Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

Jag tror jag passar in här
Vill oxå börja med att säga att vi som sitter här och delar våra erfarenheter är bra och goda människor!!

Är uppväxt med enbart missbrukare från dag 1..
Mamma tog amfetamin och pappa röka hash när jag kom till världen. Mamma slutade dock under graviditeten med mig och "höll upp" ett par år ( några återfall hit och dit förnekar hon inte!) . Men pappa flyttade ifrån oss tidigt och blev inte ren förens jag var 6 år.
Men när den ena missbrukaren dansar ut, dansar två nya in. Mamma och hennes nya man får smak för kröken!
Mamma och hennes man var gifta i 16 år. 16 års helvete får jag väl milt uttrycka det som. Jag vill inte minnas en enda dag från de åren Under tiden dom två höll på att dricka så var min pappa helt clean och jag hade i alla fall nån att prata med. Men kontrollbehovet gjorde att jag aldrig vågade flytta ifrån mamma. Mammas missbruk hade inte tagit riktigt fart så länge som jag bodde hemma.
Idag ser det annorlunda ut...
Min pappa tog överdos 18 nov 2006, han hade trillat tillbaka i träsket och börjat knapra piller..
Min mamma har gift om sig, och hon dricker mer nu än då..

Jag har själv varit i relationer med missbruk och psykisk ohälsa. Det får man väl på köpet efter sin uppväxt (?!)
Jag har då inte själv missbrukat även om jag druckit alkohol sen alldeles för tidig ålder.

Jag känner mig som en bra människa även om jag ibland blir olycklig och ledsen över vad man gått igenom. Jag har tillåtit mig själv att få deppa ihopa då och då.. Mest deppar jag väl över min pappa för att han var en bra pappa när han inte missbrukade!

Nu sitter jag här 23 år lagom rund o go med en bebis på gång i maj.
Pappan till barnet har dålig barndom i bagaget och även missbrukat. Men vi vet vad vi strävar efter ... Att ge vårt barn den trygga och kärleksfulla uppväxt vi själv aldrig fått!

Tack för en bra tråd

Vår kärlek --> BF 2011-05-19

natalieh

Äldre 21 Jan 16:13

#81

jag har tänkt på en sak i natt.. ( både bebis i magen, hunden och sambon höll mig vaken) och då gör man inget annat än funderar..

Vi som växt upp med missbruk, för att oslipat öga kan vi verkligen se lyckliga ut när vi ler.. även om vi är förkrossade inombords.. Det är en sjukt dålig egenskap!!
T.ex nu när jag har extrema smärtor i min mage, så kan jag ändå ta på mig ett leende när jag sitter hos läkaren..
Dom tror ju inte på en när man sitter och kan le som om inget är fel..

Jag är så trött på mig själv och mitt förbannade goda humör!! Så fort jag är hemma med sambon så kan jag vara hemsk, för att jag älskar honom och litar på honom, men mot folk som ska "granska" mig klarar jag inte motstå min clownmask.. Det är inte bara hos läkaren, utan typ i affärer och andra ställen man för små konversationer med folk.. Jag behöver ju inte dra på ett stort leende och vara trevlig mot alla här i världen, inte för att jag tänkte vara otrevlig.. men jag vill vara normal trevlig.. För jag känner mig så falsk i mellan åt..

hmm.. känns lite bättre att skriva det här, då ser jag ju min brist svart på vitt framför mig.. bäst och posta innan jag raderar och förnekar ;)

ha en fin helg alla fina människor!!

Vår kärlek --> BF 2011-05-19

natalieh

Äldre 22 Jan 22:10

#83

solstugan skrev 2011-01-22 21:49:17 följande:

Igår fyllde min pappa 60 år. Tänk så gammal han börjar bli! Och tänk att han väljer att kasta bort tiden på flaskan istället för att spendera lite tid med oss :( Jag ringde honom och sa grattis eftersom min syster sagt att läget va lungt men tro fasen att han hunnit börja fira. Men jag skulle iaf inte dra åt helvete denna gången, han berättade stolt hur han slagit ner någon som försökte sno hans jägermeister och ambulanser och poliser hade kommit. FY FAN säger jag bara! Jävla gubbe!!
De senaste dagarna har jag kännt mycket sorg över familjen jag inte har. Det har kännts ganska tungt :(
Men igår sprang jag iaf av en slunp på en lapp om ANHÖRIGMÖTEN!! Trodde inte dessa fanns! Så blir jag inte inringd på jobb på torsdag ska jag på möte kl 18! Hoppas jag är fri då för ett möte har jag velat gå på länge!

skickar en styrkekram till dig!! Tråkigt när du ringer för att du vill vara snäll och säga grattis åsså får du tråkig fyllehistoria tillbaka!
Hoppas mötet ger dig något, de har hjälpt mig en del när de varit tufft!!

