Tycker ni att vi skall skaffa fler barn?

TS: Nej jag tycker inte att ni är för gamla och även om åldern kan skapa vissa problem i framtiden så finns det ingen möjlighet att sia om hur stora dessa problem, i realiteten, kommer att vara.

Personligen känner jag att gränsen för syskonförsök börjar närma sig. Jag fyllde 46 år i går (fick senast missfall i semptember, gravid på "naturlig" väg). Vår mirakelson är nyss 2 år fyllda och det skulle ha varit fantastiskt med ett syskon. Vi är en ganska liten släkt och min mamma dog, sorgligt nog, förra året vid bara 75 års ålder. Både farmor och mormor blev över 90 år och min farmors yngste son (som hon fick vid strax innan hon fyllde 40 år) var över 50 år när hon dog. Vår son träffar nästan aldrig några släktingar eftersom hans morfar (72 år) bor utomlands och det gör även hans farbror (min mans enda syskon). Min syster och hennes barn (tonåringar) umgås vi väldigt litet med och min man och hans föräldrar har ett komplicerat förhållande, så de har inte sett sitt barnbarn sedan han var 3 månader. Förhoppningsvis kan de lösa den konflikten så småningom.

Min man är nyss fyllda 40 år och blev alltså pappa vid 38 och det är ju, enligt många, en helt vanlig ålder att bli pappa vid. Sedan är det ju betydligt mer generellt vanligt nu med äldre föräldrar än det var för 30-40 år sedan och jag tror därför att det tillhör ovanligheterna att barn blir mobbade av den orsaken.

Vad jag ville säga med att redogöra för våra släktförhållanden var att det stärker vår önskan att få ett syskon till vår pojke. Och den stora glädjen med att få ett barn till, förstås!

Men om dina barn är så små måste du ju själv ha väntat ganska länge med att få barn. Varför skaffade du, i så fall, inte barn när du var 22 eller så? Då skulle ju hennes barnbarn vara tonåringar nu. Litet är det ju ditt eget ansvar, eller hur?

Fast det är nog så att en del tycker att de skaffar barn (jag har nämligen själv uttalat mig emot det uttrycket tidigare och många har varit oförstående inför min kritik) och andra får barn. Själv fick jag barn efter tio års försök. Då kan man inte tala om att "skaffa", om man säger så. Jag hade, i princip, ingen talan. Lillen kom när han kunde.

Jo, fast å andra sidan finns det nu fosterdiagnostik, som de flesta äldre kvinnor (+35) går igenom. Man kan göra ultraljud, ta blodprov, ta fostervattenprov moderkaksprov. De flesta barn med Downs syndrom t ex föds nuförtiden av unga mammor (eftersom de inte går igenom fosterdiagnostik).

Men hur kan de veta det? Fertilitetsbehandlingar har ju inte funnits mer än i 30 år. Menar du att det finns forskning på att dessa första IVF-barn, som nu är 20-30 år gamla är infertila? Det gäller i alla fall inte Louise Brown, världens första IVF-barn, som själv fick barn, naturligt, för ett par år sedan.

De flesta landsting har en åldersgräns på 38 år för att få statsfinansierade IVF-behandlingar (maxantalet behandlingar är 3).

Jag uppsökte läkare vid c:a 33 års ålder eftersom jag inte hade regelbunden mens och vi hade försökt att få barn - men den läkaren missade att ta rätt blodprov och ryckte bara på axlarna. Inte förrän sex år senare, när jag bodde i England, fick jag rätt diagnos och kunde behandlas med en enkel medicin så att jag blev fertil igen. Men då var redan åldern ett hinder för graviditet. Vi bekostade själva två IVF-behandlingar (den ena utomlands, eftersom kliniken i Sverige tyckte att jag var för gammal, snart 42 år). Naturligt gravid blev jag fyra gånger (tre missfall + vår son som föddes strax innan jag blev 44 år). Om den första läkaren hade gjort sitt jobb hade jag troligen inte behövt genomgå dyra IVF-behandlingar och kanske inte heller missfallen (som troligen var åldersrelaterade). När vi kollade upp adoption fick vi, för övrigt, veta att jag, i princip, var för gammal för det också (min man är sex år yngre).

TS jag skrev tidigare att jag inte tycker att ni är för gamla om inte ni själva tycker det. Men det är otroligt ovanligt att bli gravid naturligt och sedan gå igenom hela graviditeten utan missfall, när man är 50 år. Det måste ni känna till? Det är kanske äggdonation utomlands ni tänker på? Om du var 45 år när ditt första barn föddes var kanske det också genom äggdonation?

Handlar inte det om forskning på råttor, ännu så länge? Finns det någon forskning på människor som har fötts av litet äldre (var nu gränsen går) föräldrar? Handlar det om att båda föräldrarna ska vara äldre eller räcker det med att en är det? Äldre män (40+) har ju fått barn i alla tider.

Nej, det finns det inga bevis för. Och, för övrigt, äldre kvinnor har fött barn i alla tider (när det fanns varken preventivmedel eller legala aborter) och mänskligheten har inte gått under.

Det är egentligen "lustigt" hur mycket mer man diskuterar hälsoproblemet (ur barnets perspektiv) med äldre mammor jämfört med äldre pappor. Det finns ju betydligt fler nyblivna pappor som är 45+ än det finns mammor. Och spermier får ju också sämre kvalitet med åren.

Ja, du har kanske rätt.

Jag tror dock att det också ligger på ett annat plan. Det är, på något sätt, mer hotfullt för den generella bilden av man/kvinna relationen om en "åldrande" kvinna har ett sexliv, blir gravid när hon själv "borde" längta efter barnbarn och föda barn när hennes kropp inte "borde" klara av det.