Någon mer med prematurfödda barn..

Fick min son i v. 35+1 i Karlskrona, vi låg inne på bb + Neo i ungefär en vecka med dispens efter ett par dagar att få åka hem "över dagen". Det som kändes mest var att bhöva gå in på en annan avdelning än den man själv låg på och "låna" sin son ett tag, visst är det viktigt med vägning och liknande på prematurer men det kändes lite knasigt ändå.
Nu hade han bara sond ett par dygn för han åt så bra från första början (vilket besparade mig och min man ifrån amningshysterin som ibland kan råda bland sjukhuspersonal) även om det blev lite jobbigt när jag lyckades dra på mig mjölkstockning titt som tätt. Sen hade vi varken andningslarm eller värmebädd särskilt länge det heller, men de första dagarna när man nyttjade det mesta de hade där inne på Neo så kan jag säga att man inte var så kaxig.
Nu är han snart 1,5 och minst i flocken visserligen, men det tar han igen genom att vara helvild.
Vi har inte haft några problem på grund av den prematura födseln, däremot så har han varit liten hela tiden. Fast det hade han nog varit även om han vart fullgången misstänker jag. =)

Vi var där i augusti 09... så det var ett tag sedan.

Jo, det var väl det som var den väsrta delen för oss... känslan av att "låna"...

Men för oss gick ju allt annat så bra, var nog mest jag som var rädd eftersom man förväntat sig en vanlig förlossning i de sedvanliga veckorna. När vi var hemma över dagen så var jag mer rädd att han skulle slita av sig andningslarmet än att han inte skulle äta/trivas/siva bra... tror man påverkas mer än man tror av att få barn innan de där plus-minus-två veckorna kring beräknat datum.

Jo, oron inför att man ska få för tidigt i en kommande graviditet också känner nog de flesta av oss igen, iaf jag... Men som ni sagt innan; prata, prata, prata så släpper det förhoppningsvis, eller så lär man sig att hantera rädslan bättre.
Jag har haft sån tur med en släkt som stått ut med mitt ältande och nojjande så för mig känns det nu som att; skulle det hända igen - då fixar vi det! Visst lär man ha skuldkänslor över både det ena och det andra, men vi har så många som gärna hjälper till när det krisar. Vi har dessutom båda två lärt oss att be om hjälp när vi behöver den (mycket tack vare NEO-vistelsen och allt som hörde till) och det känns tryggt.

Så, nu i helgen så kör vi igång bebisverkstaden igen, så får det bli som det blir! =)