Vill ha såå många svar som möjligt! Särskola eller ej, hur hade ni tänkt? Hoppas tråden hamnat rätt...

Hej

Jag är en tjej som gick på särskola nästan alla skol år och det  har förstört hela mitt liv, jag gjorde en utredning som visade att jag var utvecklingstörd men gjorde ett nytt test senare med åren ,för jag krävde det och de visade att jag var normalbegåvad.

Iinte roligt att höra i ett rum efter elva år att jag aldrig skulle behövt gå särskola, enligt mina gamla och nya tester visade så.

Förstår om ni tänker mycket på det och de gjorde nog mina föräldrar mycket med, då de fick samma jobbiga sits som  ni är i.

Jobbiga idag är att man måste plugga om hela skolan, för att få äkta betyg som är värda något och många blir väldigt mobbade och det blev jag med.

Men vet idag om jag en dag får barn och de skulle vilja sätta de i särskola, så skulle jag säga de dra åt skogen, för vill att de ska slippa det jag upplevde i min skolgång, men alla upplever det olika.

Hoppas ni kommer fram till något bra och bara att fråga om du har frågor:)

Kramar

Hej och tack så jättemycket för ditt svar, såg en dokumentär på tv för ca 1år sen, där var det andra som blivit felbedömda precis som dig, jag var så arg nr jag såg den dokumentären.
Dessutom är det typ bara sverige som har särskola, nu minns jag inte om det handlade om länderna enbart i Norden eller hur det var och dom sa även på dokumentären att det är bevisat att utvecklingsstörda barn utvecklas bättre genom att gå med normalbegåvade barn. Föräldrar berättade oxå att dom hade känt sig tvugna att sätta sitt barn i särskola, ungefär så känner jag med.
Har en nära kompis som med ansågs som utvecklingsstörd precis som dig, hon brukar säga åt mig, vad du än gör sätt inte henne i särskola...

Okej, såg den med som var på tv och visste inte om jag skulle gråta eller slå sönder tvn. Var om England med att de inte heller hade särskola och de var inga problem där. Jag kan nog förstå om de känner sig tvugna på ett sett. Trevligt ändå att din kompis säger samma sak som mig. Fast jag var extrem blyg på den tiden som lite och tror mycket det har förstört.

Men stå på er om de kör över er, för är ni som bestämmer inte dom.

Hej igen, det sjuka är, vad jag förstått så är ju valet vårt och vår dotter har rätt att få hjälpen och stödet vad vi än väljer, jag frågade den där som var med på mötet om assistent ifall vi väljer vanlig skola. Då sa han att det finns inga garantier att man får assistent! Helt sjukt tyker jag!! Vår dotter ska väl ha rätt att få den hjälp hon behöver, usch blir så snurrig av allt! Vår dotter som går i 6-års, har en klasskompis som har assistent med sig hela tiden, hon kan inte prata speciellt mycket, vill gärna få kontakt med hennes mamma. Har aldrig träffat på henne men gör jag det kommer jag fråga henne varför hon valde vanlig skola osv..

Min första spontana tanke är att prova vanlig skola först och se hur det går.. Om inte så byt.. Vet ju dock inte vad det är som hon behöver stöd för...

Jag tycker att ni ska börja med vanlig skola och få assistent om hon behöver. kontakta skolan och diskutera redan nu. särskild går alltid att byta till sen.

Som f d lärare och rektor skulle jag råda till att avvakta och låta dottern fortsätta i vanlig skola men med observation från både skola och er föräldrar.

Ha en kontinuerlig uppföljning av hur det går för ert barn och observera hur dottern verkar må.

Jag har stött på problemet från båda håll.

Barn som hamnat i särskolan men som borde ha klarat (och säkert utvecklats bättre) i vanlig skola. Jag har också träffat barn där föräldrarna vägrat acceptera att barnen haft behov av särskola och som tvingat sina barn att fortsätta i den vanliga skolan. Det har inte heller alltid varit en bra lösning.

Detta är oerhört svåra val/situationer som ni ställs inför. Ha inte för bråttom med att välja särskola.

En fråga, inte kan träningsskola var aktuell??? För mig är det en helt annan form än att välja mellan "vanlig" skola och särskola.

Mitt råd till dig är att kolla runt på skolor, åk dit, fråga hur dom hanterar barn med särskilda behov osv

Min dotter började i vanlig skola till 6-års (hon har diagnos lindrig utvecklingsstörning) och vi var väl 10 personer från hennes dagis, habilitering, psykolog, arbetsterapeut mm som "lämnade över" i maj månad då hon fortfarande gick på dagis och berättade om dotterns svårigheter och det kändes som att skolan lyssnade.

Sen när hon väl började i skolan så tog det inte många dagar innan hennes fröken tog mig åt sidan och sa "det här fungerar inte...." och började klaga på min dotters svårigheter och sa i princip åt mig att jag skulle ringa till kommunen och begära extra stöd åt dom. (!)

För att göra en lång historia hyfsat kort så gick hon iaf kvar där under hela 6-års och trots massa samtal med skolan, kommunen, hab var oxå inblandade massor så fick hon absolut ingen hjälp alls...
Dom satte en rysktalande förskolefröken som var där för att lära sig språket som assisten till dottern (barnvakt skulle jag kalla det) och under det året hon gick där lärde hon sig i princip ingenting.

Under sista terminen började vi titta runt på särskolor isället och hittade ganska snabbt en särskola som verkade jättebra! Liten grupp, många lärare och assistenter. Barnen har en egen "arbetsplats" och helt individuell undervisning till stor del.

Nu har min dotter knäckt koden till att läsa, hon börjar förstå matematiken på ett helt annat sätt och hela hon har utvecklats massor!

Jag är så glad att vi valde särskola till henne! Självklart kan det bli svårigheter längre fram då hon ev måste läsa in behörigheter osv men det får vi ta då.

Nu är jag glad att jag kan åka till jobbet utan att ha ont i magen för att det känns som att ingen tar hand om mitt barn på ett bra sätt och att jag vet att hon för absolut bästa hjälp när det gäller allt som har med skolan att göra.

Så mitt råd till dig är att titta runt på skolor, vanliga och särskolor och om du vill sätta ditt barn i vanlig skola kolla då innan vilka resurser dom har att sätta in, vilken erfarenhet har dom av barn med den typen av svårigheter osv osv.

Vad blev utvecklingsbedömningen? Vad blev det för resultat??

Har själv en dotter på 5 år som nyligen genomgått en utvecklingsbedömning.

Hon hade dåligt tal när hon var yngre men efter att varit hos logoped några år och efter mycket övningar hemma så pratar hon nästan perfekt nu. 

Reslutatet blev att språkförståelsen var låg (men dem kunde heller inte säga hur låg då hon bara inte svarade på vissa frågor). Förövrigt låg hon ojämnt i begåvning men det mesta normalt IQ. Psykologen tror hon har asperger så nu ska vi till bup för att utreda henne.

Vi ska söka assistent för nästa år. Särskola för henne är fel. Men jag vet ju inte riktigt vad din dotter har för svårigheter.

Lite undringar...
Varför skulle hon automatiskt ta rätt till assistent, om hon ändå ska gå i vanlig klass?
Varför skulle träningsskola vara aktuellt ifall hon ligger på gränsen vanlig skola/särskola?

Och till RosaPulverAnna kan jag bara beklaga att du haft det svårt och blivit missbedömd. Men att säga att aldrig skulle sätta ditt barn i särskola, ens om det helt klart hade ett sådant behov, låter otroligt inskränkt. Du är inte likadan som ditt barn.