• ninni16

    Hur gör man vid en adpption vid en seperation?

    Hej!
    Hoppas på att det finns någon som kan hjälpa mig.Jag har precis blivit lämnad av min tjej. Vi har en liten flicka på 15 månander och min sambo kände att hon inte orkade mer att hon gett vårt förhållande flera chanser.Visst vi bråkade mycket och det säger alla att man gör fram tills barnet är två år men att det blir bättre....Varför kunde vi inte gått till en familjerådgivare som vi bestämt först och sen sett om vi hade kunnat reda upp allt??????Allt kom som en chock när hon berättade det över ett brev som låg på min dator när ja kom hem själv till ett tomt hus..Där skrev hon att hennes känslor för mig hade försvunnit och att hon känt såhär till och från i ett års tid,hur kunde hon vara så kärleksfull och säga att hon älskde mig under detta året????Jag förstår det inte,hur kan man som människa leva så länge i en lögn????Ni kan ju tänka vilken chock ja fick...Nu är det så här att vi är två tjejer och när vår dotter föddes så sa vi att vi skulle vänta med adoptionen för bidragens skull, som man får om man står som ensam förälder...Jag gick med på det och hon lovade mig att inte ta vår dotter ifrån mig...Men nu känns det som att hon gjort det, för hon planerar att flytta till en stad 12 mil härifrån,men som hon sa det kommer inte att ske den närmaste tiden...Men jag talade om att vi måste tänka på vår dotter och det kan jag känna att hon inte gör om hon tar det kärleksfullaste och det som betyder mest av allt för mig...Hon kan ju göra vad som helst och jag har inget att sätta emot i och med att jag inte står på några papper...Jag hoppas på att det finns någon som kan hjälpa mig med hur man gör med en adoption efter en seperation....Är helt utom mig och vill inte förlora min dotter....Snälla någon hjälp mig....

  • Svar på tråden Hur gör man vid en adpption vid en seperation?
  • Selfish Geene
    ninni16 skrev 2010-11-03 16:18:06 följande:
    Hej!
    Hoppas på att det finns någon som kan hjälpa mig.Jag har precis blivit lämnad av min tjej. Vi har en liten flicka på 15 månander och min sambo kände att hon inte orkade mer att hon gett vårt förhållande flera chanser.Visst vi bråkade mycket och det säger alla att man gör fram tills barnet är två år men att det blir bättre....Varför kunde vi inte gått till en familjerådgivare som vi bestämt först och sen sett om vi hade kunnat reda upp allt??????Allt kom som en chock när hon berättade det över ett brev som låg på min dator när ja kom hem själv till ett tomt hus..Där skrev hon att hennes känslor för mig hade försvunnit och att hon känt såhär till och från i ett års tid,hur kunde hon vara så kärleksfull och säga att hon älskde mig under detta året????Jag förstår det inte,hur kan man som människa leva så länge i en lögn????Ni kan ju tänka vilken chock ja fick...Nu är det så här att vi är två tjejer och när vår dotter föddes så sa vi att vi skulle vänta med adoptionen för bidragens skull, som man får om man står som ensam förälder...Jag gick med på det och hon lovade mig att inte ta vår dotter ifrån mig...Men nu känns det som att hon gjort det, för hon planerar att flytta till en stad 12 mil härifrån,men som hon sa det kommer inte att ske den närmaste tiden...Men jag talade om att vi måste tänka på vår dotter och det kan jag känna att hon inte gör om hon tar det kärleksfullaste och det som betyder mest av allt för mig...Hon kan ju göra vad som helst och jag har inget att sätta emot i och med att jag inte står på några papper...Jag hoppas på att det finns någon som kan hjälpa mig med hur man gör med en adoption efter en seperation....Är helt utom mig och vill inte förlora min dotter....Snälla någon hjälp mig....
    Vilken fruktansvärd situation!
    Jag kan bara råda dig att kontakta ett juridiskt ombud, snarast! 
  • Kronärtskocka

