Downs syndrom - Vi gjorde abort

Vi har precis fatt reda pa att var bebis med största sannolikhet har Turners syndrom, med precis de symptomen du beskriver. Kan även vara nagot annat, men i vilket fall som helst kommer hon (eller möjligtvis han) inte att överleva da det är för mycket vätska runt kroppen och det är tidigt i graviditeten. Läkaren har förslagit fler tester, men vi har bestämt oss för att avböja da det egentligen inte spelar nagon roll vad det är. Vi fick reda pa det i fredags pa en vanlig undersökning och skickades till specialist samma eftermiddag. Det enda jag är glad för är att det fortfarande är sa tidigt (var i v. 10+5) vilket gör aborten lättare. I fredags var jag jätteledsen och grät en massa, nu känns det bättre och jag tänker mer pa det praktiska (bor i Tyskland och enligt lag maste man här ga igenom ett samtal och sen vänta minst 3 dagar innan en abort, vilket i vart fall mest känns som en extra plaga). Jag vet inte hur jag kommer att känna mig efter aborten, men jag antar att det är nagot man alltid bär med sig. Vi har ytterligare ett barn, vilket gör det lite lättare att ga igenom. 
 

Jag hoppas att det blir en vanlig abort, men har ingen aning om hur fort man kan fa tid. Förhoppningsvis prioriteras man om man haller pa att passera gränsen. Vi har tid hos var vanliga doktor imorgon och hos specialisten pa onsdag. Idag hade vi samtal med en person fran organisationen som maste skicka med ett intyg om att man far genomföra en abort och hon erbjöd oss samtalsterapi om vi skulle behöva det sen. Tydligen behövs inte intyget om det ligger medicinska orsaker bakom, men det känns ända bra att ha.

Ja, det känns otroligt trakigt att förlora ett barn. Även vid det här stadiet sag man sa mycket pa ultraljudet och hon/han var sa aktiv och var inte stilla en minut. Jag försöker att tänka pa andra saker, men gar mest och väntar pa imorgon. Är sjukskriven eftersom läkaren erbjöd det och det är skönt, samtidigt ger det väldigt mycket tid att tänka.  

Vi vet inte vad det är eftersom de inte har gjort nagot test, men symptomen tyder pa det. Däremot vet vi att det, om det ens överlever graviditeten, kommer att bli svart handikappat. De kommer att göra ett genetiskt test efter aborten. 

Tack, det är iallafall mycket bättre än de första dagarna.

Grattis till graviditeten jag hoppas verkligen att allt gar bra. Vi kommer ocksa att försöka igen. Det värsta är att det inte gar att hemlighalla pa mitt jobb eftersom vi använder en del kemikalier, men det far jag ta det när det kommer. Gick det fort att bli gravid igen?

Tack, vi har fatt tid för abort pa mandag. Hade en lang diskussion med läkaren innan eftersom han först inte ville ge mig ett intyg pa att det fanns medicinska skäl utan en säker diagnos. Efter ytterligare ett ultraljud där det var tydligt att symptomen hade förvärrats ändrade han sig iallafall. Abort utan medicinska skäl är olagligt här och da anti-abortrörelsen har stort inflytande är läkarna försiktiga. Det finns kliniker som utför aborter ända eftersom det inte är straffbart, men jag är glad att vi kunde ga den vanliga vägen.

Det blir en skrapning. Jag är otroligt tacksam mot alla läkare som vi har träffat under vägen som har tagit sig extra tid att träffa oss, i manga fall med bara nagra timmars varsel och för att vi fick intyget vi behövde utan fler tester. Nu hoppas jag bara att allt gar bra pa mandag sa att vi kan ga vidare.

I Tyskland, visste inte att det var sa katolskt innan jag hamnade i den här situationen. Pa jobbet har jag sagt att jag fatt missfall eftersom jag är lite osäker pa hur folk skulle reagera. I Sverige hade jag nog inte ens reflekterat över att det kunde ses som nagot negativt.

Det lätt ju relativt lätt. Jag har än sa lange ocksa haft lätt för att bli gravid sa jag hoppas att det haller i sig.

Ja egentligen borde det inte spela nagon roll om folk vet, det är ju inte direkt ovanligt att det inte gar vägen. Samtidigt eftersom inte folk berättar sa tidigt blir det lite ovanligt. Jag far se om jag kan halla det hemligt atminstone de första veckorna.

Nu är det klart och om inga komplikationer tillkommer gick det bra. Jag var nervös innan, mest för narkosen och för att bli smittad av mitt andra barn hade feber och magsjuka i helgen, men det var inga problem. Somnade och blev väckt av sköterskan efter ingreppet. Jag fick lite extra bedövning da jag hade ont, sa jag hoppas att det inte kommer tillbaka när den släpper.  

Känner mig saklart sorgsen över att det gick som det gick, men är glad att slippa stressen fran de senaste 11 dagarna da jag gick omkring med att döende barn i en växande mage och oroade mig för att jag inte skulle garanteras abort. Det är en situation jag verkligen inte önskar nagon.

Har träffat manga läkare under processen och alla har varit fantastiskt stödjande och kompetenta, sen att det tog onödigt lang tid kunde de inte styra över. Nu väntar vi pa svaret fran det genetiska testet. Det kommer att ta nagra veckor eftersom vart fall inte direkt är akut längre, vilket känns helt ok. Hoppas att det verkligen är Turners da det verkar vara mer slumpmässigt och inte nagot annat ärftligt.

Det har verkligen hjälpt att tala med nagon som varit i en liknande situation.

 

Tack, det hoppas vi med. Vi är inställda pa att försöka igen da vi gärna skulle vilja ha ett barn till. 

Grattis! Det maste vara jätteskönt. Jag har förstatt att manga upplever en ny graviditet som jobbig pga av oron, som man väl slar bort om det det aldrig har hänt en själv. Jag är glad att att det gick bra den här gangen.

Jag är sjukskriven tva veckor och min sambo har semester. Egentligen skulle vi bada ha semester och aka till Sverige, men jag ville stanna här atminstone en vecka utifall det blir komplikationer sa att jag kan träffa "min" läkare. Sen hade det blivit väldigt dyrt att boka om och aka senare sa det far bli Sverige till hösten istället. Egentligen hade jag nog inte behövt sa lang sjukskrivning (bad bara om nagra dagar), men nu när jag erbjöds det känns det rätt skönt.   

Jag arbetar inom genetik, sa jag förstod väldigt fort hur allvarligt det var och det hjälpte absolut i diskussion med läkaren angaende att skynda pa aborten. Sen när det gäller det psykiska är man ända bara människa.  
Det ska bli skönt att fa utrett vad det var, tre veckor skulle det ta enligt läkaren sa da är det ända relativt snabbt.

Förhoppningsvis blir det ett barn till, just nu är jag glad för det jag redan har.