• Maajsi

    Vi som fått nog, nu SKA det bli ett plus i Januari!!!

    Hur ska man någonsin orka gå vidare? jag sitter hela tiden och tänker på dom sista dyrbara sparkarna från lilleman. jag var så lycklig. Äntligen kände man riktigt ordenligt hur han hade sig i magen. Om man ändå hade vetat att dessa skulle vara dom sista. Jag bävar så inför begravningen. Tanken på att aldrig få se honom igen gör så ont. Man trodde aldrig att det skulle hända en själv, men nu vet man att det kan hända vem som helst, när som helst. Livet är orättvist.

  • Maajsi

    Hej!

    Tack för era värmande ord. Vet att det kommer ta tid men att det kommer att bli bättre. Men det känns så långt borta just nu. Han kommer alltid att fattas och det kommer alltid kännas tungt, men med tiden så kommer vi kunna hantera det bättre. I förrgår var vi och gjorde honom i ordning i kistan. Det var det tyngsta jag någonsin varit med om. Det gick väl något så när bra ända fram tills att vi skulle lägga honom i kistan och då brast det rejält. det är ju hans sista viloplats. Det var så feeeel att se honom ligga där. Men det blev fint hur som helst. Han fick nya kläder på sig som farmor har sytt. Jag känner mig nöjd trots allt. Igår kom prästen hem till oss. Vi valde henne själv eftersom det är min konfirmationspräst och hon har även haft kontakt med min sambo och hans släkt via begravningar och dop. Jag har nå så enorma mardrömmar över begravningen. Jag kommer inte klara av att stänga igen kistan och sänka ner den eftersom jag aldrig mer får se honom då, men jag måste. Det är det jobbigaste. Vetskapen om att jag måste göra det, oavsett hur det känns.

  • Maajsi

    Jaha, då är det begravning imorgon.. känns väl sisådär. Men man får vara positiv och tänka att vi nu gjort det bästa vi kan och kommer kunna göra för vår lille prins. Inte nog med det så har min kropp satt igång igen. fick mensen idag. Känns skönt att slippa strul men samtidigt tråkigt eftersom man nu blev ännu mer påmind om att lillen inte finns kvar i magen längre. Gubben säger att han vill försöka igen så fort det går, dvs vid äl som kommer nu snart. Jag är bara så orolig över att det ska verka vara för bråttom. Jag vet inte riktigt. Vill ju hemskt gärna ha ett barn, som lever såklart. Men är så himla osäker. Mycket tankar man har just nu,
    Nu ska jag å titta till lokalen där vi ska ha minnesstund. Jag var och hämtade nycklarna tidigare idag. Det kommer att bli himla jobbigt men man får göra det bästa av situationen.

  • Maajsi

    Nu är vi hemma. Begravningsgudstjänsten blev helt underbart fin och även minnesstunden efteråt. Blev bara lite försenat, men det såklart, var hemskt jobbigt att ta till sig mod att kalla in han från begravningsbyrån och be honom stänga kistan. Det var ju sista gången man fick se honom. Nu är det bara att blicka framåt. Det jobbigaste är över. Nu kan man börja läka. Sorgen kommer alltid finnas där, den kommer aldrig att försvinna, men med tiden så läker det och blir lättare att hantera. Vi har gjort vad vi kan för vår ängel. Hoppas att han tittar ner på oss med ett leende. Tack för allt stöd. Ni är guldvärd. 

  • Maajsi

    Jo, det såklart. Är faktiskt, ironiskt nog, väldigt svårt att följa mina egna ord. Idag var vi förbi graven och jag ville bara skyffla upp all jord och ta upp honom igen. Bara tanken att min vackraste son ligger där nere i mörkret känns så himla jobbigt. Men vi blev hur som helst nöjda med avslutet. Nu har jag satt upp alla minnessaker, foton och ljus på en egen liten plats i sovrummet. Det blev väldigt fint. Trots att det känns himla jobbigt, så är jag ändå nöjd. Det hade inte kunnat bli bättre.

  • Maajsi

    Jag är så himla glad, men samtidigt så himla arg. Verkligen ingen bra kombination. Chefen för sjukhuskyrkan ringde igår. Jag vet inte om jag har berättat men när vi skulle ha namngivning så tyckte prästen där att hon kunde ändra på alla våra önskemål och bestämma själv att bara jag och min sambo skulle få se honom EFTER namngivningen. Han skulle minsann inte få vara med eftersom han tydligen inte ens såg ut att vara i v. 20 enligt henne. Det var verkligen ingen rolig upplevelse. jag blev så himla förbannat men nu har chefen från kyrkan ringt och beklagat och sagt att han ska ta itu med detta eftersom det är en väldigt allvarlig händelse som verkligen inte får ske. Hon kunde ju åtminstone ha bett om ursäkt. Annars har man inget där att göra. Inte som präst i alla fall. Dessutom var jag ner på graven igår. Tror det är en ren som varit och trampat ner jorden och ätit upp det mesta av alla blommor. Såg verkligen hemskt ut :( man blir så ledsen när det blir sådär. Man vill ju åtminstone få ha det fint på lillens viloplats, men icke. Det enda positiva som hände igår var när jag var hos BM och fick veta att mensen är på g snart. Verkligen skönt att kroppen får komma igång. Både jag och min sambo har kommit överens om att vi ska försöka igen. Det spelar faktiskt ingen roll om vi gör det nu eller om ett år. Det kommer vara lika jobbigt att genomgå den ändå.

