Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Även jag har känslan av att jag, eller min kropp, sviker min sambo eftersom jag inte kan ge honom barnen han vill ha. När vi träffades pratade vi rätt tidigt om barn, vi vill båda ha barn och vi ville ha rätt många. Jag  kommer ifrån en stor familj och älskar att ha syskon. Min sambo är ensambarn och för honom är det viktigt att hans barn får syskon för han har känt sig ensam och saknat att ha syskon. Nu känns det bittert att inse att vi kanske inte ens får ett barn och att det beror på mig. På ett sätt hade det varit lättare för mig att hantera om felet hade legat hos min sambo istället. Kuratorn har sagt att jag ska se på oss som en enhet som har svårt att få barn och att inte fokusera på mina svårigheter. Att tänka vi istället för jag, om ni förstår vad jag menar.

Något annat som jag har reflekterat över är att under hela processen med utredningar, tester och mediciner så har min sambo varit rätt negativ och inte velat ta ut något i förskott medan jag har varit den positiva som hela tiden har varit fokuserad på att vi kommer att lyckas. Efter ET i onsdags har det förändrats, min sambo är jättepositiv och helt övertygad om att det har gått vägen, jag är däremot väldigt försiktig och lite mer negativ. Jag vågar inte tro att det har gått vägen. Vi har helt bytt roller.

Just nu går tiden såååå långsamt det känns som att det aldrig blir 14 april och testdag. Jag vill inte testa för tidigt och få ett minus och tappa förhoppningarna. Ni som har gått igenom det här föörut på vilken ruvardag testade ni?

Vi fick veta idag att det inte blev några ägg till frysen. Vi hade hoppats att iaf ett par skulle få komma dit 

Ruvartiden fortsätter att släpa sig fram i slow motion. Jag har haft lite pms-känningar igår kväll och idag så för tillfället ser det inte så ljust ut. Det positiva med att ruva är att man får mycket gjort, jag har inte ro att vara still så jag har sorterat strumplådorna, bakat bullar, satt in alla papper i pärmar, omorganiserat lådor och skåp i köket. Jag börjar få slut på saker att göra...

Hur går det för er andra? Det har varit lite tyst här ett tag...

Nu har jag ruvat halvvägs och jag undrar om det är normalt att må som jag gör. Jag är fruktansvärt deprimerad och det blir värre för varje dag. Jag orkar inte med någonting och nerverna sitter på utsidan. Idag var jag nära på att svära åt en elev som testade mig hela dagen. Jag har också gått in på toaletten och suttit och gråtit i drygt 20 minuter. Både elever och kolleger har frågat mig hur jag mår eftersom jag inte är som vanligt. Jag har försökt le och låtsas som ingenting. Till slut fungerade det inte, jag gick hem tidigare från jobbet idag och kommer vara hemma imorgon, fick en tid till vårdcentralen och ska dit och prata med dem imorgon. En annan sak är att jag är fruktansvärt trött, orkar ingenting, somnar hela tiden, det går inte att köra bil för då åker ögonlocken ihop. Jag har också mensvärk sedan ett par dagar, men ingen mens än så länge.

Det här inlägget blev väldigt negativt känner jag, men är det några fler som mått så här under ruvningen? Känner mig lite som ett psykfall...

Ägglossningstest ger utslag på att det är ägglossning men äggblåsorna kan vara tomma. Ett positivt ägglossningstest behöver alltså inte betyda att det finns ägg.

Ett lågt AMH-värdet talar om att äggreserven är  nedsatt, det vill säga att det inte finns så många ägg som det "borde". Det säger däremot ingenting om kvalitén. Det är alltså möjligt att ha få ägg men bra kvalité på dem. Problemet kan vara att vid ett ivf får man inte fram så många ägg som man får från de som har ett normalt AMH-värde och därmed blir urvalet mindre. Om man i normala fall får fram 15 ägg men har man lågt AMH-värde kanske man bara får fram 3 och det innebär att att det kan vara svårare att hitta ett ägg av bra kvalité.

Detta blev väldigt svamligt, jag hoppas att det var till någon hjälp.

Tjuvtestade idag och tror att jag kan ha ha testat positivt...

Strecket var väldigt, väldigt svagt men jag såg det och min sambo såg det, vågar man tro på det???

Ska testa igen imorgon bitti för säkerhetsskull...

Tack för alla gratulationer.   Efter 7 graviditetstest är det fortfarande ett plus. Det börjar sjunka in men det är fortfarande lite overkligt. Nu hoppas vi bara att ET klamrar sig fast i de 35 veckor som är kvar.

