Jag är socialt handikappad ibland...
va lustigt. jag var precis ute på en promenad och jag och tänkte att jag ville starta en tråd liknande som denna. och det första jag ser när ja kommer in - högst upp - är just denna tråd.
jag känner iaf igen mig i det ni alla skrivit. jag tror det för min del handlar om ngn slags prestationsångest. ja har svårt att vara mig själv. jag är nog rätt lugn som person, ibland pratar jag mer ibland inte. är nog en tänkare också. precis som dig har jag haft lätt att få jobb, jobbat i sociala jobb..
de jag umgås med är alla nära vänner. man läser mkt om folk som har problem at skaffa nära vänner och bara har en massa ytliga.. för mig är det nog tvärtom. är som att jag först kan slappna av när jag verkligen lär känna ngn. annars blir ja också lätt stel.. känner ngt slags krav.
gick precis och fundera innan jag satte mig vid datorn att jag ska försöka vara mig själv i situationer. vare sig jag är glad, tyst, tråkig, rolig, pratsam, analytisk, djup, ytlig. jag tror det handlar om ens självkänsla. bara man gillar sig själv så gör nog andra det också! ja kan t ex bli att om jag är på humör för att prata mkt, då klankar ja ner på mig själv att ja pratar för mkt och det är därför ingen gillar mig (att ingen gillar mig kommer jag på själv). är ja kanske lite mer tyst så klankar ja ner på det. alltid är det ngt fel.. så jäkla tröttsamt. vet inte om du känner igen dig men det här va som sagt ngt ja fundera på just nu.. har den dåliga vanan att jämföra mig också. suck.. försår inte varför ja håller på så här.