    Jag har tyvärr inga råd eller någon aning om hur du kan gå till väga. (Har själv ett barn med min fru och får en klump i magen när jag tänker på er situation.) Kontakta RFSL och hör om någon där har tips på en jurist som kan dessa frågor. Eftersom man bara kan närståendeadoptera som gifta borde det tyvärr innebära att du efter en separation har svårt att adoptera er gemensamma dotter. Det hopp du kan ha är att barnet och du har rätt till umgänge utifrån att du är en viktig person för henne och någon hon har fortsatt behov av kontakt med. Minns att det stod om ett par i liknande situation som er i Kom Ut för några år sedan och att den icke-biologiska mamman då hade svårt att få socialtjänsten att förstå deras sitaution och varför mamman och barnet borde få träffas. Hoppas du kan få stöd i hur du ska gå tillväga och inte minst att din fd. sambo och du kan komma överens, även om jag vet att det många gånger är svårt.

  • Manchester

    Enda sättet för dig att bli juridisk förälder till dottern är att du och din - numera före detta - tjej gifter er och att du sedan genomför en närståendeadoption. Du kan tyvärr inte adoptera barnet i den nuvarande situationen, med mindre än att den andra mamman är beredd att adoptera bort henne och det lär väl knappast ske. Närståendeadoption finns bara inom äktenskap/partnerskap.

    Som enbart "känslomässig" förälder har du inga självklara rättigheter. Du är nog ganska utelämnad till den andra mammans godtycke. Förhoppninsvis kan hon se bortom sina egna önskemål och utgå ifrån barnets behov av er båda. Jag förstår att du är chockad och just nu känner det som om din fd är en självisk och rätt elak person, men så behöver det ju inte vara. Oavsett hur det är mellan er så kan hon ju ha förståelse för att barnet behöver ha dig kvar i sitt liv.

    Lycka till i en svår situation!

  • Thi 08

    Hoppas allt löser sig! Prata mycket med din fd partner så att ni inte förlorar kommunikation ang det viktigaste ni har. Det kan ju hända att ni klarar det galant utan papper på att hon är din. Hoppas på det

  • Gaytjej

    Åh vad jag lider med dig... Hoppas att ni kan hitta någon form av acceptabel lösning på detta dilemma.

    Din historia är viktig och belyser verkligen en del av det juridiskt osäkra läge man befinner sig i som icke-födande mamma fram tills dess att närståendeadoptionen gått igenom (som i vårt fall har det tagit snart 9 månader, trots att vi skyndat på så gott vi kunnat - skandal!). Hoppas du orkar dela med dig av händelseförloppet! Håller tummarna för dig!!!

  • en glad
    Gaytjej skrev 2010-11-08 21:43:31 följande:
    Åh vad jag lider med dig... Hoppas att ni kan hitta någon form av acceptabel lösning på detta dilemma.

    Din historia är viktig och belyser verkligen en del av det juridiskt osäkra läge man befinner sig i som icke-födande mamma fram tills dess att närståendeadoptionen gått igenom (som i vårt fall har det tagit snart 9 månader, trots att vi skyndat på så gott vi kunnat - skandal!). Hoppas du orkar dela med dig av händelseförloppet! Håller tummarna för dig!!!
    Det är inte ovanligt att processen runt nationella adoptioner öht tar 9 månader - eller mer. Det bror ju bl.a. på kravet att "barnets bästa" skall utredas i varje enskilt fall ....
  • Gaytjej
    en glad skrev 2010-11-09 01:32:50 följande:
    Det är inte ovanligt att processen runt nationella adoptioner öht tar 9 månader - eller mer. Det bror ju bl.a. på kravet att "barnets bästa" skall utredas i varje enskilt fall ....
    Fast själva utredningsbiten i vårt fall tog bara 2 x 1h (utredaren hade ett möte med min fru och sedan ett med mig). Men sedan har vi haft oflyt när det gäller semestrar och uteblivna möten i socialnämnden, både när det gällde detta och faderskapsutredningen innan dess, varje steg när ärendet åkt fram och tillbaka mellan familjerätt och tingsrätt har tagit tid.

    Under dessa 9 månader så skulle jag ju kunna ha dragit med sonen till Australien, eller jag kunde ha gått och dött - och min fru hade inte haft mer rätt till vår gemensamma son än någon annan...!
Svar på tråden Hur gör man vid en adpption vid en seperation?