Överanalyserande?
Min dotter började förskolan den 1 oktober och det har gått lite knackigt för henne måste jag säga...
En sak som inte har fungerat är maten. I och för sig inte ovanligt att barn reagerar så när de inte är helt trygga/har funnit sig helt tillrätta 
och till saken hör också (kanske) att det är den enda situation som jag inte var med på tillsammans med henne. Hennes pedagog ville inte ha föräldrar vid matbordet och jag gick motbilligt med på det...
Nu har det varit svårast de veckor hon ska äta med sin inskolningsfröken (de turas om en vecka i taget
igen) och jag har kopplat ihop det med att min tjej blev ledsen första gången under inskolningen när hon hade fått en tillsägning vid matbordet av denna fröken...
Nu har jag i alla fall begärt och fått igenom att min lilla ska följa en och samma pedagog som det funkar bäst med och äta med henne varje dag - och sedan dess äter hon. 
Inte förrän ikväll kom jag att tänka på mina intryck från barnhemmet. Jag upplevde att personalen där var fina med barnen, att de lekte och gullade med dem och blöjbytena och tvättningen var uppskattade stunder för barnen - det enda jag reagerade på var just matningen.
Jag upplevde den som ganska brysk och på löpande band och det fanns inget utrymme för protester. (inte konstigt på ett barnhem med många barn och lite personal men ändå)
Så nu rullade min hjärna igång - kan det finnas ett samband där med?
Jag har inte tänkt på maten som en känslig situation för min dotter för det har fungerat fint för oss men jag har också haft en väldigt avslappnad attityd till hennes ätande. Jag står för vilken mat som ska serveras och när - och hon äter det hon vill ha och i den mängd hon vill.
Någon som vill spekulera med mig?
(personalen kommer säkert tro att jag är HELT galen om jag drar upp adoptionen som skäl för det här med 
och det kanske jag inte behöver göra men tanken slog mig som sagt)