Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej, 

Jag hoppar in i tråden. Fick 1:2 på Kub , va så extremt oförberedd på att barnet kunde va sjukt , det enda jag brydde mig om va att man såg hjärtat picka, så jag slutade lyssna när dom sa : det här ser inte bra ut. Dom erbjöd fostervattens prov el moderkaksprov men jag vägrade pga missfalls risk ( har 3 missfall i bagaget dom senaste 2 åren ) så det blev Nipt , efter 10 dagar fick jag svar Trisomi21 , fruktansvärt, allt svartna, jag har varit i chock sen dess , kan inte jobba eller något . Dom ville för att " säkerthetsställa " att svaret är 100% göra fostervatten prov med så det gjorde jag i måndags , dock vet jag att barnet är sjukt . Det är så fruktansvärt, jag älskar barnet så mycket och har väntat hela mitt liv på detta , men då jag är ensam ( gjort insemnering alla gånger ) så kan jag inte ta hand om ett sjukt barn !!Har fått en tid för avbrott på måndag  är då i v 18, känner ren fruktan för det som komma skall, jag är livrädd för att föda ut den lilla . Livet är så orättvist , jag känner med er alla . 

Kram Dani

Tack Susodus för ditt svar!
Bekräftelse på fostervattensprov imorse, Trisomi21, det sker inga mirakel ;(
Jag tar med en vän på Måndag när avbrottt ka ske. . Kommer behöva skriva av mig efter upplevelsen då, jag hoppas ni alla har överseende med det .

Kram

Älskade lilla barn förlåt mig!

Vilken fruktansvärd tomhet och sorg jag känner, så jobbigt det var igår , vilka super kvinnor vi är som klarar detta ofattbara ! Vilket fint omhändertagande av personalen på Huddinge . Folk som sager: jag förstår dig, Nej det gör du inte! Så tacksam för allt stöd och fina ord från vänner och familj, men har du inte gått igenom detta så kan du aldrig förstå den smärta sorg och samtidigt lättnad man känner efter att det är klart. Nu måste jag läka på alla sätt. Vara snäll mot mig själv, gråta, skrika . Så hemskt det va att lämna kvar den lilla på avdelningen och gå. Tack för denna tråd, stor KRAM  till alla fina kvinnor som genomlider detta och tagit det svåraste beslut man kan ta !

åhh engle8­4 vad ledsen jag blir för eran skull ;(. 

Att ta tabletterna va det tuffaste man kan göra , jag va såå bestämd på att det va rätt beslut för mig men jag tvekade in i det sista, grät floder ..jag frågade också : dödar jag mitt barn nu?
Jag  gjorde  efterforskning innan jag bestämde mig ( trots att jag visste att jag som enamstående inte skulle klara av att ta hand om ett sjukt barn ) jag  träffade barnläkare,va i kontakt med Down syndrom förbundet och fick jätte fin information och hjälp kring mina frågor,   dom önskade mig sen bara lycka till när jag berättade om mitt beslut, ingen va dömande eller något. Även jag fick besked om att vänta 2 veckor efter svar vilket va omöjligt för mig, dom hittade dock en plats veckan efter på måndag för mig oxå, på huddinge vilket va en stor lättnad. 

Jag sov med hand och fot avtrycket brevid mig i sängen inatt , kändes som jag va så nära mitt lilla barn då , jag gråter hela tiden , den psykiska smärtan är obeskrivlig. Men Engla vi finns här, och denna tråd är min överlevnad. 

Men även jag är fast besluten på att försöka igen så snart jag bara kan .

Kram och Godnatt

Hej,

Engle8­4 hur har det gått , har du varit inne på sjukhus, hur mår du? 

Kram 

Hej,

Va skönt att det va över så fort för dig ! Ja smärtan va verkligen obeskrivlig innan det väl va klart. Och va fint att du hade en bra Barnmorska hos dig, tycker verkligen också att det va dom finaste någonsin.

Ja kroppen är helt upp och ner precis där efteråt och sen kommer verkligen sorgen , när man är  hemma igen , när magen är tom och känslorna tar över ;(. För mig är det 2 veckor sen idag , jag gråter nästan varje dag , saknar det som kunde ha blivit . Jag hoppas du får en fin sommar trots allt och att din kropp återställer sig "snabbt" så ni kan försöka igen !

Kram