Mimi71: Vad tråkigt, jag förstår att ni är besvikna. Att du ska fortsätta att spruta kanske beror på att läkaren tycker att ni ska ha ÄP på den äggblåsa som finns? Ta hand om varandra i helgen och försök koppla bort det (lättare sagt än gjort, jag vet). Jag hoppas att ni får tydliga besked på måndag så ni vet hur ni kan gå vidare.

LISTAN PÅ ALLA VI SOM SKA LYCKAS 2011 

Väntar på nytt försök:

Anemon (38 år), AMH 0,467, Väntar på FET....efter missfall på 4:e ICSI.  Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011, Har inte fått ny tid för IVF 2  Småsteg, amh 0,49 Nelle amh 0,3.  Sprayar: Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06. Spraystart 6/4 Castor (36 år i april), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Spraystart 15/4 Linn73 (37 år), AMH 0,41: 3:e försöket. Långa metoden med 450 ie Menopur. Planerat ÄP vecka 20.

Ruvar:

Gravida: 

Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 

Övrigt: 

Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu.

DobbieDoo: Ett stort grattis!!!

Poussin: Har du fått du något besked idag? Jag håller tummarna för att de mindre hinner växa till sig till ÄP.

Småsteg: Här kommer ett försök till förklaring: Den långa metoden innebär att du har en nedreglering först, till exempel med Supricur (nässpray) innan du börjar med sprutorna. Den korta metoden innebär att du börjar direkt med spurtorna, till exempel Menopour eller Gonal F. Jag tycker att det låter bra att ta en sak i taget, det är otroligt vad man snappar upp och lär sig vart efter man går igenom den här processen. Lycka till

Själv har jag gått och blivit småknäpp, jag har en sån avsmak för vatten just nu, tycker det smakar och luktar dy och blir illamående av bara tanken på vatten. Däremot älskar jag fisk.. och i vanliga fall tycker jag inte ens om fisk. Dessutom har jag lite humörsvängningar, ena stunden skrattar jag för att i nästa stund börja gråta över någon bagatell,  det är inte lätt för sambon att hänga med i svängarna nu

 

Smurfen7621: För mig så togs testet som en rutin inför ivf. Det var ingen, inklusive jag, som hade en aning om att mitt AMH-värde var lågt innan testet togs.

Grattis Poussin till plusset!!!

Själv har vi varit på Huddinge idag och gjort ett VUL. E.T. är nu hela 16 mm lång, hjärtat slår taktfast och det fanns precis lagom med fostervatten, en mycket fin graviditet sa barnmorskan. Vi fick också veta att missfallsrisken avtagit rejält vilket också var skönt. När hon sa att ni kommer bli föräldrar i december föll det en tår både hos mig och hos min sambo.

 När vi fick reda på att jag hade AMH-värde 0,2 trodde vi (och många på fertilitetscentrum) att det var kört och de sa åt oss att fundera på äggdonation istället. Att vi sedan lyckades på första IVF-försöket känns overkligt. Jag vill bara säga; ge inte upp, det kan fungera ändå, det behövs bara ett guldägg för att det ska lyckas.

Kram

Linn73: Även om ditt AMH-värde skulle ha sjunkit så tycker jag att du ska försöka övertala dem om ett försök till, om du har kraft för det såklart. Mitt AMH-värde sjönk på ett halvår från 0,53 till 0,2 och därför ville de inte först ge mig chansen med ett försök, jag fick verkligen tjata till mig ett försök. Det lyckades och jag går nu in i vecka 15, så fast AMH-värdet har sjunkit så betyder inte det att det är kört. Lycka till.

Ett stort GRATTIS albatross 74!!! Visst känns det härligt!

Vi har varit bortresta så jag har tyvärr inte sett din undran förrän nu.

Jag tror mycket på positivt tänkande och att inte oroa sig i onödan. Mannnen här hemma var lite försiktig ibörjan och ville inte ta ut glädjen i förskott men jag tänkte att jag är äntligen gravid och tänker njuta av det på alla sätt jag kan. Så redan innan vecka 12 hade jag köpt ett par små outfits och börjat planera barnrummet och ännu har allt gått bra, är i v 17 nu. Jag är säker på att det kommer gå bra för dig med. :)

Jag hade själv inte progesteron utan crinone, för mig tog crinononen slut ett par dagar innan själva testdagen men de på KS tyckte att det räckte med det jag hade tagit. Så jag hade crinone i bara 12-14 dagar. Jag vet dock flera som har haft progesteron som fortsatte använda det tills de passerat 12:e veckan. 

Det finns en tråd här som heter "Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011" (vet inte hur jag länkar dit) där finns det många trevliga tjejer med massor av kunskaper om allt som hör till graviditet och ivf. Fråga där så är jag säker på att du får många svar av andra som använt progesteron.

