berätta för föräldrarna?!?

BenÄnnah

Äldre 11 Oct 15:40
13 svar

Återställ Anmäl

berätta för föräldrarna?!?

Nu kan jag skjutit upp detta i snart 2låååånga veckor! Jag och min sambo väntar vårt första barn (v.15+2) och VI är lyckliga. "Problemet" är att min sambo är inte särkillt omtyckt av mina föräldrar och det sista dom vill är att jag skaffar barn med honom! Vi har varit tillsammans i drygt 2år och gick i förra året genom ett sent MA tillsammans... Då fick inte mina föräldrar veta något förrän jag hade varit på gynakuten....
Den här gången ser allt bra ut och jag MÅSTE ju berätta hur det ligger till!

Men jag mår riktigt dåligt av att redan nu veta hur ledsen och besviken jag kommer göra dom! Vi har alltid stått varandra så nära i min familj men sedan jag träffade min sambo har ingenting varit sig riktigt likt.
Vet egentligen inte riktigt vad jag vill med den här tråden mer än några peppande ord på vägen. För ikväll ska det äntligen ske. . .
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden berätta för föräldrarna?!?
BenÄnnah

Äldre 11 Oct 15:53
#6

Återställ Anmäl

Hallsan: Ja, det känns liksom så himla trist att det här ska grusa lyckan mitt i allt det som ska vara så rosenskimrande. Tack för orden, jag hoppas innerligt vi i sinom tid ska kunna umgås som en familj.

verymuch: Jaa, jag tänker också så att även om det kommer bli kaosartat ikväll så blir det nog bättre när känslorna lagt sig lite. Det har varit några turer fram och tillbaka. Min sambo har gjort så gott han kunnat i det avseendet att försöka ha någon form av relation till min föräldrar. Men vi kommer från rätt olika världar. Han har ett rätt stökigt liv och förflutet bakom sig och mina föräldrar litar inte på, eller, dom är nog mest oroliga inför framtiden. Dom tycker kanske inte dom sett från hans sida att han menat allvar med mig. Hursomhelst är det ju precis vad vi gör båda två så nu MÅSTE det gå vägen!

Tack, bebien är efterlängtad :)
BenÄnnah

Äldre 11 Oct 15:58
#7

Återställ Anmäl

Birgitta2 skrev 2010-10-11 15:52:57 följande:
Satt i precis samma sits. Men det var inte mycket mer att göra, och mina föräldrar höll god min trots att jag visste hur de kände det. Kanske dina föräldrar också har den goda smaken att göra det?
Näe, det finns inte mycket att välja på. Jag vet ju att det kommer blåsa upp till orkan därhemma ikväll. Sambon har lovat att ta en promenad med mig efter det så mina känslor får rinna av lite :)
Vi har kommit överens om att jag ska berätta det själv för dom så att inte känslorna väller över på honom i onödan. Däremot har vi bestämt att vi ska bjuda hem dom till oss senare när allt lagt sig lite...
Oh det här är läskigt!!
BenÄnnah

Äldre 11 Oct 16:36
#9

Återställ Anmäl

Pia och Elna skrev 2010-10-11 16:11:19 följande:
Jag hade inte accepterat att min föräldrar inte accepterat min sambo. Gör glasklart för dem att du har valt denna man och att ni ska ha barn ihop och om de inte kan glädjas med er och acceptera din livspartner så kan de fara åt helvete. Ni har en ny familj på gång nu och tänk dig själv om din sambos familj inte hade accepterat dig och han inte hade sagt ifrån.
Jo, givetvis har jag också haft diskussionen med dom tidigare om att det faktiskt är honom jag vill ha och ingen annan. Dom är väldigt väl medvetna om att vi har valt varandra och tänker spendera framtiden ihop. That´s it. Men det gör mig ledsen att dom inte känner att dom kan stötta mej till 100% när det gäller mitt förhållande. När det gäller barnet så är jag säker på att det - så småningom - lugnar ner sig och att allt blir bra på den fronten. Men eftersom jag alltid haft så tät och nära kontakt med min familj vill jag ju såklart att min sambo ska kunna få vara en del av det nu. Eftersom det också är något han saknar med sin egen familj.
BenÄnnah

Äldre 11 Oct 17:12
#11

Återställ Anmäl

Pia och Elna skrev 2010-10-11 16:54:12 följande:
Jag förstår dig fullständigt att familjen är viktig jag har själv nära kontakt med mina föräldrar. Men skulle de smolka min glädje när jag fick veta att vi skulle få barn skulle jag bli helt vansinning. Speciellt efter att man gått igenom ett missfall (mitt iof rätt tidigt).

Jag tycker du berättar och om de inte kan glädjas med er så berättar du har mycket det sårar dig och att du faktiskt inte vet om du orkar spendera så mycekt tid med dem nu när det viktigaste för dig är livet som växer i din mage.
Ja, det är helt sjukt vad svårt det ska vara !
Jag kan ju liksom inte låta bli att berätta, för väldigt snart kommer det endå att synas även genom min väldigt planerade "pösmunks-outfit". . .Men nu jeflar, gäller det. Nu drar jag till mami&papi!

Hejdå & tack för stöd & uppmuntran!!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden berätta för föräldrarna?!?

berätta för föräldrarna?!?

INNEHÅLL