6-åring som inte förstår, lyssnar samt kissar på sig.

jag tar gärna emot fler ideer på metoder.
Vi har även testat belöningssystem, att de fick stjärnor när dom var duktig och har man samlat visst många stjärnor så får man en belöning, åka och bada, baka eller i vissa fall bara en glass.

Jag har även testat att berömma de andra 2 när dom är duktiga för att se om 6-åringen "vill vara som dom":

Jag är inte hennes mamma, lever dock med hennes far.

Min mor arbetar som förskolepedagog och hon kommer med väldigt bra tips och råd.
Både jag och mamman till busungen har pratat med dagis men ingen av oss har fått något vettigt svar. Nu går hon på fritids och det är nästan värre. Hämtade henne i kjol och korta leggings häromdagen då de var ca 10 minus ute. Fröknarna hade inget att säga till sitt försvar. (Ja hon hade riktiga kläder när hon åkte och JA, hon har extra kläder på fritids om hon skulle bli blöt eller liknannde)

Vårt belöningssystem går ur på att vi har en tavla med de 3 barnens namn på.
Vi har sedan tidigare tillsammans bestämt saker som barnen skall klara av. Tex hänga upp sin jacka och stoppa skorna i skolådan, ta undan sin tallrik efter maten eller städa sina rum.
När de gjort något av dessa saker får de "stjärnor" på tavlan och när de kommit upp i ett antal som vi kommit fram till att de är rimligt gör vi någonting kul som barnen varit med och valt ut.
Sist vi testade detta fungerade det kanon på de andra 2, de fick åka och leka en heldag på leklandet medans busungen fick vara hemma denna dag för att hon skulle förstå att ven hon måste göra sina sysslor, eller tex inte slå de andra barnen här hemma.
Hon brydde sig inte utan åkte snällt på dagis och lekte.
Vi har även provat andra belöningar.

Jag har testat att berömma de andra när de gjort något bra och det har visat sig fungera på de andra 2.
Säger jag åt mitt barn att jag blir glad och stolt när hon plockar undan sina pennor efter att hon målat gör den stora busungen samma sak. Hon vill ju också vara duktig.
Men denna lilla busunge lever i sin egen värld och bryr sig inte så mycket.

Jag skall testa det där med bilder som nämdes i något av era inlägg.
Alla förstår precis som ni skriver inte saker på samma sätt och jag måste finna ett sätt där vi kan nå henne.
I övrigt är hon världens goaste unge. Och jag hoppas att detta är en period i hennes liv, typ trots.

Måste ju finnas flera barn som lever i sin egen värld :)

Såg att Punkster frågat om 8-åringen var likadan när hon var 6 år. Dom kom in i mitt liv när hon var 6,5 och hon var i en liknande sits men inte lika märkbart. Dock så märktes de även på henne att de va mycket tankar och annat som pågick i hennes kropp.
De typiska tankspridda samt spagettikropp.

Tack för ytterligare svar.
XieXie: När jag träffade min sambo innefattade det även 2 barn. Hela paketet så att säga. Så självklart försöker jag vara den bästa extramamman jag kan :)

Det med att inte förstå handling och konsekvens gäller oavsett vilket humör hon är på. Dock lite värre när hon precis har vaknat men det kan jag förstå för jag är inte vid mina sinnes fulla bruk när väckarklockan ringer jag heller. Jag blir så ledsen när jag sagt åt dem något, de andra 2 lyssnar och 6-åringen står som en fågelholk och förstår inte alls vad jag pratar om.

Hennes mamma hävdar att hon utvecklas fortare än andra barn, detta efter att hon samtalat med dagiset som tösen gick på innan. Men jag, min sambo och vår sida av familjen märker en stor skillnad mellan min 4-åring och 6-åringen. Detsamma gäller hennes kusin som är lika gammal.

Jag oroar mig för tösen och det är därför jag söker svar. Skulle det bero på tex asperger vill jag veta det så snart som möjligt så man kan hjälpa henne. Samtidigt känner jag mig hemsk, de känns som jag klampar in i något jag inte har med att göra. Har hennes mor sagt att det är Ok, så ska det väl egentligen vara Ok.

Igår hände ännu en konstig incident.
Hon sparkade min dotter hårt i ryggen. Detta med klackskor på.
När jag frågade henne varför hon sparkar och slåss svarade hon.
-Jag trodde hon skulle tycka det var roligt att bli sparkad på.
Jag frågade om hon skulle tycka det var roligt om någon sparkade henne och det tyckte hon självklart inte.
Vi får tjata väldigt mycket om att man inte får slåss.

Jag försöker verkligen förklara bort detta eftersom mamman tycker att allt är OK och de för inte sammasak hemma hos henne enligt henne. Men enligt 8-åringen är det precis samma sak där hemma med.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Kisseriet har dock blivit bättre, De var nog bara en snabbfas precis som hennes syster hade i den åldern.