hypnotiserad av min andning
Låter som att du mer eller mindre omedvetet mediterar. Man brukar i regel få sträva mot ett sådant tillstånd och det brukar inte uppstå av sig själv i regel utan något som man får nå aktivt. Den enda teori som jag kan komma på kring din situation handlar om en form av försvarsmekanism som aktiveras i dig, kan även känna igen mig själv i en sådan teori.
Jag skulle föreslå att du provar med att meditera aktivt en längre stund, när det verkligen passar och känns trevligt, då kanske du täcker upp det här behovet av sinnestillstånd och slipper att få det i obekväma situationer.
Överlag så tycker jag att du borde ge dig själv en paus från livet. Ligger dina besvär utanför nuet, att det alltså ligger i det förgångna eller ligger i en möjlig framtid, så går det att koppla bort dessa en stund - för ingenting kan hända dig om besväret inte existerar i nuet och då behövs inte total skärpa och intensiv analys hela tiden. Du tröttar ut dig själv och blir allt mer svagare mentalt och mer mottaglig för negativa energier och tankar, när du inte ger dig själv pausar. Har du ett problem så löser du det inte effektivast genom att arbeta på det 24/7 utan det krävs vila för att hantera ett problem så effektivt som möjligt. För att lösa problem så behöver man även ta pausar och leva livet i övrigt en stund, för att lättare kunna se problemet ur fler perspektiv. Nya perspektiv når man väldigt sällan utan att medvetandet får behandla andra situationer än de innanför rutin och även tankemönster kan höra till rutiner.
Om du känner dig bekväm med att skriva här så berätta gärna mer om din situation och om depressionen som du upplever.
Må väl.