Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Hej.
Jag är ny här, men har följt tråden till och från den senaste tiden. Är inne på mitt andra IVF försök. Det första gjorde jag i maj på St:Göran (privat eftersom jag är 42) och det fick avbrytas eftersom det bara blev en äggblåsa. Mitt AMH var då 0,54. Nu försöker jag en gång till via Oktaviakliniken som samarbetar med Uppsala. En helt fantastiskt trevlig läkare på Oktavia gav mig hoppet tillbaka, trots att mitt  AMH nu är 0,44 och FSH är 14. Hon tycker att AMH inte säger så mycket. Hon är mycket engagerad och jag har till och med fått hennes mobilnr om det skulle vara något. På St:Göran var läkarna opsykologiska och jag kände mig sjukligt infertil. Nu känner jag mig lite mer avspänd vilket (oavsett resultat) iallafall får mig att må bättre.

Nu ska jag köra Menopur istället för Fostimon och sluta spreja när jag börjar ta sprutorna. Här även ätit tabletter med gulkroppshormon (Provera) innan jag började spreja (började 6/9).

Läste det ni skrev innan om immunförsvaret. Jag har också haft en autoimmun sjukdom (Graves det är en slags hyperthyreos). Mina värden är nu "normala", men jag har hört att autoimmunitet ofta hänger ihop med födoämnesöverkänslighet så jag har varit hos en slags dietist som gav mig rådet att sluta äta vete och minska på allt gluten. Dessutom ska jag äta mycket Omega 3, zink, b-vitaminer. Hoppas det hjälper.... Om man är överkänslig behöver det inte alltid ge några stora symtom enligt den dietisten, annat än att man har en inflammation i kroppen i princip hela tiden, och det är ju inte bra. Det är många som inte tål vete enl henne iallafall.

Vi får se om det blir någon skillnad. Innan förra gången hade jag 4 folliklar totalt, nu kunde dom se 11 stycken på ultraljudet.

/ Maria

 

Hej alla och tack för välkomnade (för ett tag sedan).

Jag ruvar på dag 14 och känner mig inte ett dugg gravid, brukar ha mens dag 12-14 efter ÄL på min normala lutealfas. Har läst lite här och var att Crinone och andra proggisar kan skjuta upp mensen, nån som känner igen det? Smygtestade negativt dag 10...

Som en del andra här gör jag ett syskonförsök, min dotter är tre och blev till när jag var 39. Sent. Vilket jag såklart inser. Jag är jättelycklig att jag har fått henne men sörjer att inte hon kan få ett syskon. "Mamma kan vi skaffa en bebis...." och på dagis ynglar dom av sig till höger och vänster. Och frasen "första barnet" -  som att det är underförstått att "bara" ett barn kan man inte ha. 
Till slut känns det som jag är världens mest värdelösa person. Man kan inte gradera sorg och den sorg jag känner är svår, och skulden.  Kanske för att jag själv har en tvillingsyster och vet vad det betyder. Eller så är det för att jag har gott om "mylla" som sorgen kan växa i som en kurator sa till mig. 

Mitt första försök till ivf i maj fick avbrytas eftersom det bara blev en enda äggblåsa. Den här gången blev det överaskande nog sex ägg och fyra befruktades och började dela på sig. Så en sattes in i mig och tre i frysen. Men vad hjälper det? Det ska vara rätt ägg också.

Ursäkta, men idag är jag inte glad. Ett tips för alla andra som också kämpar - kolla upp macarot. Jag åt det nu till skillnad från förra ivf försöket och det sägs kunna påverka.

Många kramar!

 

Grattis Lully Hill!!!

Det är ju helt fantastiskt! Vad är det för behandling som du har fått, vad heter läkemedlet och så vidare?

För min del slutade det med mens och minus.... Nu tar vi en paus och hoppas på våra tre frysta ägg. De sa till mig att äggen hade poäng 9,2 och det låter ju bra. Men varför vill det inte bli något?

Jag har också en autoimmunitet i botten (hypertyreos). Nu är mina värden normala, men immunförsvaret kanske är på helspänn. Det lilla jag har gjort för att hjälpa kroppen är att jag slutat med vete och minskat nästan helt på gluten som enl en näringsterapeut jag träffat är boven i många autoimmuna historier.   

Stor kram till dig och alla andra!