inte ok att skaffa barn om man är över 50+
Kan bara utgå från mig själv i denna fråga.. Min pappa är 50 år äldre än mig, o jag kan säga att det inte är någon hit!
Mamma å andra sidan var bara 32, så det inte pappa orkade när jag var liten gjorde mamma, så det har inte gått någon nöd på mig, men jag har inte haft en aktiv pappa som gjort de där faderliga sakerna som pappor brukar göra..
Dessutom är jag hans sjunde barn, mammas 5:e. Min syster är 5 år äldre än mig och man kan väl säga att det var ett litet gränsfall med henne med, men han engagerade sig iaf. Han hjälpte henne med läxorna o skjutsade henne till kompisarna.
Denna generationsskillnad kom mer och mer ju äldre jag blev. En sån enkel sak som att använda telefonen kunde bli ett JÄTTEBRÅK hemma hos oss. På hans tid satt man inte i vars ett hörn o pratade i telefon, man TRÄFFADES och på den tiden var telefonen dyr att ringa med, det är den ju inte idag.
Ni kan ju tänka er hur det lät när jag satte igång min stereo med musik från 90-talet och början på 2000-talet!! Snacka om krock du! Och TV:n ska vi inte ens prata om.. det slutade med att jag sparade ihop pengar till en egen TV så jag fick titta på vad jag ville.
Dessutom när man är 50-60 år och har varit förälder sen 24 års ålder vill man kanske ha ett eget liv med sin fru och inte springa efter barn eller ta tonårsdispyter.. När jag är 60 hoppas jag att mina barn är utflugna och har skaffat egna familjer så jag o mannen kan starta ett nytt liv igen, bara han och jag,
Så för mig känns det som att fast man känner att man orkar med en liten bebis när man fyller 40 eller 50 så kommer det en dag när man inte är lika pigg o alert längre.. o jag kan säga att som 26-åring är det inte kul att se sin pappa vara så gammal och skröplig och hela tiden gå och oroa sig för den dagen han inte finns, för den dagen kan komma fortare än man tror.......
Mamma å andra sidan var bara 32, så det inte pappa orkade när jag var liten gjorde mamma, så det har inte gått någon nöd på mig, men jag har inte haft en aktiv pappa som gjort de där faderliga sakerna som pappor brukar göra..
Dessutom är jag hans sjunde barn, mammas 5:e. Min syster är 5 år äldre än mig och man kan väl säga att det var ett litet gränsfall med henne med, men han engagerade sig iaf. Han hjälpte henne med läxorna o skjutsade henne till kompisarna.
Denna generationsskillnad kom mer och mer ju äldre jag blev. En sån enkel sak som att använda telefonen kunde bli ett JÄTTEBRÅK hemma hos oss. På hans tid satt man inte i vars ett hörn o pratade i telefon, man TRÄFFADES och på den tiden var telefonen dyr att ringa med, det är den ju inte idag.
Ni kan ju tänka er hur det lät när jag satte igång min stereo med musik från 90-talet och början på 2000-talet!! Snacka om krock du! Och TV:n ska vi inte ens prata om.. det slutade med att jag sparade ihop pengar till en egen TV så jag fick titta på vad jag ville.
Dessutom när man är 50-60 år och har varit förälder sen 24 års ålder vill man kanske ha ett eget liv med sin fru och inte springa efter barn eller ta tonårsdispyter.. När jag är 60 hoppas jag att mina barn är utflugna och har skaffat egna familjer så jag o mannen kan starta ett nytt liv igen, bara han och jag,
Så för mig känns det som att fast man känner att man orkar med en liten bebis när man fyller 40 eller 50 så kommer det en dag när man inte är lika pigg o alert längre.. o jag kan säga att som 26-åring är det inte kul att se sin pappa vara så gammal och skröplig och hela tiden gå och oroa sig för den dagen han inte finns, för den dagen kan komma fortare än man tror.......