Överanalyserande?

På vårt dagis får inte föräldrar vara med vid matsituationen, just för att det kan vara stressande för alla barn med föräldrar som kommer in i matsalen. Det har jag full förståelse för. Det finns trots allt fler barn än mina där.

Min dotter började förskolan den 1 oktober och det har gått lite knackigt för henne måste jag säga...
En sak som inte har fungerat är maten. I och för sig inte ovanligt att barn reagerar så när de inte är helt trygga/har funnit sig helt tillrätta och till saken hör också (kanske) att det är den enda situation som jag inte var med på tillsammans med henne. Hennes pedagog ville inte ha föräldrar vid matbordet och jag gick motbilligt med på det...
Nu har det varit svårast de veckor hon ska äta med sin inskolningsfröken (de turas om en vecka i taget
igen) och jag har kopplat ihop det med att min tjej blev ledsen första gången under inskolningen när hon hade fått en tillsägning vid matbordet av denna fröken...
Nu har jag i alla fall begärt och fått igenom att min lilla ska följa en och samma pedagog som det funkar bäst med och äta med henne varje dag - och sedan dess äter hon.

Inte förrän ikväll kom jag att tänka på mina intryck från barnhemmet. Jag upplevde att personalen där var fina med barnen, att de lekte och gullade med dem och blöjbytena och tvättningen var uppskattade stunder för barnen - det enda jag reagerade på var just matningen.
Jag upplevde den som ganska brysk och på löpande band och det fanns inget utrymme för protester. (inte konstigt på ett barnhem med många barn och lite personal men ändå)
Så nu rullade min hjärna igång - kan det finnas ett samband där med?
Jag har inte tänkt på maten som en känslig situation för min dotter för det har fungerat fint för oss men jag har också haft en väldigt avslappnad attityd till hennes ätande. Jag står för vilken mat som ska serveras och när - och hon äter det hon vill ha och i den mängd hon vill.
Någon som vill spekulera med mig?
(personalen kommer säkert tro att jag är HELT galen om jag drar upp adoptionen som skäl för det här med och det kanske jag inte behöver göra men tanken slog mig som sagt)

Tuffen -. ja det handlade ju om inskolning och barnen sitter inte i matsal som tur är utan grupperna sitter i varsit rum på avdelningen.

Jag är också förskollärare och för mig är det självklart att föräldrarna är med under inskolningen och faktiskt så upplever jag inte att det är några situationer som föräldrarna inte kan vara med på senare heller. Jag tror det beror väldigt mycket på pedagogernas inställning om det blir ett problem eller inte. (om det nu inte är barn i behov av särskilt stöd på något sätt - då kan det vara annorlunda) Men nog om det...

Problemet är-  eller jag kan tack och lov skriva har varit - att hon inte alls velat komma och sätta sig vid bordet och absolut inte äta. Hon har varit ledsen helt enkelt.

Nu - när hon har fått sitta med samma pedagog i drygt 2 veckor så har hon ätit varje dag. Denna fröken lät henne ta det i sin takt - hon fick sitta i sin vagn bredvid fröken vid bordet med sin vällingflaska och då valde hon efter ett tag att sätta sig på en stol hon med och äta. Nu vill hon ha flaskan med sig men äter!

Tack för era synpunkter - det är värdefullt att få bolla med någon och ofta blir saker tydligare (för mig) när jag sätter dem på pränt.

Jag har också varit tydlig med att det viktigaste är att hon är trygg och nöjd. Jag slutar så tidigt om dagarna att hon kan äta lunch hemma - och nu får hon även sin välling när hon behöver och så får det vara tills hon är tryggare.