germany skrev 2012-08-10 09:46:03 följande:
- Tack, vad gullig du är som tror att jag också kommer att kunna få uppleva lyckan att vara gravid. Fast om du visste hur avlägset det känns, knappt jag törs tänka tanken ens för bara det gör mig ganska ledsen i bland. HIttills har det ju inte hänt något, vare sig på hemmaförsök eller IVF. Men det som håller mig uppe är ändå det där HOPPET och jag kan nog hoppa ganska långt än så länge :) Så jag ger INTE upp riktigt än inte
.
Jag är nog inne i en rätt så känslig period tror jag. Lyssnade på lokalradion häromdagen där en mamma berättade som ur en bok om hennes dotter Julia som föddes och som sedan gick bort i 7 årsåldern. Jag satt i bilen och tårarna bara vällde nedför mina kinder när jag lyssnade. Tack och lov så var jag på väg ut i skogen med hundarna så det spelade ingen roll att mina ögon var röda och svullna.
Barn är verkligen livet och en fantastisk gåva. Inte något man äger, utan något man har till låns.
Och jag längtar så fruktansvärt mycket efter att få glädjen att vägleda ett kärt barn genom livet.....Men i bland så känns det som om det är något som händer alla andra, men aldrig någonsin mig.
Vet att det är så här för många, men i bland känns det som om man straffas för något som man inte har nån aning om vad det kan vara som gör att livet måste förpestas så som det gör när man så gärna vill skaffa barn, men det helt enkelt verkar omöjligt.
Förlåt för mitt lite deppiga inlägg i dag. Men jag måste nog tillåta mig att gråta lite inombords mellan varven också. För det mesta så försöker jag tänka positivt. Så de få dagar jag känner så här så är det väl kanske bara bra att det får komma ut och istället fyllas med ny energi.
Kram till alla er kämpare som sitter i samma sits och så kram till alla er som lyckats och som får bli min ledstjärna att det kanske kan gå vägen för mig och andra också, bara det att det kan ta lite längre tid.
Jag säger som andra här; ge inte upp! Om det inte fungerar kan jag, som jag skrivit tidigare, varmt rekommendera äggdonation. Jag är gravid i vecka 17 nu tack vare det och gläds varje dag! Visst är det en liten sorg att veta att jag inte kommer att se mina genetiska drag i barnet, men allt överskuggas av vetskapen att jag faktiskt är gravid, vilket är ett mirakel i sig!
Poussin, Vädur, Kattflickan och alla andra som lyckats - stort grattis!! Jag håller tummarna för att det går fortsatt bra för er och att ni alla andra som "väntar" i olika faser snart är i mål!
För oss väntar ett nytt ultraljud i slutet av nästa vecka och jag hoppas att vi då får veta att pyret har alla ben och armar på plats och mår fortsatt bra!
Sköt om er!!
. Så vårt sista försök verkar gå åt helvete, men e väl inte helt oväntat. Blir så ledsen å arg, men lika bra att i se att det i te blir några barn med mina ägg!
Lämna inte tråden och uppdatera oss.
Ha en riktigt skön sommar!