Downs syndrom - Vi gjorde abort
Måste fråga er alla med just denna erfarenhet. Jag vet varken ut eller in längre! Har gått igenom samma sak som er och vet vilken tuff resa det innebär. Valde att avbryta vår graviditet i december 2011 efter besked att bebisen hade ds. Fick siffrorna 1:2 på kubtest, som följdes av mkp som visade på ds. En fruktansvärd tid som sen följdes av många komplikationer, sjukhusvistelser, blödningar och med risk för att livmodern skulle plockas bort (en del av moderkakan satt kvar, växt fast, bildat fistel mm. Ett mycket ovanligt tillstånd) Det var en tuff tid, graviditeten var så efterlängtad och helt naturlig mot alla odds. Vi har en dotter på 3 år som vi fått via IVF. Ett mirakel. Många långa års försök. Många missfall o tårar! Att vi kunde bli gravida naturligt fanns inte på kartan!! Så hände det! Äntligen!! Efter alla dessa år och så får vi det ledsamma beskedet om ds och vi väljer att avbryta! Hemskt! Sen dessa komplikationer som följde. På håret att min möjlighet att få barn försvann för gott!! Vidrigt!! Nu har det dock hänt, det "omöjliga". Mot alla odds är jag nu gravid igen!! Är nu 37 år. Denna gången valde vi att gå direkt på mkp. Så tidigt som möjligt! Vecka 11+5 var det dags. Ångesten var obeskrivlig. Får dock beskedet att moderkakan ligger i bakvägg o provet ej kan genomföras. Paniken jag kände var hemsk! Fick tid för fvp 4 veckor senare. I vecka 16. Vidrig väntan! Ytterligare 1 vecka för svaret att komma. Svar först i vecka 17. Fem hela veckors väntan! Vi orkade inte med ovisheten, valde därför att göra ett privat kubtest. Måste se varthän det lutade. Döm om vår förvåning när vi, trots alla "experters" råd, fick bra siffror (de sa alla att vi skulla hamna på höga risksiffror med vår historik som räknas med i systemet). Fick siffrorna 1:921 för ds. Detta efter att all historik med ds, ålder, missfall mm var inlagd o medräknad. Förvånande bra siffror ingen hade räknat med. Allt har sett bra ut. 2 ul senare. Nackspalt 1.7 mm. Näsben, organ mm mm. Därför har Nu har allt ställts på sin spets! Fostervattensprovet närmar sig med stormsteg och allt vi tidigare haft som övertygelse har ändrats och vi båda börjar tveka! Något jag aldrig trodde jag skulle göra. Fostervattensprov har ju sina risker. Tänk om vi får missfall? Friskt barn! Men min historik och ärrbildade livmoder är jag ett levande exempel på att aldrig följa några normer. Jag har trotsat allt sådana teorier mångdubbelt. Att sticka i livmoder, läckage, gammal ärrbildning. Usch, bara tanken får mig att må illa. Men måste vi så måste vi. 1 på 100 får missfall. Sannoliketen efter kub är 1:921 för ds. Det är alltså större risk för missfall än att barnet är skadat. Åhhhhh! Hur har ni andra gjort? Ni som blivit gravida igen? Gjort kub test eller mkp, fvp direkt? ( vi var ju en hårsmån från mkp, låg redan tvättad o färdig på britsen). Men nu har allt förändrats. Dels för att veckorna går, men mest för att kub test o övriga ul sett bra ut. Hur hade ni anda kloka människor gjort? Vet att kub test bara är en sannolikhet. Dock med 92%säkerhet. Förra gången var det det som hittade kromosomavikelsen. Så någon tilltro måste man ju ändå ha till de testerna..... Ursäkta, detta blev långt. Skrivet på mobil o säkert helt oläsbart. Hoppas ni med samma erfarenhet kan få mig att tänka klart......