Lycka till! :)

Hej alla kämpar. Jag är fortfarande imponerad över vilken kraft och styrka det finns hos alla här. En liten statusuppdatering från mig; den 27 november föddes vår lilla Eira, 47 cm lång och 2700 gram tung. Hon kom i vecka 36, efter en igångsättning som slutade med ett akut kejsarsnitt. Det har varit en besvärlig graviditet med illamående och ett skenande blodtryck med många dagar och nätter på sjukhus. När vi nu sitter med vårt lilla knyte i famnen så kan jag säga att det är värt alla år, sprutor och tårar. Det hela känns overkligt, tänk att det gick, trots amh-värde 0,2.

En nygammal som tittar in här. Vårt lilla mirakel, Eira, är nu 10 månader. Hon kom till på fertilitetsenheten på karolinska, jag hade då amh-värdet 0,2.

Eftersom tiden är något som är emot oss har vi redan börjat fundera på ett eventuellt syskon. Vi går nu hos Linne-kliniken, mitt amh-värde är 0,3, vi ska köra långa protokollet och jag börjar spraya om två veckor.

Några som har erfarenhet av Linne, bra eller dåligt? Någon annan som också är i startgroparna? (oj, vad besvärligt det var att skriva från telefon)

Hej, jag tittar allt som oftast in här, har följt tråden sedan januari 2010 även om jag inte är så aktiv. Roligt att se att tråden fortfarande är aktiv samtidigt som det är ledsamt att se hur många som fått beskedet om lågt amh-värde.

Vår dotter är nu 1 år gammal, hon kom till på fertilitetsenheten på karolinska i Huddinge, mitt amh var då 0,2.

Idag ruvar jag igen sedan en vecka tillbaka. Den här gången har vi genomgått behandlingen hos cvl i Uppsala. Amh var på 0,3 och resultatet blev 7 äggblåsor, 6 ägg, 6 som blev befruktade, 6 som delade sig, 6 embryos av toppkvalite. 1 fick vi tillbaka och 5 hamnade i frysen. Vi är så klart jätteglada. Ett lågt amh-värde behöver alltså inte betyda att det är dålig kvalité på äggen.

Nu är bara den hemska nervpressande ruvartiden kvar. Är det någon som vet hur/om maginfluensa kan påverka under ruvartiden? Haft maginfluensa de senaste dagarna...

Hej!
En liten undran: Vi är inne på vårt tredje försök nu. Vi skulle ha gjort ett fet idag men fick ett samtal strax innan. De hade tinat två embryon och bägge visade samma "konstigheter", de kunde på kliniken inte avgöra om embryona var på väg att dela sig eller på väg att dö. Nu avvaktar vi och ser hur de mår i morgon, om det blir ett fet eller om det är kört. Är det någon som varit med om något liknande, om så hur gick det för er?

Det var länge sen jag skrev här men har idag en riktigt dålig/negativ dag och tänkte gå in här för att samla kraft. Vi har en dotter som kom till på fertilitetsenheten på Huddinge jag hade då amh-värdet 0,2.

Vi försöker nu få syskon amh ligger fortfarande på 0,2. På första syskonförsöket fick vi ut 6 ägg som alla blev till topprankade embryos. CVL var jättepositiva och sa att det här kommer gå vägen. Nu 5 månader senare är alla förbrukade, blev ett plus som slutade i missfall, resten fäste inte. Pengarna och orken är slut men vi vill fortfarande ha ett syskon. Vi vågar inte riktigt vänta och hämta kraft eftersom mitt amh redan är så lågt. Jag vet inte, idag känns allt bara nattsvart och det är svårt att hitta energi och positivitet.

En liten solskenshistoria: för snart två år sen fick vi vår dotter genom ivf, jag hade då amh-värdet 0,2. Vi har sen dess gjort sju ivf-behandlingar för syskon. Alla embryon (de har inte varit många) har varit i toppkvalitet, trots det har de inte fäst. Cvl-kliniken har inte haft någon förklaring till det utan hela tiden sagt att de borde ha fäst. :-/ Vi har nu haft ett uppehåll över sommaren och tänkte fortsätta försöken nu i september, men mensen ville aldrig komma. Ett graviditetstest visade ett klart och tydligt plus. Vi har tydligen lyckats på egen hand under semestern Jag är nu i vecka åtta och ett vul har visat att hjärtat slår. Nu hoppas vi bara att det går hela vägen. Vid bakningen av den här lilla hade jag ett amh-värde på 0,16. Så det går att få barn och bli gravid med lågt amh-värde. Lycka till tjejer!