Vi regnbågsföräldrar!

Hej Ella! Kul att du hänger på! Grattis till graviditeten - är du själv eller är ni två (eller fler för den delen) om att vänta på den lilla?

Presentationstråd
(Kopiera och fyll på med de uppgifter du vill lämna om dig själv och uppdatera sedan gärna efterhand!)

Gaytjej - 33 år, bor i södra Halland med fru och sonen Alvar född 22/2-2010

Kul att se dig miljarden! 2 månader, då har ni kanske börjat komma in i det hela? Eller om man nu gör det någon gång i och för sig.. :)
 

Det som har varit viktigt för oss är att få egentid regelbundet! Jag behöver inte lång tid, det räcker t ex med att vara ute i stallet och pyssla en halvtimme-timme för att få ny energi! Vi har haft tur med vår lille krabat - han sover hela nätterna och är väldigt lätt att ha att göra med, men hur nöjd och glad han än är så måste jag bara få vara själv och "ansvarlös" då och då... Det är bara några få nätter på 10 månader som har varit jobbiga, och istället för att ta vartannat uppvaknande  så har den ena fått sova helt och hållet i gästrummet. Har han haft ont i magen er lillkille så säger dom väl förresten att det brukar vända vid 3 månader? Håll ut!

Däremot har vi haft det rätt slitigt pga av andra omständigheter (som i sin tur bl a lett till att jag periodvis sovit mkt dåligt och oj, vad dålig sömn påverkar måendet!!) och trots att det inte har med oss som par att göra, så har det ju även påverkat relationen en del. Det är lite läskigt, för det är ju egentligen när det är slitigt som man behöver varandra som mest! Men så tjaffsar man istället för att stötta eller ha överseende...

Men vi har pratat mkt om hur vi fungerar i olika situationer och vad det egentligen är vi behöver få höra då och jag tror vi är på rätt spår nu :)

När jag känner att jag har arbetat upp irritation över ngt så försöker verkligen tänka på vilket tonfall och vilka ord jag skulle använda till andra än min fru (och möjligen mina föräldrar och min syster) och så biter jag mig i tungan och försöker se till att 'uppföra mig'.  Det är ju inte OK att vara otrevlig eller snäsig mot sin närmaste, hur stort behov av att få pysa ut frustration man än har och egentligen även om det kanske är berättigat...

En klassiker hos oss är att vi två (som är precis lika slarviga) börjar skylla och gnälla på varandra när vi är på väg till någonting och vi inser att trots att vi har stressat järnet börjar bli sena. Vi får förvisso ofta återfall i just dessa situationer, men vi har äntligen börjat lära oss att förutspå vad som är på gång och i stort sätt högt för oss själva säga ngt i stil med  "ja, nu sitter vi i skiten igen, men det är ingen idé att börja tjafsa utan nu får vi samarbeta för maximal effektivitet". (Däremot har vi fortfarande inte efter snart 10 år tillsammans (och 30 resp 33 år med oss själva) lärt oss att vara ute i god tid...)

Att själv säga till den andra 'jag är ledsen om jag är grinig, det har inte med dig att göra' eller 'jag förstår att du är på dåligt humör men det är inte OK att du tar ut det över mig' istället för att trigga igång en tjafs-dialog är ju egentligen rätt trivialt det också, men för oss räcker det rätt bra för att man ska tänka efter och för att få förståelse.

Det är knasigt så mycket som händer under det första året! Tänk om man hade haft en sån utvecklingskurva verbalt och motoriskt och intellektuellt under hela livet..!. Man skulle väl bli knasig på kuppen 

Alvar har vid 10 månaders ålder nääästan sprängt 10 kilos gränsen. Han är 74 cm lång och har också börjat använda sina kläder i stl 74. Han ligger som en liten rem utmed golven i en intensiv ålstil och han reser sig upp mot allt han hittar. Idag lärde han sig använda en köksstol som gåstöd - han ställde sig mot den, tryckte den framåt tills han hängde i 45 graders vinkel mot golvet, sen stolpade han med raka knän fram tills han kunde skjuta bort stolen en stycke till :) 

Nyårsafton firade vi i lag med ett stort gäng vänner - först 5-kamp och sedan 3-rätters där alla hade olika ansvarsområden. Alvar trivdes som fisken i vattnet men knoppade av vid 23-tiden och missade således 12-slaget. 

Dagen efter, fortfarande i fracken eftersom han som en äkta festprisse sov i den:

Presentationer
(Kopiera och fyll på med de uppgifter du vill lämna om dig själv och uppdatera sedan gärna efterhand!)

Ella - 30 år, bor i Stockholm och har BF 6 mars
Gaytjej - 33 år, bor i södra Halland med fru och sonen Alvar född 22/2-2010
lillblobb - 32 år, bor i Stockholm (söder om söder typ) med dottern född 15/08-2010
Miljarden - 35 år, bor i Stockholm med tjej och sonen Hjalmar född 30/10-2010
presens - bor i Skåne med fru och dottern D född hösten -09.
Apolline - 36 år, bor i Sthlm m fru och Frans född juli 2010

 

Gick det på första försöket? Och hade du gjort många inseminationer innan du gick över till IVF? Vilken/vilka kliniker? *nyfiken*

Jag skrev fel - jag menade att han nästan har sprängt 9 kgs-gränsen. Han har följt klädstorlekarna med sin längd ganska så exakt hela tiden, men det hade han ju inte gjort ifall han följt normalkurvan för vikten (han ligger just nu en kurva under).