Vad krävs egentligen för att ha en egen häst?

På min tid, när jag var en osnuten ridskoleunge, så använde vi ridskolestallet som fritidsgård ungefär. Den enda undervisningen var ridlektionerna med basic skötsel, sadling och tränsning. Utöver det så gick man i regel och köpte sig ett ryktkit och sedan tillbringade man eftermiddagarna med att borsta ridskolehästar, äta Gorbys piroger och smyga omkring i privatstallet med drömmande blick. Efter ett tag (och en hel del skinn på näsan och armbågande, för vi var många ungar med drömmande blick), blev man igenkänd av personal och hästägare och om man var duktig och hängiven så kunde man få den stora förmånen att vara första mockare åt en av privathästarna. Och på det viset snitslade man sig in. Undan för undan så lärde man sig mer och fick större ansvar. Till slut blev man privathästskötare, efter det medryttade, och när jag precis kommit upp i tonåren fick jag egen häst. Sedan dess har jag haft några stycken, uppstallade i privatstallet på min gamla ridskola, och har själv haft ett lämmeltåg av osnutna ungar med drömmande blick efter mig som jag försökt lära upp någorlunda. Och så sluts cirkeln.

Det är ofta så det går till.

Börjar man som vuxen kanske det är lättare? Ingen hierarkisk stege, utan bara att slänga ut en annons på någon anslagstavla om att man vill hjälpa till. Hårt arbete och hängivelse krävs dock alltid. Det är samma oavsett ålder.

Kan skriva mer vid annat tillfälle om att ha häst och vad som krävs!