Inlägg från: Anonym (simona) |Visa alla inlägg
  • Anonym (simona)

    Jag är socialt handikappad ibland...

    va lustigt. jag var precis ute på en promenad och jag och tänkte att jag ville starta en tråd liknande som denna. och det första jag ser när ja kommer in - högst upp - är just denna tråd.

    jag känner iaf igen mig i det ni alla skrivit. jag tror det för min del handlar om ngn slags prestationsångest. ja har svårt att vara mig själv. jag är nog rätt lugn som person, ibland pratar jag mer ibland inte. är nog en tänkare också. precis som dig har jag haft lätt att få jobb, jobbat i sociala jobb..


    de jag umgås med är alla nära vänner. man läser mkt om folk som har problem at skaffa nära vänner och bara har en massa ytliga.. för mig är det nog tvärtom. är som att jag först kan slappna av när jag verkligen lär känna ngn. annars blir ja också lätt stel.. känner ngt slags krav.


    gick precis och fundera innan jag satte mig vid datorn att jag ska försöka vara mig själv i situationer. vare sig jag är glad, tyst, tråkig, rolig, pratsam, analytisk, djup, ytlig. jag tror det handlar om ens självkänsla. bara man gillar sig själv så gör nog andra det också! ja kan t ex bli att om jag är på humör för att prata mkt, då klankar ja ner på mig själv att ja pratar för mkt och det är därför ingen gillar mig (att ingen gillar mig kommer jag på själv). är ja kanske lite mer tyst så klankar ja ner på det. alltid är det ngt fel.. så jäkla tröttsamt. vet inte om du känner igen dig men det här va som sagt ngt ja fundera på just nu.. har den dåliga vanan att jämföra mig också. suck.. försår inte varför ja håller på så här.

  • Anonym (simona)
    Anonym (Periodare) skrev 2011-01-07 16:40:16 följande:
    Hej,
    Känner lite igen mig i det du skriver. Men jag är nog mer av en periodare.....de perioder jag är pigg är jag väldigt social o så men sen får jag mindre energi o blir då mer osocial. Såhär har jag nog varit mest hela mitt vuxna liv och har inte orkat skaffa mig o hålla kontakt med "nya" vänner! Jag har ett par riktigt goda vänner sedan barndomen som jag känner att jag nöjer mig med. Men ibland träffar jag på personer som skulle vara trevliga att ha som vänner.

    Även jag är utåt sett ganska glad o social, har bara haft väldigt sociala jobb! Jag har inga problem att träffa nya människor men.....när jag sedan måste träffa dom igen känner jag nån slags ångest o jag "låser" mig! Detta har blivit något bättre med åren o iom att jag blivit mamma......orkar helt enkelt inte oroa mig för vad andra tycker om mig! Men som du tänker jag nu mer på barnen o att de borde ha en mer social mamma.

    Ja, det finns säkert nån särskild psykologisk benämning för sådant här beteende. Men du är iaf inte ensam! 

    Har tyvärr inte nåt bra tips för hur just du ska göra.....vet bara att jag själv ibland måste tvinga mig till vissa sociala sammanhang med mina egna barn, fast jag själv inte har nån lust! 
    ja har precis så. är som att det går bra att träffa ngn första gången, ja kan prata och så vara framåt och glad. sen när man ses igen så blir ja helt annorlunda. så är det på fester, jobb.. överallt när det kommer till det sociala. fattar inte varför det blir så.

    fattar verkligen inte varför det blir så, bör väl vara tvärtom egentligen?
  • Anonym (simona)
    frökenpiggy skrev 2011-01-07 17:04:20 följande:
    Tänk på mottot "behandla andra som du själv vill bli behandlad", men vänd på det. Behandla dig själv som du behandlar andra! Du verkar vara en trevlig och gullig person, och jag är säker på att du skulle ge en potentiell kompis en andra chans även om de var lite stela i början.
    ja det är nog smart att tänka så. läste också i en bok tror jag det var, att man ska skrivar ner det man uppskattar hos andra folk. t ex att de är snälla, glada, lugna, avslappnade, positiva.. m.m. när man sedan har en lista så har man listan på den man själv vill vara. jag vet inte.. men det gav mig en tankeställare. jag kan klanka ner på mig om jag kanske inte har ngt bra att säga och bara är tyst, men kan samtidigt uppskatta när folk i min omgivning "vågar" vara tysta och inte bara pratar för att prata. man är liksom så extra hård mot sig själv, kanske kan vända på det nästan och säga "behandla dig själv så som du behandlar andra"
  • Anonym (simona)
    Anonym (ensam) skrev 2011-01-07 21:27:16 följande:
    Jag behandlar människor väl, så som jag själv vill bli behandlad, men det fungerar ju inte heller.
    ja men om du vänder på det, behandlar dig själv så som du behandlar andra. gör du det?
Svar på tråden Jag är socialt handikappad ibland...