Nu har jag gråtit och gråtit

Ojoj, jag vet precis vad du går igenom.
Håller på att bli utredd på sjukhuset, men jag har ännu inte fått någon
diagnos ännu. Men väntan och förtvivlan finns ändå här

All styrka till dig.
Kram C

Fy vilket hårt slag, tänker på er.

Tack ni är så goa här tjejer!
Det är hårt men jag tar en dag i taget och jag ska ju få injektioner så det kommer nog att gå bra trots allt. Letat lite på nätet men hittar ingen bra svenska site om det någon som sitter inne med info?

Millan1984 - Nyfiken som jag är vad utreds du för? (helt ok om du inte vill svara)

Vad tråkigt
kram

SYLO:

Ingen fara alls.
Har varit sjuk sen 2002, hade feber och huvudvärk konstan 8 veckor på sommarlovet mot 3an. Blev bra men på vintern började jag kräkas upp all mat som jag stoppade i mig.
Familjen trodde att jag var gravid, men jag intygade dem att så var inte fallet. och det var det ju inte heller.

fick veta att jag hade en förstorad svamp i tarmen, så jag var tvungen att svälta ner den svampen till normal storlek, vilket innebar att jag var tvungen att utesluta allt som innehöll socker,mjöl,mjölk och jäst.
Blev bra på vårkanten men sen innan studenten fick jag jätteproblem med lederna.
Började sommarjobba men efter 3 veckor satte det stopp. Tillslut låg man där i sängen som ett kolli, kunde inte lyfta ett finger i kroppen för det smärtade så mycket.

Fick komma till Umeå på reumatologen, Men ingen reumatisk sjukdom har kunnat hittas eftersom jag inte längre har ont.
Men i våras började prblemen igen.
Hade alldeles för höga levervärden och dem har gått ner jättesakta.

Så i höst har jag gjort en leverbiopsi, och en magnet röntgen, men ingen kan veta säkert trots dessa undersökningar.
Så nu i december ska jag göra en undersökning i tjocktarmen.
Dom tror att det kan vara skleroserande cholangit.
Och jag är skräckslagen.

Jag vet ännu inte vad det innebär, men från att ha sportat i princip varje dag till att kanske få en sjukdom diagnoserad gör mig vettskrämd

Beklagar vännen!! Livet är såååå fruktansvärt orättvist ibland! Du har väl haft din beskärda del redan, tycker jag. Med en diagnos har du iaf chans att få ett bra och rätt behandling. Hoppas innerligt att du har den bästa läkaren som går att få!

Stoooooooooooooooooooooooor styrkekram
Pico

Ja man är inte stor på jorden när det händer. Skickar ett gäng kramar till dig och hoppas att du slipper diagnosen låter inget trevligt alls.

SYLO:

Precis, känner mig som ensammast i världen.
Men det vet jag ju att jag inte är, men det är ingen som jag känner som har haft det som jag har det.
Men det är mina nära o kära som står för att se det positiva, själv ser man bara svart.

Vad innbär det för dig nu? med behandling och så?

Jag ska få injektioner regelbundet ett par gånger i veckan med den koagulationsfaktor som jag saknar i blodet. Såp det känns bra försöker hitta lite mera info om hur man sjäklv kan hjälpa till. Hittat lite om träning osv....så just nu pluggar jag på om min sjukdom inte lätt då man ibland bara är så less och allt svart. Men min familj är bra stötte pelare skönt är ju det.

SYLO:

det har varit min reaktion också.
Att leta information som en tok.
Jag hatar då läkare ska förklara på latin och sen inte förklara vad dom menar.
Jga äter medicin just nu i hopp om att det som är fel ska åtgärdas.
Har alltid hatat att svälja tabeltter, speciellt kapslar och det var det medicinen
kommer i.
Men man vänjer väl sig med tiden