Kära Susodus, jag önskar att du visste vad jag vet idag, att du kommer att klara detta! Även om jag inte varit med om exakt det du har varit med om, så vet jag att jag kände som du. Det var så fel, det kändes så fel att han dog. Du har varit med om en förlossning, du har fött ett barn och ska vara stolt över att du har gjort det, precis som alla andra kvinnor som föder barn, och precis som när du födde dina andra barn. Du är absolut inte lat eller oduktig, den som tycker att du borde jobba nu fattar inget. Jag var själv sjukskriven helt i en månad, efter en förlossning i v 21, jobbade deltid i 1,5 månad ytterligare. På ett sätt mådde jag som bäst på mitt jobb (när jag inte behövde träffa min gravida kollega), och på ett sätt ville jag bara vara hemma.
Ja, vad gör man när sorgen är så akut så att man inte vet var man ska ta vägen, när ångesten kommer? Kramas med din man och dina barn, prata med kuratorn, minns ditt vackra lilla barn som finns i ditt hjärta, andas, skriv av dig här! Ingenting du känner är fel, du har rätt till alla känslor du har! Kram