Hjälp mig med min rädsla!

Hej!
Tycker det låter som att du allvarligt ska överväga att få remiss till specialistmödravården med inriktning på förlossningsrädsla. Finns särskilt utbildade bm och läkare då som kan hantera dina frågor och du får se att du inte är ensam och det finns tillgång till kuratorsamtal etc. De kan kallas Auroramott. eller Nikemott. heter det här i Linköping. Personalen är fantastiska och de finns till för dig, för så här ska du inte må, vännen. Du ska kunna njuta av din graviditet och din förlossning och inte behöva plågas av mardrömmar och ångest. Prata med en läkare på MVC, så fixar de det åt dig. Lycka till,
/Dudda.

Hej du! Samma problem hade jag när jag blev gravid med dottern, var jätterädd för snitt och tillhör en "riskgrupp" för att råka ut för akut kejsarsnitt.

För det första fick jag jättemycket hjälp och stöd av min barnmorska. Sedan inför förlossningen laddade jag upp inför en vaginal förlossning, förberedde mig mentalt med profylaxband och hyrde en TENS-apparat för smärtlindring hemma. När vattnet gick var jag förberedd.

Tyvärr blev det akut kejsarsnitt då min dotter fastnade i förlossningskanalen. MEN, när jag väl var där i den situationen var jag enbart tacksam att möjligheten till snitt fanns, och min rädsla var borta. Snittet gjorde inte det minsta ont, varken katatersättning eller ryggmärgsbedövning var smärtsamt och under själva snittet låg jag bara och vilade upp mig efter förlossningen och hade det bra  Sen fick jag äntligen träffa min lilla sötnos för första gången!

Dagarna efter snittet hade jag lite ont men det gick bra att lindra med värktabletter, man kommer fort upp på benen igen när man har en liten att ta hand om.

Mitt tips är: Prata med din barnmorska om din rädsla, gå på alla eventuella föräldrakurser som erbjuds, läs på! Beväpna dig mot rädslan med hjälp av kunskap. Lycka till, jag är övertygad om att det kommer gå jättebra

Jag fick höra att jag var tjock för snitt och igångsättning medan jag vet folk som är större som har fått snitt.
Allt tror jag hänger på om du får en bra läkare eller en drake.
Ta kontakt med aurora via din barnmorska. 

Byt bm..jag är i vecka 36 och har enbart gått upp 6 kg under hela tiden..och barnett väger redan över 3 kg så själv ligger jag på minus efter födsel. Du ska inte behöva ta sådant. Jag har fått mycket skit för min vikt med fast jag äter kortison dagligen som kan påverka vikten. Och detta är av obstretiker, är du inte nöjd så krav att få träffa någon annan.

Tack för allas svar! :)

Förlossning rädslan släpps mer och mer ju fler förlossningsberättelser jag läser! :)
Nu försöker jag ta itur med min foglossning som jag blivigt sjukskriven för! :)

Hej,
Vad skönt. Det är bra att prata om det och sätta ord vad exakt du är rädd för och sedan tillsammans med din partner, göra upp en plan för hur du ska hantera de olika rädslorna. För foglossning kan jag rekommendera att du hittar en bra osteopat. De brukar kunna hjälpa till med sådant.
Kram,
/Dudda.

Min partner är ännu räddare för förlossningen än vad jag är... Största rädslan jag har just nu är att han inte kommer finnas med och stötta.. :( Men allt löser sig. Det är ju trotts allt 5 månader kvar :)

Jag har haft högt bmi (= överviktig/gravt överviktig) båda mina förlossningar och har fött vaginalt båda gångerna.

Har inte läst hela tråden men håller med de någon skrev ovanför. Byt bm. Känner du dig inte trygg nu kommer du troligen inte göra de sen heller. Och de kan förstöra hela graviditeten att behöva gå och oroa sig. Finns även sk aurora-samtal som man kan få gå på om man har förlossningsrädsla. Iaf i stockholm. Då man får träffa en bm från förlossningen och se förlossningen samt ställa frågor och prata av sig.

