Resurs i skolan?

Han klarar ju alla basala behov bra. Äta, toalettbesök osv. Kan i och för sig behöva lite påputtning vid maten pga av den dåliga aptit han får av medicinerna. Han har svårt att hålla vikten. Är för smal. Han är normalbegåvad av allt att döma men har en epilepsi med mycket anfall och en rätt tung medicinering. Beteendebiverkningar och trötthet av både anfallen och medicineringen.

Är det som personlig assistent?

Sedan oroar jag mig över att han kommer att missa mycket undervisning pga av alla sjukhusvistelser/-besök. Hur ska man kompensera för det?

De flesta större sjukhus har ju sk sjukhus skola men så jag har förstått av andra barn som gått där är det inte lika seriöst som vanlig skola men de får läxhjälp och liknande där men det är bara begränsat antal timmar per dag/vecka baserat på sjukhusets resurser.

Det blev som personligassistent till slut men vi visste inte om försäkringskassan skulle godkänna det så om försäkringskassan skulle nekat föräldrarna assistent så skulle skolan ha anställt mig ändå, det fanns skriftligt löfte på detta av skolans rektor.

Men kan man nyttja det även då man inte är inlagd eller bara inlagd ett par dagar men ofta? Skulle gissa på att han missar c:a 20-30% av förskoletiden i dagsläget pga sin epilepsi. Till det kommer ju vanliga sjukor förstås som för alla barn.

Fast kan man få assistent om barnet klarar de basala behoven och alltså inte behöver matas, få hjälp med toalettbesök, har rörelsehinder eller dylikt?

Jo, jag har fått för mig att det är så

De barn jag lärt känna som har gått i "skola" på sjukhusen har vissa dagar bara varit inne över dagen men oftast varit inlagda ett par dagar i rad. Det är inte enbart långtidsliggande barn som användt sig av sjukhus skolan men visst finns det sådana barn också. Kolla upp med det sjukhus ni brukar få det mesta av vården på om de har några sådana resurser för det är ju såklart olika bra ekonomi på de olika sjukhusen också tyvärr.

Vi går på Astrid Lindgren och de har sjukhusskola.
 Det vet jag

elevassistent - aboslut! En av mina bästa vänner är elevassistent åt en kille vars problem råkar vara ganska allvarlig epelisi. Var tex en händelse i våras då han lekte med sina kompisar vid ett par stenar nära vattnet på en skolutflykt och han fick anfall under denna lek och ramla och slog sig så pass allvarligt i huvudet att han var tvungen att åka till akuten. Detta var en annars helt vanlig gymnasie elev bortsett från dessa hemska epilisi anfall han kan få.

Personligassitent kan vara svårare att få men om du vill försöka gå den vägen och då även kunna ha möjlighet med avlastning i vardagen (för ett barn med ett handikapp är jobbigare än ett sk "vanligt" barn) är mitt bästa tips att vända dig till ett privat assistentbolag som kan gratis försöka hjälpa dig med rätt till assistent. Typiska bolag som kan göra detta är assistansia, JAG, Bambi m.f jag tror i varje fall de flesta har gratis juridisk hjälp, assistansia vet jag defenitivt har det och de hjälper även dem som itne har beviljad assistans idag men kanske skulle vara i behov av det.

Det låter ju bra.  Men din vän, hon borde väl inte ha berättat om händelsen i skolan för dig då hon har tystnadsplikt? Eller?

JAG är väl förresten till för de med flera funktionshinder där ett skall vara den intellektuella förmågan? De andra känner jag inte till. Tycker du om att arbeta som elevassistent förresten? Är det roligt?

Vi är förresten inte ute efter personlig assistans. Skulle vi inte ha närstående som skulle kunna avlasta hade vi nog behövt någon slags avlastning men nu har vi släkt som kan ta honom och syskonen ibland. Så det funkar även om vardagen är tung ibland

Nja jaag tror det är ett gråfält men jag är inte helt säker. För jag vet varken vad pojken heter, hur gammal han är, vilken skola han går i etc... Så jag kan inte helt svara på om hon bryter mot tystnadsplikten eller inte. Jag vet inte ens vart själv olyckan hände så jag skulle inte kunna ta reda på vem det var om jag skulle vilja.

Men jag tror nog att skälet till att hon berättade var nog för att hon behövde berbeta chocken och skammen även om det inte var hennes fel att han ramla, man kan ju inte hindra ett barn/elev med handikapp att leka/busa med sina kompisar så fort det finns den minsta risk till skda tyvärr.

Om jag har förstått tystnadsplikten rätt får man berätta till viss del om sin dag men ej gå in i detaljer så man kan gissa vem det är man pratar om tex. För annars skulle ju ingen lärare eller skolpersonal kunna prata om sin dag överhuvudtaget, eller de flesta inom socialtjänst eller försäkringskassan eller liknande. 

Jag förstår. Visst finns det gråzoner där!

jag känner inte till JAG så mycket om jag ska vara ärlig. De har inte de bästa förflutna vad gäller ekonomin så jag har valt att hålla mig undan dem av den samt lite andra orsaker som påverkat min syn på JAG negativt.

Jag tycker om att jobba som elevassistent. Oftast så lyssnar lärarna på ens åsikter om hur man kan förbättre för den eleven man jobbar med, även fast man inte har rätt utbildning. För det är ju oftast elevassistenten som känner eleven bäst, sen kanske jag inte alltid har förmågan att komma på lösningar vad gäller skolarbeten eller liknande utan där får pedagogerna ta sitt ansvar ihop med mig och utveckla lösningar som passar för den man jobbar med.

Men jag tycker generellt det är väldigt givande och man lär sig alltid nya saker om sig själv, hur man kan överstiga de problem som uppstår eller hantera konflikter med den eleven man jobbar med för det är inte alltid de är tacksamma man är där och hjälper dem (vilket är förståeligt, man måste lära sig att hålla distans ibland som elevassistent och låta barnen vara barn). 

Får jag fråga vad det är som påverkar din syn på dem negativt? Jag har nämligen också negativa erfarenheter av dem. Du kan inboxa mig om du inte vill skriva här.

Vad kul att du trivs på ditt jobb!