Bf 19e jan.. Livrädd!
Gick genom min första förlossning feb 08.
Jag och sambon var överens om att det var once in a lifetime! Ingen av oss ville någonsin tillbaka.
Nu sitter vi här och har 13 dagar kvar till bf. Inte planerad bebis men självklart välkommen ändå!
Det första jag tänkte när jag fick + på stickan var "shit hur ska jag klara förlossningen..."
Varit rädd till o från sen dess. Gick och pratade med Aurorabarnmorska och kände mig ganska redo. Vet att jag gjort det en gång förut så varför skulle jag inte klara det nu?!
Men så igår... När jag gått och lagt mig började tankarna snurra iväg och huxflux var jag tillbaka i förlossningssalen. Kände verkligen hur det kändes sist och jag fick panik! Jag vill inte! Jag klarar det inte... ! Hur ska det gå...
Mått så dåligt idag och vet inte hur jag ska hantera det. Istället för att prata om det så skäller jag på sambon om allt annat. Inte varit speciellt trevlig idag!
Inom tre veckor kommer jag ligga på förlossningen och hur jag ska ta mig igenom den har jag ingen aning om
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-06 20:44
Ska tilläggas kanske att förlossningen tog 22.5 timmar från första värken.
Hade intalat mig att det skulle ta lång tid då jag var rädd innan den förlossningen också.
Var glad över att de iaf inte klipper längre (Vet inte varför jag eg. var rädd för det) Blev ett slag i ansiktet när läkaren kommer in och konstaterar, efter 14 h på sjukan, att det inte ser bra ut och att det måste klippas. Typiskt!
De beslutade sig för att ta sugklocka till slut. Har inga tankar om det egentligen, bara glad att jag fick hjälp till slut! Att barnmorskan hoppade upp bredvid mig, snodde lakan runt magen på mig och hängde var desto värre :(