Familjehem - liten undersökning,

Ingen?

Nej, det är inte pengarna... Ersättningen motsvarar INTE tiden man lägger ner, eller allt man måste avstå från under ganska lång tid, eller alla nya frågor man plötsligt använder sin energi till att hantera. Vi skulle ha betydligt bättre ekonomi om jag jobbade heltid med fullt engagemang, än vad vi gör nu när jag trappat ner lite för att vårt familjehemsplacerade barn ska ha det bra.

Vi tänkte inte så mycket före placeringen. Vi resonerade ungefär såhär "vi gillar att leva med barn, vi räknar inte med fler egna barn, vi kan ju alltid höra av oss till socialen och fråga om de vill träffa oss". Sedan fick vi förtroende för den soc-personal som vi fick träffa, sedan fick vi en bra utbildning som gjorde att vi kände att "jaa, om det finns ett barn som de tror skulle må bra av att bo i vår familj så är det välkommet".

Nu har vi haft ett barn placerat hos oss i två år ungefär, och vår intention är helt enkelt att vår familj ska fortsätta att vara en skön och trevlig miljö både för det barnet, för våra biologiska barn och för oss som vuxna. Barnet behöver helt klart stöd som dess föräldrar inte kan ge + vi har kommit att älska barnet = det känns helt naturligt att vi lever tillsammans så länge vi bara får.

Tack för ditt svar!

Det behövs människor som ni i samhället! Vi själva har funderat lite fram och tillbaka om vi i framtiden skulle bli familjehem också, men just nu har vi fullt upp med våra egna barn. Men vi får se hur det blir i framtiden.

Jag kan också svara men för mig är att väldigt nytt. Har just fått besked om att vi får 2 barn (syskon) placerade hos oss. Att vi valde denna väg är på grund av att vi båda är väldigt barnkära och har en bra miljö att erbjuda barn. Vi har själva inte kunnat få egna barn trotts många års kamp. Men för det ville vi inte leva utan barn och vi vet att vi har mycket kärlek och omtanke att ge barn. Och varför då inte ge detta till några barn som har behov av omtanke.

Så i vårt fall har vi ALDRIG tänkt pengar. Vi skulle ta emot barn hos oss även om man inte fick betalt.
Vi känner båda nu en sådan enorm glädje att vårat stora tidigare tomma hus nu ska fyllas av ljudet från barn. Och jag är övertygad om att både jag och min man kommer att älska dem som våra egna barn.
.

Vi har en lite speciell situation med våra fosterbarn, det är min sambos små syskon. Så vi tvekade aldrig på att ställa upp när krisen kom. Men självklart var det ekonomiska en stor oro innan vi visste vilket stöd vi skulle få. De blev först akut-placerade och då hade vi inget avtal ingenting. Och jag är studerande och min sambo jobbar, sen har vi en dotter och hus så vi hade ganska så precis att det räckte varje månad. Därför blev man lite orolig att vi skulle försörja två barn till. 
Men när vi väl fick reda på vilket stöd vi skulle få var det nästan så man skämdes över summan. Vi såg det ju inte som ett val - utan som en självklarhet att de skulle bo här. Och vi var nervösa att folk skulle tro att det var pga av det ekonomiska som vi tog hand om dom.
Men nu känns det otroligt skönt att få de pengarna för att vi kan faktiskt göra ganska mycket roliga saker med hela familjen nu, såsom lek&bus land, bio m.m. 