  • Maajsi
    Limpan 83 skrev 2011-11-16 11:10:45 följande:
    Det finns människor till allt!! När man är som mest sårbar så ska man behöva stå på sig och kräva sin rätt. Det är hemskt! Att folk inte fattar och kan vara mer ödmjuka :( Hoppas att ni fick en fin stund med er lille iaf!

    Underbara nyheter att din kropp börjar återhämta sig och att ni ser framåt. Jag kände precis som du att varför skjuta på att bli gravid, det kommer ju kännas oroligt när det än blir av. Jag tycte nästan att det var skönt att ha något att fokusera på. När jag väl blev gravid (gick fort) så upptogs ju mina tankar mer o mer av den nya graviditeten och man tillåter sig att planera och tänka framåt. Vill ge dig en varm kram <3
    Jodå, det såklart! Men man blir ju så himla arg över att vissa människor ens har mage att låta och ha sig som hon gjorde. Usch, jag får rysningar. Spelar ingen roll om han dog. Han var ändå vår son. Man låter inte sådär. Hon har ingenting att göra som präst på förlossningen om han ska bete sig sådär.Hon, om någon, borde veta hur man beter sig i sådana situationer.

    Jodå, helt underbart. Men mensen har fortfarande inte kommit. Usch, så frustrerande. Bara för att detta har hänt så ska det ta extra lång tid för kroppen att komma igång igen. men vill ju åtminstone veta så att man fungerar som man ska. Jag hoppas jag kommer kunna tänka så också, så pass bra som det går i alla fall. Massa kramar till dig också. 
  • Maajsi
    MiAmore skrev 2011-11-17 17:16:10 följande:
    Det ska väl inte prästen få bestämma??! So what om bebisen inte såg ut att vara i v.20, vad spelar det för roll??! Bra att chefen hade kurage nog att ringa och be om ursäkt å hennes vägnar iaf.

    Vad skönt att höra att din kropp är på G och att ni bestämt er för att börja försöka igen.
    Jo, men det var ju just det att han självklart inte såg ut att vara mindre än en i v. 20. Men oavsett så låter man inte sådär nedvärderande om människor, död eller levande. Dessutom, är det inte ännu viktigare att man har respekt för de döda? Det var iaf vad jag trodde. Och vi är ju hans föräldrar. Då är det inget roligt att höra andra låta så om ens finaste. Jodå, det tyckte jag var väldigt bra. Han skulle höra av sig om hur det går osv. Hoppas man får något positivt svar och att det löser sig någorlunda bra i alla fall.

    Jodå, det spelar som sagt ingen roll när, hur och var det sker. Det kommer vara lika jobbigt oavsett.
  • Maajsi
    83Lovika skrev 2011-11-20 13:55:27 följande:
    Adora - jag längtar också tillbaka lite till förlossningen.
    Jag har dock nyss suttit o skrivit en lååååång förlossningsberättelse som jag kan gå tillbaks till o läsa när jag vill fräscha upp minnet lite. Såå himla häftigt o föda ju. Wow vilken grej. Dock så tog inte lustgasen så bra på mig alls :( Blev inge lullig.. bara lite nikotinkick o domna lite i ansikte o arm första andetagen.. jag som ville få lite fylla haha

    Lillan blir 3 månader nästa vecka. Sjukt vad fort tiden har gått. Och man tycker om dem mer o mer för varje dag typ, en underbar känsla att vara mamma.

    Majsi: Gud vad fräckt o dumt av den där prästen. Vad sjutton liksom... nä fy!!! Har de obduscerat så de vet vad det berodde på? Tänkte om det är nåt som går att förebygga under nästa graviditet?  Tråkugt att graven såg ut så där :((  Kramar till dig! Nu håller vi tummarna att kroppen återhämtar sig snart o att du blir gravid snabbt igen.     
    Nej, vi tackade nej till obduktion eftersom hans hud var så tunn och skör. De kunde inte lova att han kommer tillbaka hel så det kändes inte värt de för oss. Men alla andra prover har de tagit och de har även sagt om man inte får veta något så kommer de ändå att hålla koll vid nästa graviditet och att ingenting är uteslutet. Jodå, mensen kom i går så äl blir 4:e dec. Vi får hoppas! :)
Svar på tråden Vi som fått nog, nu SKA det bli ett plus i Januari!!!