Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej alla,
Ja, det är skönt att vi har varandra! Jag har så svårt att prata med dem jag känner om sånt här. De jag har berättat att det var en abort för verkar bara tycka att det viktiga är att förneka att fostren var "liv", antagligen för att jag inte ska känna mig som en mörderska. Men det gör mig bara ledsnare, för då känns det som om de tycker att min sorg är helt onödig, att jag borde rycka upp mig och gå vidare. "Det var ju ändå bara cellklumpar", typ. Men i vecka 17 föder man inga cellklumpar, som vi alla vet! Då förlorar man barn, känner jag det mer som i alla fall.

Ja Millan, det är så omänskligt svårt att inte veta hur allvarliga skadorna skulle ha blivit. Våra tvillingar hade antagligen dött under graviditeten, men kanske överlevt med cp-skador, svårt att säga hur allvarliga. Eller så fanns det en pyttepyttechans att de skulle ha fötts friska. Ibland tänker jag att så ledsen som jag är nu hade det väl varit bättre att fortsätta graviditeten och ta det som det kom.

Men när vi tog beslutet tänkte vi ju på min bror som var sjuk i flera år, hade fruktansvärt ont och dog sex år gammal, och på min mans kusin som bor på ett vårdhem och inte kan prata så att någon förstår. Han kommer aldrig att klara sig själv en minut ens. Vi hade säkert haft mycket värre skuldkänslor om vi gett dem ett sådant liv, när vi nu hade gjort fosterdiagnostiken och visste att risken var så stor. Så vi får väl inse att vi ställs inför ett omöjligt val, vi som inte får några klara besked om hur allvarliga skadorna blir. Vi tvingas ju att "chansa", och sedan får man bara försöka leva ett så bra liv som möjligt, och försöka att inte låta skuldkänslorna ta över. Många av oss har ju levande syskon, och de förtjänar en någorlunda lycklig mamma, tänker jag. Men satan, vad svårt det är!

Millan och alla andra som planerar nya barn, jag önskar er alla friska bebisar snart!

Hej!

Jag "födde" min lilla i vecka 21 :((((( !!!

Millan: Det går åt helvete!! Har skrapats fyra gånger nu samt åkt på en infektion vilket jag som tur var upptäckte tidigt och fick snabbt antibiotika. Efter senaste skrapningen är de ännu inte säkra på att allt är ute. Den förklaringen jag får är att min moderkaka sitter fast väldigt väl, typ växt sig fast. Ska dit nu på onsdag för provtagningar samt undersökning. Visar det sig att jag fortfarande har rester kvar kommer jag att få gå på cellgiftsbehandling!! Jag är helt utom mig av oro och har tusen frågor. Mår skit rent ut sagt! Har inga som helst förhoppningar inför onsdagen.

Jag återkommer med info efter besöket.

Hoppas att ni lyckas bli gravida snart! Det är det enda jag vill bli nu :(

Kramar

Hej!

Limpan!
Vad bra att det verkar rätta till sig för dig. Jag blödde stötvist i drygt 2 veckor, vissa dagar ingenting och vissa dagar lite mer. Mensen kom efter 6 veckor.

Millan!

Vem har ni varit i kontak med för att ta provet på  balanserad translokation och vad visar ett sådant prov? Jag har inte undersökt det och har aldrig frått frågan heller. Jag äter ingen folsyra för tillfället då jag tycker att jg har ätit det så mycket vet inte om jag orkar försöka igen. Jag har läst att det är en ökad risk för bröstcanser när man  äter folsyra. Är det någon av er som är rädd för att drabbas av bröstcancer i och med en graviditet? Jag är det.

Vi har inte provat igen och vi har försökt att inte lägga nåt fokus på det ...får se vad tiden utvisar. Vet inte om jag skall äte folsyra bara för ifall att. Slutade äta folsyra för 2 veckor sedan.

Ha det bra ni alla och sköt om er.

Innan jag gick på återbesök efter aborten (7 veckor efter) så mailade jag ett antal frågor till läkaren som vi skulle till. (Samma läkare som gjorde moderkaksprovet). En del frågor gällde folsyrametabolism och en fråga gällde translokationer. Men jag tror faktiskt att hon nämnde innan att man kan genom ett blodprov på föräldrarna undersöka om de har en balanserad translokation.  Vi har ännu inte fått svar, men det skulle ta 2-3 veckor och det har idag tagit prick 2 veckor, så nån gång i nästa vecka borde vi kunna få svar.

Jag har inte känt mig så rädd för bröstcancer pga att jag äter folsyra, det kanske jag borde då min mamma har haft det. Den dos jag äter är ju ca 10 ggr rekommenderad daglig dos. Men som sagt, det är ju inte helt belagt att det kan hjälpa heller. 

Ta igen dig nu Limpan så att du blir helt frisk!

Millan

 

Hej,

Jag äter Folacin, 5 mg. Tar en tablett per dag. Pernilla, fick du på recept av din läkare? Hur motiverade läkaren det för dig? Jag är bara nyfiken. 

Millan 

Hej,

Jag äter Folacin, 5 mg. Tar en tablett per dag. Pernilla, fick du på recept av din läkare? Hur motiverade läkaren det för dig? Jag är bara nyfiken. 

Millan 

Millan: SÅÅÅÅÅÅÅ glad för er skull!! Nu får ni mysa till det ordentligt ;)

Siobha: Ja skuldkänslorna är enorma! Nu är tanken på att jag aldrig kommer att kunna bli gravid igen som jobbigast. Tänk om jag försört mina möjligheter att få bli mamma? Nu tänker jag nästan att om jag på förhand hade vetat vad jag skulle få utstå så hade jag kanske valt att fortsätta graviditeten. Men då hade det varit för min skull... då hade jag inte tagit hänsyn till det liv mitt barn skulle födas till. Jag visste faktiskt inte heller om jag ens skulle gå klart hela graviditeten utan kunde mycket väl ha fått ett sent missfall enligt min läkare. Så hur man än vänder och vrider på det finns det inget rätt eller fel.

Men som sagt, detta är något jag alltid kommer att bära med mig och det kommer alltid finnas en sorg i mitt hjärta efter det barn jag aldrig fick..