Hemutredning nov 2010
Hoppar också in i tråden, då vi är i slutfasen av vår medgivandeutredning!
På grund av en tidigare svår sjukdom behöver jag lämna in ett specialistläkarintyg till utredaren. Jag tror det är likadant om man lider av högt BMI, att man kan behöva ett specialistläkarintyg som visar att man har hälsan och orken att klara av adoptivföräldrskapet.
Vi har haft två träffar inom utredningen hittills och nästa vecka väntar djupintervjuerna samt hembesöket. Hittills måste jag säga att frågorna vi fått inte har varit så mycket att fasa för som jag kanske hade trott innan.
Jag går i terapi, bl a för att på bästa vis förbereda ett framtid föräldaskap, och de frågor jag får i terapin är djuplodande på ett helt annat sätt än de frågor som vi fått från vår utredare.
Vet egentligen inte vilka frågor som skulle kännas integritetskränkande att svara på. Är mer eller mindre beredd på att bli vänd ut och in, och efter alla gånger man legat i en gynstol t ex så är det inte så mycket som känns pinsamt. Maken och jag har försökt förbereda oss och prata igenom de områden vi förvänar oss att det kommer frågor om.
Jag var tidigare väldigt rädd att bli "utdömd" men känner att nu när vi ändå kommit såhär långt, och vår utredare antytt att vi kan komma att bli godkända, känns det hela mer spännande än jobbigt. Vi har dessutom vi det här laget fått ihop nästan alla intyg och brev som ska lämnas in.
Det finns förstås fortfarande många hinder som kan uppstå i vår adoptionsprocess, men nånstans måste man få luta sig tillbaka lite och vara nöjd de perioder då det flyter på bra, för att orka med.
Jag bloggar om vår process också om någon vill läsa.