och pappan till mina barn separerade). Jag vill inte bo med en man-trivs att bo ensam med mina barn.

NU till mitt problem, JAG KAN INTE HANTERA FLERA SOCIALA SITUATIONER.

Jag har bara ett par vänner, den ena är i samma sits som jag, och jag lyckas inte får fler vänner-ändå anser många att jag är trevlig vid första kontakten, och jag ger ett intryck av att vara glad och framåt, men om det blir så att jag träffar dessa människor igen så låser det sig, jag vet inte vad jag ska prata om.

Och det blir inget mer-det blir sällan att jag ens kommer i närheten att få vänner, men ibland.

För några månader sedan blev jag bjuden hem till en varm och trevlig barnfamilj. Mamman och jag hade pratat och skrattat tillsammans flera gånger-när jag kommer dit så blir jag stel och det blir lite pinsamt-trots det blev jag bjuden på en fest hos denna familj, men går inte dit för att jag tycke det känns jobbigt med många nya människor.

Jag är blyg i vissa situationer, när det är många människor, eller när jag ska träffa någon ansikte mot ansikte.Men jag kan utan problem gå på anställningintervjuer, och får ofta de arbeten jag söker.

Men jag är social och vill ha vänner-jag trivs inte att leva så här.

Problemet är att detta problem att inte ha vänner har hållt på i fyra generationer, med mig-så jag har alltså inte fått mycket till social träning när jag var barn.

Mina barn har inte heller vänner och de närmar sig skolåldern-jag vill bryta generationer av ensamhet men mina barn, men hur?

Detta är en sorg, en stor sorg, speciellt när jag ser att mina barn verkar gå samma väg till mötes.

När mina barn blivit större har jag varit så glad för att de ser bra ut, den ena är vacker, men det har inte hjälpt, också flickor ibland på förskolan kastar sig över min son för att han är så söt och vill pussa honom.

Vad ska jag göra? Hur gör man?

HJÄLP