• Jegs

    Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

    Uppdaterar efter mitt missöde med iPad sist...

    Väntar på nytt försök: 


    Småsteg, amh 0,49 Poussin (33 år), AMH 0,35. Väntar på IVF nr 4 i augusti. Linn73 (37 år), AMH 0,41. IVF nr 4 startar i augusti. Planerat ÄP mitten av sept. Sunshine123, (33 ar),  AMH 0,48 , FSH 10,8.  Vantar pa att borja behandling nagon gang i augusti. Castor (36 år i april), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Avbrutet försök 23 maj 2011 p.g.a "flare-up" effekt, dvs östrogen-chock pga sprayen som resulterade i två cystor och förhindrande menopuren att fungera. 

     Sprayar:


     * Nelle (37 år) AMH 0,3. Spraystart 14/7
     

    Sprutar:


    längtar74 (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH 11,6. IVF3: Sprutstart 19/6
     Planerat ÄP/ET/FET:
    Anemon (38 år), AMH 0,467, FET om Pingu klarar tining, UL 11/5 för närmare besked Lyckligtlottad 1982, 29 år AMH 0,1, FSH 60 Planerat ÄP 8/8 (donator) Planerat ET 10/8

     


    Ruvar:


    Gravida:


    Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41 Sötmaggan, AMH 0,33, 37 år Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5

    Övrigt:


    Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu. Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten behandling 6/5. Adoption/ÄD?? Tur...  
  • Jegs

    Hejsan allihopa,

    Jag kikar in då och då för att se hur det går för er, ser fram emot att hösten och vardagen snart ska komma.. Så att ni får komma igång...

    Känner verkligen igen mig i dig Linn73´s beskrivning om att känna alla tänkbara symtom och fundera på om vi har någon chans eller inte... Även om inte jag känner några sympton just nu så är mensen 2 dagar sen... Otroligt jobbig känsla, när man hoppas men ändå inte vågar eller tror längre... och jag kan inte släppa att läkarna inte kan säga vad det beror på eller något jag kan göra för att påverka.

    Trots detta så kan jag inte låta bli att fundera.. Så just nu tror jag att jag har Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), har ni hört talas om det?
    Det började med att jag reagerat på att jag har en del grova hårstrån på mina bröst, vid vårtgårdarna och fick för mig att googla om det... (i bland har man lite att göra och internet så nära..). Iaf så kom en tråd om detta upp förstås och någon hänvisade till PCOS. På Wikipedia anges lite olika sympton på PCOS och jag känna igen mig i dessa mer eller mindre... Men summasumarum så tror jag nu att jag har för många mandliga hormon så att jag inte kan bli gravid pga det. Kan jag bara få tag på någon medicin för att minska dessa hormon så tror jag att jag blir gravid... :) 

    Förutom mina självdiagnoser så har vi tagit steget vidare ang. adoption. Var och träffade en handläggare på stadsdelsnämnden och hade ett inledningssamtal och vi har anmält oss till kurs och gått med i en adoptionsförmedling eller vad det kallas. Även om vi inte är godkända och har gått kurs ännu så fick vi ändå rekommendationen att gå med, då de räknar vår köplats från när vi gick med och inte när man är godkänd... Tips om någon har det som alternativ i tankarna...

    Träffen med handläggaren kändes även jätte bra och för en gångs skull kändes det positivt för oss att vi är relativt unga (32 i år), då vi kan vara "populärar" i givarländerna... Vi hör ganska ofta att vi fortfarande är unga, men detta var första gången som jag själv kände det som positivt... Har man försökt få barn i några år så spelar i regel inte ålderna så stor roll, man mår nog likvärdigt dåligt av att vara i situationen...

    Har efter det gått igenom alla länder, väntetider och kostnader mm och det känns väldigt konstigt att läsa om länderna, barnen och allt... Resultatet för mig är iaf att jag har ett exceldokument med allt, vilket känns lika konstigt... Och nu med svältkatastrofen känns det på sitt vis ännu mer konstigt att det ska ta så lång tid att få adoptera, självklart ska det vara en kontroll men stundvis känns det mer som en business för många länder.. Vissa länder kräver att man måste vara i landet i flera månader (7-9 mån) och andra att man reser dit 2-3 gånger. Man ska alltså komma tid och träffa sitt barn för att sedan lämna det en tid och sedan komma tillbaka... Varför varför? 

