30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Så skulle man kunna tänka. De var dock inte riktigt i stånd att uppfatta såna subtila hintar vid den tidpunkten, jag tror jag hade behövt vara lite tydligare än så om jag hade velat att de skulle gå hem. Ha ha ha ha ha ha ha!!!

CaCC - underbart! Jag hoppas också att det håller i sig!
Och sen finns en oskriven regel i tråden - hinner man inte läsa är det ändå alltid uppskattat att man skriver, även om det bara handlar om en själv. Annars skulle det inte bli mycket skrivet här alls skulle jag tro ...  Så läs om du vill och hinner, annars är det bara att blurra på!

Läsa säger ni? Jag har något vagt minne av att det finns saker man kan läsa med fler ord än tre på varje sida, men jag minns inte riktigt vad de heter. Jag är otroligt retlig vad gäller att somna, och under första året med S fick Herr M inte ha sin sänglampa tänd på kvällen. (Lyckas man få sova lite ska man för f***n inte bli väckt av en sänglampa. Det finns massor av andra ställen man kan ha lampan tänd på än precis bredvid där jag sover.)  Nu sover jag något mer och har blivit lite mer liberal. Men läsa själv - glöm det! Jag lyssnar däremot på podcasts när jag inte kan sova. Gills det?

Fiolina -  
Och det måste vara FL det är fel på, jag skrev ju något om att jag inte outade något som handlade om huruvida man hade magsjuka i familjen eller inte för någon dag sedan. Det räckte tydligen som outning.  Helt klart FL som är hyperkänsligt. 
Och hoppas att O kryar på sig snart!  

åhhhh, SNYGGT inläggsnummer, Juni!! 
1111 

Åh!!!

Till!!!

Alltså, jag lever i en ordningsvärld med gråskala, kan man säga. Jag är den som blir nipprig av ostädat = dammigt, odiskat, sunkigt. Herr M blir tokig på högar och grejer som ligger framme, vilket inte rör mig i ryggen förrän det bokstavligen rör mig i ryggen. Men sen saknar han varje form av sorteringssinne (tycker jag då alltså ...), så han stoppar gärna undan saker - men huller om buller, så att det sen är omöjligt att hitta. Han kan utan problem stoppa ner gamla böcker, datortillbehöver, skridskor, reservdelar till bilen och verktyg i samma låda och ställa ner omärkt i källaren. Jag sparar mer än vad han gör, men gör det å andra sidan uppsorterat så att det går att återfinna. 
Min far var en samlare av stora mått, och det fick man ju äta upp när han gick bort. Han bodde i drygt fyrtio år i ett hur på alldeles för många kvadrat. Där fanns bland mycket annat mina systrars floursköljningsmuggar uppsorterade efter färg i fyra olika GB-glasslådor. Och Så Vidare.
Efter det har jag något slags moraliskt perspektiv på vad jag stoppar undan - det får inte vara värre än att det går att hantera för de som tar hand om det om jag skulle råka trilla av pinn. 

För övrigt har jag en fantastisk man som nu tagit hela hushållet i tre dagar. Först hade jag migrän, sen rörde jag på mig i ett par timmar innan jag drabbades av magsjuka, och igårkväll blev S sjuk igen - och jag var fortfarande sjuk. S hämtar sig dock mycket snabbare än vad jag gör, så just nu är de ute på en eftermiddagspromenad i snöstormen. Jag festar till på ett hårt tunnbröd och ett glas resorb. Skål!

N sov i vagnen under taket ... här tror jag att mina traktorkunskaper brister, för jag förstår inte alls hur det går till. Men härligt att det var bra!
 

Okej, min pappa bodde inte i ett hur och mina systrar sköljde inte tänderna i mjöl. 

och vi har provat både bepanten och inotyol! Vi körde med bepanten när S föddes och fick onda ögat sen på bvc för att han var röd (och det var inte tokiga risbvc-tanten, utan vår vanliga som är vettig). Bepanten känns som en hudvårdsprodukt för mindre problem, inotyol är mindre finlir, inte elegant över huvud taget men grymt effektivt. Och drygt. Strykes på i tjockt lager, ser gräsligt ut men funkar. 

Jag skriver inget här om hur vi mår nu rent fysiskt så har jag inget sagt!

Däremot har jag dragit på mig en evinnerlig oro. Jag är orolig för ALLT. Visst är det lite snurrigt nu med dagisinskolning fast inte riktigt när vi skulle behöva det så vi får snärja med ledig dagar och mormor, ny lägenhet med lite bygge och flytt, Herr M byter jobb, jag känner mig rätt hårt pressad på mitt jobb, vi har varit sjuka ... tja, det är lite mycket helt enkelt. Och på det reagerar jag genom att bli supernervös över ALLT. Jag skulle kunna ha ont i magen av oro för att vi ska parkera om bilen i övermorgon - tänk om det är jättejobbigt att skotta loss den, tänk om den är helt inplogad, tänk om den är påkörd, tänk om vi inte hittar någon ny plats, tänk om S inte alls vill sitta i bilen när den ska parkeras om - ja, eller han kanske inte behöver vara med, förutom om Herr M skulle bli sjuk nu, tänk om Herr M blir sjuk ... och så vidare och så vidare. Och det finns rätt många saker som är på komplexitetsnivån "parkera om bilen", så många saker att oroa sig över blir det. Och så får jag dåligt samvete över att jag bara är nervös och orolig över den nya lägenheten och allt nytt när Herr M är alldeles lycklig. Jag ser själv att jag bara ser detaljerna och inte helheten, men jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra för att se hela bilden. 

Ska försöka lägga mig och sova nu i alla fall.  
Kram på er! 

Och vem skulle det ha varit, menar du?!

Gaaah, förskolenissar!

Nu är jag lite i tidsnöd, så jag slänger bara in en kryptisk fråga och förklarar mig senare: hur mycket måste man gå på förskolan om man går på förskola? Kan man gå två dagar i veckan och vara hemma med föräldraledig förälder tre dagar under den första månaden, för att sedan gå heltid? Eller vad finns för regler?