Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

jag läser o känner med er allesammans.

min pappa är idag nykteralkolist och han är världens bästa pappa nu.

men min mamma är aloklist och är så långt nere i skiten just nu att det är inte sant.
jag mår så dåligt över det o saknar min mamam så mycket.

min dotter fyllde 2 nu för inte så länge sedan o min mamma som alltid brukar bry sig o vara så varm hörde inte av sig. hon visade tydligt att det är flaskan som betyder mest.
själv orkar jag inte ringa henne får ont magen av att bara tänka på det.
mår bäst så länge jag inte tänker på henne överhuvudtaget då kan jag tillåta mig att må bra o glömma att det finns.
men sen kommer verkligeheten tillbaka.

hon har varit på alla typer av behandling men klarar inte av att vara nykter. just nu så har hon supit bort världens bästa man som itne orkar längre, jobbet kommer hon förlora vilken dag som helst då hon inte går dit. o hur ska det då sluta hon kommer ju säkert hamna på gatan.
hon dricker sig redlöst varje dag och äter inget.

det västa är att hon har sagt att slutar hon inte dricka så leder det rakt in i döden....
inga roliga ord att höra.
men varför akn man då inte bara sluta.
hon har allt stöd så länge hon är nykter men så länge hon dricker så är det ingen som vill prata med henne.

min dotter undrar över sin mormor men vad säger man??

saknar min mamma så innerligt o hoppas på det bästa även om utsikterna inte ser bra ut =(

måste bara säga att ingen som inte har varit med om det kan fårstå en därför är det så bra att det finns en sådan här tråd, min man föröker finnas där för mig men han förstår inte det rikigt.
men det är skönt att han finns där.

jag har haft en bra uppväxt emn har en massa symptom på medberoende o fått ångest osv...

jag älskar fortfarande min mamma. men det är så himla jobbigt.

min mamma är så långt nere i skiten. hon försöker sluta men är så svag o mår så psykiskt dåigt att hon inte klarar det. henens stackars kropp klarar snart inte mera heller o det är så tragiskt och gör så ont.
hon har slutat svara i telefonen o skäms för att prata med oss.

tur man själv har en familj så man kan fokusera på det o skjuta iväg de jobbiga tankarna ett tag.

ja det är konstigt att man har kommit ut så bra som man gjort ur det hela. men kanske just därför man har blirvit som man blivit. även om man märker av lite spår efter det hela.

min mamma har kommit in på ngn öppen behandling via socialen, vi gjorde en orosanmälan som de följde upp o detta är kontentan av den.

hon har docka bara varit där i ngr dagar så vi får ju se. det kommer ta mycket lång tid inna jag litar på ehenne o kollar efter om hon drukigt. men jag hoppas av hela mitt hjärta att hon klarar det.
problemet innan ar ju varit att hon fortfarnde vill kunna dricka men jag hoppas hon komer över det.
tar hon ett glas är hon tillbaka igen ju =(

hon har separerat från sin sambo som har varit en klippa så där är ju ett orosmoment till,

usch det är jibbigt så ringer man för att snacka så svarar hon inte o då går ju tankarna direkt till att hon trillat dit igen.... 

min mamma sa till mig igår att hon itne orkar hon ville itne sluta dricka hon vill bara supe ihäl sig, hur roligt är det att höra.....

just nu är hon på behandling men på en öppen avdelning o är hemma imellanåt och jag vet att hon druckit igår, blir så arg, men som sagt jag kan itne göra ngt åt det. bättre att lägga enerig på det som vill ha den o på mig själv.

men det är jobbigt.