Tycker ni att vi skall skaffa fler barn?

varför skaffar ni barn så sent i livet?
Kul med skruttiga föräldrar liksom!

Stackars barn som har unga åldersnojjiga föräldrar då, som är döskraja för att bli gamla och att några rynkor ska synas... Stackars barnbarnen kommer att få en farfar eller morfar som är plastikopererad till max, som inte vågar le av rädsla för att ansiktet ska spricka Kul med föräldrar som är rädda för livet liksom...

Jag har inte läst hela tråden men vill bara berätta om en pojke som bor i närheten av där jag bor. Han är 9 och blir retad i skolan för att hans pappa är en "gammal gubbe" som är runt 60 år. Han själv upplever detta som extremt jobbigt och vill helst inte prata om vare sig sin pappa eller pappans ålder.

Så mitt råd till dig TS är att tänk efter vilka konsekvenser det kan bli, både för er och barnet, inte en utan mååånga gånger innan ni skaffar barn i den åldern

Till frågan, kan ni bli med barn naturligt så tycker jag det är OK att skaffa barn nu men om det krävs fertilitetsbehandling tycker jag det är fel, då har naturen sagt att ni är för gamla.

Min sambo är 25 och hans mamma är 68 och pappa 76. De va alltså 43 och 51 när han föddes. Och han tycker det är jätte jobbigt. Hans pappa kunde lika gärna ha varit hans morfar/farfar. Hans pappa har åkt in och ut från sjukhuset pga hjärtat. Sambon var då 19-20 år, precis kommit in i vuxenvärlden och vet inte ens om sin egen pappa kommer att klara sig. Nu mår hans pappa bra, men andra åldersrelaterade sjukdommar börjar komma.

Det som är tuffast för honom nu är att hans mamma inte kommer att leva länge till. Hon åker in och ut från sjukhuset hela tiden. Hon vägrar att lyssna på vårdpersonalen på sjukhuset, så han är den som får vara förälder.
Man ska inte som 25-åring behöva begrava någon av sina föräldrar som har avlidit pga ålderdom eller sjukdom som kommer pga ålder.

Så mitt svar blir nej. Eftersom jag vet hur dåligt min sambo mår över detta. Han prata förut ofta om att han ville ha föräldrar som var jämngamla med mina och att få ha växt upp med far- och morföräldrar.
Han ser min farmor som sin egna farmor också, och då är min farmor lika gammal som hans mamma.

Nej absolut inte. Jag var 16 år när min mamma fyllde 50 och jag tycker det känns lite jobbigt nu när hon snart är 70 och hennes barnbarn fortfarande är så små. Jag hoppas hon får leva länge ...
Men att ha en mamma som är 70 när man är 20 måste vara skitjobbigt ...

Hahaha, va rolig du är! Min sambo mådde dåligt/ tyckte det var hemskt orättvist att inte ha NÅGON far- eller morförälder vid liv under sin uppväxt. Så ditt resonemang är lite långsökt, då våra barn har morföräldrar som inte är så gamla och därmed kommer att ha dem vid sin sida under uppväxten. Våran äldsta kommer att minnas farföräldrarna och våran yngsta kanske bara kommer att minas farfar. Sambon har ju bara sett sina på bild, om ens det.

Det här att om barnen har morföräldrar och farföräldrar i livet tycker jag inte är så viktigt.  Visst är det trevligt,  men jag tycker inte att det är taskigt att skaffa barn om man bara har en eller två av dem kvar.  Min pappa dog när jag var 24 år och då var han inte jättegammal.  Min mamma är fortfarande i livet.  Min svärfar dog när våra barn var små och han var inte heller så gammal.  Båda fick cancer.  Min svärmor lever fortfarande.

Bör man då inte skaffa barn om ens föräldrar dör när man är barn eller ung?  Konstigt resonemang,  tycker jag.  På mina barns skola finns t ex en liten flicka som mist sin mamma i bröstcancer.  Det är väldigt tragiskt och mycket värre att växa upp utan en förälder än utan mormor/morfar/farfar/farmor.

Mitokondrier finns bara i ägget, inte i spermier, så mannens ålder har inte samma betydelse. Och nej, det är inte bara forskning på råttor. Jag kan tyvärr inte ange mer exakta data eftersom det jag hörde var ett radioprogram som refererade de allra senaste forskningsrönen och det var kanske 2 år sedan, och jag kan inte länka till det eller tala om vilken dag det sändes etc. Har letat på nätet men hittar inget som jag kan länka till.

Sen, visst har äldre människor fått barn i alla tider, och i alla tider så har det fötts barn som har haft geneitiska skador. Men man har kanske inte tänkt så mycket på att äldre mödrar har varit överrepresenterade bland dessa födslar, det är just det man börjat titta på nu.

Jag har en nära släkting som fött fyra barn, och den yngste fick hon när hon var c:a 45. Det märktes inget särskilt med honom  när han var bebis, men vid 4-5 års ålder började det märkas att han inte utvecklades mentalt på samma sätt som sina syskon. Nu är han 18 år och har stannat på en 5-årings nivå rent mentalt. Läkarna har ingen förklaring, ingen känd diagnos att sätta på hans tillstånd. Inga konstigheter hände vid förlossningen, alla värden var OK osv. men han har alltså ändå någon brist. Jag skulle kunna sätta en hel på att man skulle finna nån genetisk skada, kanske på mitokondrierna, om man gjorde en analys, och att detta skulle kunna bero på att mamman var såpass gammal.

När man är 40+ är det faktiskt som att spela rysk roulette med barnen hälsa, rent oddsmässigt.

Ja de har ju funnit att det är lättare att barnet får ADHD om pappan är 40+ så spermierna måste ju ha en viss betydelse också. Men det är inte så laddat att män blir pappor vid 40+ utan det är accepterat.