Vår kärlek --> BF 2011-05-19

natalieh

Äldre 14 Feb 09:21

#100

Nu går jag och väntar på ett samtal.. ett samtal som kan komma hjälpa mig att berätta för min mamma vad jag känner inför hennes drickande nu när hon ska bli mormor..
Fick tips om en öppenvårdsenhet som även hjälper

Vår kärlek --> BF 2011-05-20

natalieh

Äldre 14 Feb 09:24

#101

annhöriga.. så hoppas dom kan hjälpa mig.. de är tungt när det kommer till mitt eget ofödda barn :(

(blev två inlägg pga att min lilla vovve gick på mitt tangentbord :) )

Var bara tvungen att få ur mig detta..

Ha en bra dag!

Vår kärlek --> BF 2011-05-20

natalieh

Äldre 16 Feb 11:59

#103

Anonym (ångest) skrev 2011-02-14 09:45:21 följande:

Håller tummarna!

tack :)

Vår kärlek --> BF 2011-05-20

natalieh

Äldre 8 Mar 09:50

#123

Anonym (Styvdotter) skrev 2011-03-08 02:03:31 följande:

Hej.

Måste fråga om råd.

Det är så att jag inte bor hemma, men min "ingifta" syster som är 18 år och min halvbror som är 12 år gör det.
Min pappa har varit tillsammans med den här kvinnan i 15 år. För ca 5 år sen gjorde hon en magsäcksoperation och har därefter börjat inta större mängder av alkohol.

Jag har märkt på min lillebror att han inte mått bra, han har umgåtts med barn som är i liknande situationer. Dom kör bil fast dom är minderåriga, smyröker, piercar sig själva osv. Han har även sagt till mig att han mår dåligt för att hans mamma dricker och dom bara bråkar då.

Jag har pratat med min pappa om de här och han pratar ju med hans sambo, hon skyller på att hon mår dåligt för att pappa nästan jobbar dygnet runt (han har eget företag plus sitt vanliga jobb), men han har nu dragit ner på de egna företaget för att tillbringa mer tid med familjen som hon vill. Men de har inte blivit bättre för det.

Nu på senare tiden dricker hon allt mer och mer. Pappa berättar ofta att hon gömmer vinglasen för honom, är full mitt i veckorna när han kommer hem vid 5-halv 6. Tom tidigare ibland vid 3 när lillebror kommer hem. Hon kan vara borta 1 ½ dygn innan hon kommer hem igen, hon dricker sig alltid redlös , kommer aldrig ihåg något.

Min lillebror håller sig borta så mycket som möjligt, min syster likaså och hon orkar inte längre bry sig. Min pappa mår jätte dåligt och han klarar inte riktigt att ta det steget att göra slut, för de kommer aldrig hon att göra. Både hennes föräldrar och pappa o mina syskon har pratat med henne om de här, men hon "bryr" sig inte.

Jag har fortfarande inte konfronterat henne men når snart gränsen att jag kommer göra de då min kompis ringde i helgen halv 11 på morgonen och hade sett min styvmamma as packad.

Vad ska jag göra?
Jag vill inte se min pappa och mina syskon må så här.

hjälp mig med råd hur jag ska göra, om de är dags att konfrontera henne och hur gör man på bästa sätt?
Tack på förhand / Styvdotter

Hej!
Skönt att du har ögon och öron öppna för dina syskon.. Tänkte ge dig mina tankar kring din sitution..

Det är ju inte helt konstigt att din bror dra sig till liknande sällskap, han är ju van vid kaos med sin mamma och känner sig "hemma" eller trygg med andra som skapar koas. Så som många av oss som växt upp i missbruk inleder förhållande med missbrukare. Försök få honom att kanske gå i någon grupp och prata med andra som har missbruksföräldrar, följ med honom om han tycker det är jobbigt.

Att hon dricker kan inte din pappa påverka med att reglera sina arbetstider.. Det är inte han som är sjuk, det är hon som är det oavsett om han är på arbetet eller hemma.

Och varken han eller ni kan få henne att sluta dricka, ni kan självklart prata med henne om att ni skulle önska att hon inte drack, men som du skrev så "bryr" hon sig inte. Jag tror att hon bryr sig, men inte förstår. Inte förstår hur det skadar och påverkar andra i hennes omgivning när hon dricker för att hon förnekar att hon har ett problem.

Egentligen så finns det ingen enkel väg, mer än att prata med henne när hon är nykter. Utan att hota eller bli arg. Utan sätta upp "gränser och måk" som är rimliga för henne. Typ, "jag skulle önska att du är nykter imorgon när jag kommer på middag" På så sätt tror jag att hon efter en tid kommer att starta en tanke om varför alla ber henne vara nykter, för det är ju säkert inget problem enligt henne själv.
Tyvärr finns det ingen "säker" metod för att fåå någon att förstå deras missbruk, personen måste nå sin egen botten innan det finns en chans att ta sig upp.

Mitt inlägg kanske blev mest svammel, så tveka inte att ifrågasätta..

Hoppas på allt det bästa till dig och dina syskon!

Vår kärlek --> BF 2011-05-20

Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

INNEHÅLL