Hoppas du kommer över dina farhågor så du kan få njuta av de underbar lilla liv som växer i din mage

Den rädslan kan jag förstå, våra partners är jätteviktiga för oss under förlossningen. Låter som att ni båda skulle behöva gå på Nike/Auroramottagning och prata med kurator. Allt löser sig, men det hänger på vad du gör under tiden. Sopa inte under mattan, utan ta tag i det och sök hjälp. Kanske kan din partner behöva ett eget stöd under förlossningen, att ni har med en tredje person som ni båda tycker om och litar på. Det kan vara en vän, syskon, mamma, svärmor eller en doula.

Ibland säger män att de tycker att det är otäckt med förlossning, men när de väl börjar förstå vad det är de ska göra, så brukar de vara fantastiska. De kan mer än vad de själva tror, framför allt för att de känner oss bäst och kan bäst vara våra advokater och tolkar under förlossningen. Närheten är också mycket viktig, kroppskontakt, smekningar, en hand på pannan, ögonkontakt, beröm etc. Nu förtiden värderas också männens närvaro under förlossningen högt av personalen, de blir varken ignorerade och undanskuffade.

Kram,
/Dudda.

De kan jag hålla med om. Under första förlossningen stod min sambo handfallen och lite pankislagen och visste inte riktigt vad han skulle göra. Men under andra var han underbar. De ansåg både jag och uska och bm =). Då hade vi läst Anna Wilsbys bok, kommer inte ihåg vad den heter men googla på Annas profylax så hittar ni den, underbar bok med massa stöd och tips för både mig och sambon. Och vi var verkligen ett team och ledde vår förlossning med stöd från uskan och bm. Han var mer säker med och kände att han hade lite konkreta tips att gå på från boken vilket underlättade. Bm sa det efteråt att partnern borde alltid vara så påläst som min sambo var =) Han vart stolt som en tupp med all rätt. Så kan man så förbered även partnern på förlossningen och förklara hur du reagerar på smärat och hur han ska agera då för att hjälpa dig. Sen är de inte alltid som man tänkt sig när man kommer in men då har man redan öppnat för en dialog och de blir lättare att kommunicera med varandra.

Superbra tips, Bembu! Tack för en härlig och inspirerande historia!
Hörde du TS? Anna Wilsby. Har inte läst henne själv, men det låter som en jättebra hjälp .

Tackar. Vart inspirerad av  de du skrev och känner att de verkligen stämmer. Och att partnern många gånger tyvärr hamnar lite i skym undan under förberedelserna. Vilket min smabo kläckte ur sig först till förlossning nr 2. De vi fastnade för med Annas bok var just att de finns ett litet kapitel som helt riktigar sig till pappan och att den tar upp hela förlossningsskedet. Vilket tog mig lite på sängen första gången, att de hände mycket visste jag men inte riktigt vad som hände. En bok jag varmt rekommenderar till alla blivande föderskor. Finns massor med andra bra böcker med. De viktigaste är nog att involvera sin partner. De kännar både han/hon på men framför allt den som ska föda. För presic som du skrev så är ju partner den som känner oss bäst inne i förlossningsrummet.

Haha snygg man är på att stava. Tjänar både han/hon på skulle de ju stå

Håller helt med, Bembu!

Läste på bloggen och hemsidan för hemförlossning om en förlossningshistoria, som så tydligt speglar en partners roll i förlossningen. (Inte för att jag på något sätt förespråkar hemförlossning, snubblade bara över bloggen ) Sedan finns ett parti som bara avhandlar pappa/partner. Blev så himla inspirerad sjäv bara. Satt och bölade, är ju lite höggravid och känslig, liksom .

http://fodahemma.blogsome.com/2005/07/10/lillan-kommer-till-jorden-2/