    Vi står även fortfarande i kö för äggdonation, eller kön för att få träffa en läkare i den frågan. Och jag har en fin vän som är beredd att donera ägg, för att vi på så vis kan komma snabbare i kön. Vet att vi inte kan köra både adoption och ÄD, men vi börjar med båda så får tiden utvisa vad vi egentligen vill.. Det är inte lätt... 
    Funderar ni på äggdonation och har en vän som vill donera så skicka henne omgående för kontroll och prover... Om det konstateras att hon är fertil och inte har HIV, så måste det gå ett halvår. Sedan ska hon ta alla prover igen, då först kan hon donera och ni får komma fram i kön. 

    Ja, det var nog allt för nu... 

    Kram kram på er alla! // Jegs som numera är gift! :)

  • Jegs

    Ja, det hade varit roligt att träffa någon av er live... I det verkliga livet känns det inte som att någon har samma problem... Kanske ska komma på någon symbol så som rosa bandet och sprida som nålar att ha på jackan.. :)

    Men jag tror inte att vi Nelle kan börja kursen redan nu, skickade in anmälan förra veckan så jag har inte fått någon bekräftelse eller kallelse ännu... 
     
    Jag är verkligen glad över min vän som vill donera ägg, fint att det finns personer som henne. 

    Och gällande AMH-värden, så känns det som en värde som läkarna kan hålla sig fokuserade en period, men utifrån att det går upp och ner för oss alla så känns det inte som facit... I förhållande till allt otroligt som de lyckas skapa i värden, klona och gud vet vad så är det ju för sjutton att de inte lyckas få oss gravida, vilket är det mest naturliga... Men jag lever på hopp och ny forskning att klämma ut ett ynka ägg som är det rätta... 

    // Jegs 

  • Jegs

    Nelle, vi har varit på Södermalm stadsdelsförvaltning... ännu inget svar, men kanske ses vi! :) 

    Har oxå funderat på det där om tidigt klimateri.. ingen läkare har dock använt det uttrycket för mig, kanske har jag inte heller frågat..

    Jag hade tidigare väldigt riktlig mens och stora smärtor, valde utifrån det att stoppa in en hormonspiral... Var utifrån det dålig på att skydda mig och fick cellförändringar... Men iaf, efter att jag tagit ut hormonspiralen upplever jag att mensen kommer mer ofta (cykel på typ 23 dagar, tidigare 28), inte lika stora smärtor, även om det kan känns lite en dag..

    Men i övrigt har jag varken nu eller innan känt någon direkt PMS eller något speciellt... eller jag har kännt alla tänkbara graviditetssympton när jag hoppats på att bli gravid, men det är troligen bara mitt psyke som orsakat det... 

    // Jegs 

  • Jegs

    Utifrån läkarnas dom just nu så känner jag inte något så stort hopp om graviditet... Utifrån det vet jag inte vad skillnaden är om jag har gått in i klimateriet..? Same shit!

    Mitt FSH var 15 för två årsedan, lägre i våras.. men har jag förstått rätt så kan det bero på vart i cykeln de gör testet.. AMH var 0,06 i januari och 0,1 i april..

    Lyckliglottad1982, hur kommer det sig att ni vänder er till Finland för ÄD?  

    // Jegs

  • Jegs

    Tack Lyckligtlottad1982,

    Intressant...

    Får jag fråga vad kostnaderna ligger på i Finland?

    Sedan, vet du om reglerna kring hur gamla donatorerna ser ut i Finland?
    Jag skulle helst vilja få ett ägg från min syster, men enligt de Svenska och Danska reglerna är hon för gammal då åldersgränsen ligger på 35 år.

    // Jegs

  • Jegs

    Tack lyckliglottad1982!

    Hittade en klinik i Finland och har skickat ett mail med frågan om åldersgräns till dem.

    // Elina

  • Jegs
    Nelle skrev 2011-08-04 14:39:51 följande:

    Jegs: Det gick undan för oss att få kursplatser. Vi träffade en socialsekreterare i mitten av juni och veckan efter midsommar ringde de och berättade när kursen skulle starta. Vem vet, både du och jag kanske träffar någon härifrån "live" där utan att veta om det?

