Någon mer med prematurfödda barn..
Hej, hoppar in här, fick en flicka i söndags, gravvecka 28+4. är rätt omtumlad fortfarande. Flickan mår mycket bra, men man är ju otroligt orolig ändå.
Inlägg från: klaramamma
|
-
-
Det går bra än så länge, hon mår bra. Personalen är underbar hittills. Det är väl mest jag som inte är helt i balans, man känner sig rätt ensam när kvällen kommer...önskar att det fanns nått extra stöd till föräldrarna.
-
Hej igen! Min flicka var tillväxthämmad -33%, så jag blev inlagd för övervakning och flödeskontroller, efter 3 dagar på bb blev jag körd till förlossningen då hennes ctg-kurva var sämre och det förbättrades inte så då blev det kejsarsnitt. Hon mådde bra direkt och har sluppit respirator och cpapen hade hon knappt, bara skrek när den var på:) troligen hjälpte cortisonet jag fick innan på bb, så nu har hon bara övervakning.
-
Ja hon kommer vara övervakad till i allafall 34 veckor, så innan dess kommer vi inte hem...blir svårt att planera tiden mellan neo och hemma då vi har en storasyster, hur har ni med storasyskon gjort?
-
Jag kan tyvärr inte citera inlägg då jag använder telefonvarianten.
Nu försöker jag komma hem varannan dag till middag och läggning, var tänkt att jag skulle sova hemma imorgon, men det blir kanske inget med det, då storasyster eventuellt blivit smittad med kräksjukan..vi får se i morgon eftermiddag hur hon mår. Man saknar ju ihjäl sig nästan...
Vad det kan skilja i vikt asså! 1500gr i v. 29! Min vägde 920gr i v. 28... Men hon börjar gå upp i vikt nu, efter den obligatoriska viktnedgången. -
Hej! Känner igen mig i ditt dåliga samvete, vi fick vår tjej ett par dagar innan dig, i v.28+4. Jag har haft svårt att lämna sjukhuset och åka hem, samtidigt som jag bara vill va hemma med storasyster. Nu är personalen väldigt stödjande och hjälper mig till mindre dåligt samvete. Inte har man direkt någon kompis eller släkting som riktigt förstår hur det känns heller att helt plötsligt hamna på neonatalen...Men jag känner mig bättre nu efter ett par veckor och kommer att vara mer hemma nu och göra lite normala sakertizzel skrev 2010-12-19 19:01:18 följande:Underbart att hitta denna tråd!!
Vi fick vårat 3:e barn den 8/12 i vecka 25+4, en liten tjej på 810g och 30,5 cm lång.
Jag är helt förkrossad och livrädd för allt vi har framför oss. Ständigt dåligt samvete då vi har 2 grabbar på 7 och 10, vart jag än är så mår jag dåligt för att jag inte är med den/dom andra.
Den enda gången jag är lugn är när jag ligger med henne på bröstet och jag vet att grabbarna är i skolan eftersom jag inte träffar dom den tiden i vanliga fall heller..
Hur tar man sig igenom detta med lite vett kvar? När slutar man vara panikslagen och livrädd för att ens barn inte ska klara sig?
Jag försöker att inte tänka på det värsta som kan hända men kan inte låta bli...
Har du långt till sjukhuset? Eller finns möjlighet att komma hem varje dag? -
Hoppas du mår bättre nu, jag fick hålla mig undan ett tag, då det fanns risk att jag blivit smittad av magsjuka. Det var inte kul alls...tizzel skrev 2010-12-23 12:20:23 följande:Vi bor bara 3 mil från uas så vi sover hemma..på gott och ont.
idag har jag lite ont i halsen så jag vågar inte åka in alls, fy vad jobbigt det är. :(