inte ok att skaffa barn om man är över 50+

Nja. medelåldern för klimakteriet är 52 år. I vår släktforskning är mödrar uppåt de femtio tämligen vanligt. Att det inte är det idag har mer med preventivmedel och samhällssyn att göra än med klimakterium att göra även om fruktsamheten statistiskt givetvis sjunker markant i den åldern.

Nej. Däremot kan det givetvis vara vanligt i din familj.

Det där är välj tämligen tänjbart. Det är väl varken större eller mindre sannolikhet att den som är äldre har släktingar som kan ta hand om barnen i så fall än att den som är yngre har den.

Jag får ju acceptera att du tycker att det är alla de där fula orden du använder att få barn som äldre. Även om jag blir ledsen och provocerad och även om det innebär att du kallar såväl mina kära morföräldrar som andra i släkt och bekantskakspkrets dessa ord. Det är inte annorlunda än dem som gärna skulle förbjuda sjuka, handikappade, utlänningar, lågutbildade, tonåringar, arbetslösa, sjukskrivna, ensamstående, homosexuella, personer med fascistoida åsikter, genderblinda, karriärfanatiker, eller någon annan grupp som i deras ögon inte bör få avkomma att få barn om det gick. (Och ja, det är åsikter jag sett luftas även om man oftast inte talar i termer av förbud...) Att det i ett demokratiskt samhälle (som väl är) är omöjligt att både förbjuda och hindra är en annan historia.

Många sjukliga tillstånd ger faktiskt statistiskt (givetvis inte i individens fall) en förhöjd dödlighet. Depression, beroendeproblem, somliga kroppsliga tillstånd... Sak samma med viss livsstil, rökning, onyttig mat, stillasittande. Kriminalitet. (Den sistnämnda gruppen skulle jag själv bli glad om den inte skaffade barn...) Ålder ger statistiskt större risk för sjukdom givetvis. En faktor bland andra att väga in för familjen.

Min mammas "gamla" föräldrar levde tills jag hon var några och trettio resp närmare femtio. Jag vet just inte om det är så mycket att beklaga sig över..  Förmodligen var det lättare för min 50+moster att hjälpa mormor på ålderns höst än för min sjuttiåriga moster om man ska vara sådan.

Och ja, du har rätt att säga din åsikt även om andra tar illa vid sig på samma sätt som jag antar att du då och då tar illa vid dig av vad andra säger. Att tala om förbud tycker jag liksom ovan går för långt dock. (Tankarna går till gårdagens tvångssteriliseringar av misshagliga grupper.)

Samma skillnad som tycks göra att det är "OK" med en abort eller två med för åsiktsinnehavaren giltig orsak men inte med åtta, trots att handlingen är densamma, antar jag. I det fallet handlar det om någon sorts sexualmoralisk bedömning snarare än fosterrelaterad etik. I detta tolkar jag från TS sida in någon form av moralis/tis/skt fördömande av personer som förmodas prioritera karriär/bekvämlighet/personlig utveckling  framför tidigt familjebildning.

Dagens äldsta  kvinna som dokumenterat fått barn på naturlig väg var förresten 59 (England), oplanerad graviditet.

Jag får nog hålla med ovanstående om att det aldrig är lätt eller "kul" att förlora en förälder (min egen pappa gick bort "ung" när jag var i tonåren) men att man som psykiskt stabil vuxen får förväntas klara det. Som någon skrev: "Tydligen så är man vuxen nog att  skaffa barn i övre tonåren men inte vuxen nog att klara sig utan en förälder innan man fyllt 40...  "

Nu önskar du, utifrån din egen person och situation att dina föräldrar varit yngre när de fick dig. En nära vän till mig önskar utifrån sin erfarenhet att hennes varit äldre (de var i tjugoårsåldern och hon anser inte att de hade mognad nog att ge henne en god uppväxt). Känslan att man vill ha sina nära kvar så länge som möjligt sympatiserar jag med. Jag tror dock inte att man kan generalisera allmänt utifrån egna personliga upplevelser.