    Skönt att du har en kompis som vill ställa upp som donator, helt otroligt egentligen. De jag känner som skulle kunna tänka sig att ställa upp, kompisen, systern och svägerskan,  är för gamla... 

    En fråga till er allihop: Jag har till och från haft ångest över ett lågt värde kopplas ihop med klimakteriet. Vad har ni hört om det? Är det någon som har några andra klimakteriesymptom som mensrubbningar, vallningar eller så?

    Kram   


    Vi börjar oxå kurs den 23:e! :)
  • Jegs
    Jag förstår verkligen Lovedo om du/ni grubblar på det förhållande du/ni är i... Jag skulle nästan bli förvånad av att höra om dem som inte gjort det på ett eller annat sätt, att genom gå IVF behandlingar och andra är verkligen en prövning för ett förhållande. Men jag tror inte att det finns något rätt svar hur man ska tolka dessa känslor som kommer upp, det ligger hos var och en och den där obeskrivliga känslan i magen som i regel alltid har rätt även om den allt för ofta är lite svår att tyda... 
    Självklart är det på sitt vis skönt att veta att jag har ett lågt AMH-värde och högt FSH som ställer till det, jag har dock inte fått något svar på varför vilket stör mig oerhört.. Skulle alla värden däremot visa att allt är ok, så skulle jag nog grubbla ännu mer på förhållandet och om jag och min man är menade för varandra.. Har en vän som iofs fick ett barn med sin tidigare man, sedan blev det sämre i förhållandet.. även om de försökte hålla ihop, och skaffa barn nr 2, men det gick bara inte.. de skildes och hon träffade en ny kille och barn blev gjort på en gång.. nu är deras barn nr 2 på G...
    Så jag kan inte låta bli att tro på att det kanske inte är meningen i bland och sedan tror jag framför allt på att den pirriga känslan av förälskelse och passion är bra... Sedan vet jag från alla mina tidigare förhållanden att det blir en vardag som man måste jobba på, gräste på andra sidan kan många gånger kännas grönare.. Jag kan även se till mig själv att perioder som jag varit singel så blir jag mer social, hittar på mer grejer med mina vänner, tränar mm.. Men nu har jag hittat min man, jag vill verkligen leva med honom, jag har fattat ett beslut.. Och känner jag ig opeppad på förhållandet och den gråa vardagen så beror det inte på honom, för han är hur bra som helst, utan det beror på att jag inte tar mig för mina vänner, träning mm.. Jag blir för lat och bara slapar i soffan och bara nöjer mig med att inte göra något... ja, ja, nu blev det en lång utläggning om ja, något... 
    Kram och god natt till er alla! // Jegs 
  • Jegs

    Nelle, Beklagar verkligen dagens trista besked... 

    Det är för jävligt och så orättvist! Varför, varför...?
    Hoppas att din sambo är tillbaka och att ni kör ägglossningsprutan i kväll för att sedan ha en massa kärlek under helgen... Man vet ju aldrig, men du vet ju iaf att du har två äggblåsor som lossnar och här har ni ju chansen att träffa av en eller båda... 

    Vi ses annars på adoptionskursen, vilken jag ser fram emot... 

    Jag blev oxå glad att höra att tiden i kön räknas från när man gick med och många länder som ställer krav på giftemål, även väger in sambotiden.. Så ser ni till att iaf gifta er inom ett år så tror jag att den biten faller väl ut... 

    Sedan verkar väntetiden även hänga ihop vilken ålder på barn som man kan tänka sig.. de yngre verkars som mer populära om man kan säga så... 

    Jag har sammanställt ett excell ark med alla länder, som jag kan skicka till dig om du vill.. Har dock inte tagit med alla krav som vissa länder ställde som inte kändes aktuella för mig.. Men iaf har jag med krav om giftemål, väntetider, kostnader och vilka organisationer som jobbar mot vilka länder... 

    Jag börjar även tänka att det barn som vi adopterar kanske redan finns där någonstans i världen..? Och bara väntar på oss... Det ger mig en ganska fin känsla i kroppen.. 

    // Elina

     

Svar på tråden Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH