liji77 skrev 2010-12-15 16:16:57 följande:
Hej!
Min son, som nu är 2 år föddes i v 28. Han genomgick det "vanliga" problemen och behandlingarna. Men i övrigt så gick det faktiskt riktigt bra. Han låg på neonatalen i ca 2 månader. Vi sov hemma tills han förflyttades till öppenvården. Då bodde vi tillsammans. Han hade svårt att släppa syrgasen, men lagom tills att vi skulle skrivas hem med hemsjukvård, så kunde man avveckla syrgas. I dag har han förkylningsastma. När han hostar hårt, vid förkylning eller när han är jätte arg och gråter, då har han lätt att kräkas, så har det alltid varit. Så han har helt klart starka muskler kring luftrören, vilket är vanligt för prematura barn.
Spirometri undersökningarna har varit ok. Även ögon kontrollerna.
I övrigt är han senare i talet. Men han är kille och det är svårt att helt veta vad som bara är normal senhet och vad som är pga att han föddes prematurt.
Jag kommer starkt i håg min önskan, när sonen låg på neo, om att en dag få gå omkring ute och bara promenera med barnvagn som alla andra nyblivna föräldrar. När vi började närma oss hemskrivning, så fick vi låna en barnvagn och gå ut på en promenad med syrgasbomb och saturationsmätare. Vi var så himla stolta
.
Något jag kände starkt i början var min beskyddande instinkt och hur stött jag blev över många i omgivningen som på ett sätt ohhh: ade sig och nästan gottade sig (men så var det säkert inte) över hur liten sonen var. Alla frågade om längd och vikt och till slut ville jag inte berätta. Under tiden vi var på neo, så var också telefonen oftast tyst. De var inte så många lycko önskningar som jag tror man får när man har fått ett fullgånget barn.
Ja, när jag tänker tillbaka på den perioden, så var den ganska ensam, fast jag och min man i stort sätt var tillsammans på neo hela dagarna.
Känner oxå igen mycke i de sista du skriver.. att telefonen va mycke tyst förutom från föräldrar och syskon.
Men kompisarnas kommentarer när dom väl skicka va att dom inte vågade störa.. Men stör dom så svarar jag ju inte sa jag till dom.
Kände samma som dej när de gällde att få gå omkring med barnvagn och bara gå runt. Va konstigt att åka och handla och veta att mitt barn är kvar på neo och jag får inte ta med henne hit.. att itne få visa att jag har lyckats få en liten bebis. Men sen när vi väl fick börja gå ut så kände man sig jätte stolt =)
De med talet brukar tydligenva vanligt bland prematurer.. min syster har en prematurfödd oxå fast i v36 så är inte så jätte mycke och hon har svårt med talet.. min syster är själv prematur i v28+5 och hon är 27 idag och man märker att hon har lite svårt med talet oxå..