Vi älskar vårt lilla barn, i mitt hjärta finns det utrymme o älska den här lilla sparven som är så helt underbar ljuvlig. Hennes bioföräldrar älskar henne också, men dem kan av olika anledningar inte ta hand om sitt barn så den förmånen har vi fått och vi njuter av o med henne!
Vi får betalt, i form av arvode som beskattas, det är inte summa pengar som jag vältrar mig i o köper lyxiga prylar för. men om vi skulle köpa en ny statusvara så gör vi det utan att skämmas. Vi fick utstå en del spått o spé när vi köpte vår bil o jag skiter i det faktiskt för dem människorna som är så korkade att dem orkar lägga energi på sån dynga, dem är ju bara o insé att dem är så ointelligenta så det e bara o negligera dem.
Alltså, pengarna vi får betalt för arbetet vi utför, pengarna kommer ju vår flicka tillgodo också!
Sen är det skillnad också.
Tar du en ungdom som lever i ett halvt kriminellt liv o ska placeras i fam.hem. Ja, då ska jag har bra betalt för det är tufft, skittufft, vi har gjort det en sommar, där handlar det inte om ovillkorlig kärlek, utan att försöka hela ett mycket trasigt barn.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.
Det finns många viktiga faktorer i det här ämnet, som fam,hem. bör man fundera på vart man vill lägga sitt fokus, är det på barnen eller föräldrarna? Det är ju inte för utan som barn blir placerade, man får då också räkna med att bioföräldrar brister på ett eller flera sätt, jag säger inte att det är rätt, men pga det så har dem också barnen utplacerade. Lägg då fokuset istället på barnen, men respektera ändå föräldrarna. Barnen ska ALDRIG behöva höra från sitt. fam.hem. om sina bio i negativ bemärkelse och få den ryggsäcken o bära! Barn är alltid lojala till sina bio och respekterar man bio så får man också en finare o tightare relation till barnet.
I vårt fall så var det så att jag själv som barn var i jourhem en tid o efter det i dåtidens fosterhem i några år + en tid efter det i samma fosterhem som kontaktplacerad. Det var en av mina aneldningar, att jag vet vilken hjälp o betydelse det har för ett barn, man har kanske svårt o se det just då, men den tiden kan komma senare i livet.
Min sambo hade som anledning vad? Hans rättpatus, medkänsla, sympati o empati för andra människor. Och för att han också visste hur betydelsefullt det är för mig då jag brinner för utsatta barn.
En del väljer att bli advokater för o hjälpa utsatta personer, en del blir poliser, en del i vården o en del som fam.hem.
Om vi inte fick någon form av betalning, vad skulle vi leva på då? Allmosor från kyrkan eller vad?

Dessire, får man vara nyfiken och fråga vad ni fick för arvode? Du behöver inte svara med summa om du inte vill, men har ni motsvarande vad familjehem som inte är närstående har? Jag är i en liknande situation som er sedan 3 år tillbaks, men har endast en omkostnadsdel. Anser dock inte att den är tillräcklig längre då barnet är sjukt och jag förlorar inkomst då det gör att jag inte kan arbeta som vanligt, så jag är på familjehandläggaren. Omkostnadselen är inte tillräcklig för att vi ska kunna resa på semestrar eller unna oss speciellt med nöjen/aktiviteter heller. Den motsvarar 2 underhåll a 1273 plus ett barnbidrag. Verkar dock inte funka något vidare att få till något mer i min kommun.

Vi har varit avlastningsfamilj från början och det var jätteroligt att kunna hjälpa föräldrar som behöver stöd och viss avlastning. Sen började soc att fråga oss om vi kunde tänka oss att vara familjehem men vi sa nej i början för vi vet hur mycket jobb det är och hur mycket tid du faktiskt måste lägga ner på det barn som kommer till familjen. De flesta barn kommer ju från familjer med problem det säger sig självt och dessa barn har ett större behov än andra. Soc fortsatte tjata tills vi sa att vi kan ju gå en utbildning och sen se hur vi ställer oss. Vi tackade ja till familjehem o ch vips så fick vi ett barn tilldelat en kille som var en timme gammal och skulle stanna hos oss tills han flyttar hemifrån och vi älskar honom över allt annat och det här med pengar det kommer i andra hand för gör du det här för pengar då visar det sig nog ganska snabbt för det är inte bara ett barn du tar hand om du får en hel släkt på köpet som oftast har en negativ inställning till dig för vi har ju tagit deras barn ifrån dem.