Downs syndrom - Vi gjorde abort
Hej får man följa med i denna tråd? Har precis som er andra gått igenom samma sak nu i dagarna.
Inlägg från: Pilla1979
|
-
-
Hej å tack för att man får vara med...
Vi valde att avbryta graviditeten då det visade sig att barnet hade ryggmärgsbråck, som sen visade sig va ganska stort. Är skönt att kunna skriva här med andra som går igenom samma sak som en själv, som verkligen förstår ens känslor. För den som inte har varit med om det vet inte hur det är...
Just nu känner jag som Ettan 01 skrev att allt är svart i början, men nånstans inom en så vet man att man valde "rätt" för en själv och ens familj och även det ofödda barnet...
Är ni andra sjukskrivna än eller hur länge var ni det efter? Just nu känns det som jag aldrig kommer att orka jobba igen och att behöva möta en massa människor...helst skulle jag vilja vrida fram tiden så långt som möjligt...vet att inte sorgen försvinner, men då vi har bestämmt oss för att försöka på nytt igen om min kropp är återställd så skulle jag vilja vara där...och ha fått reda på att allt är som det ska då...
Skickar en hel hög med styrkekramar till er andra!!!!
Fråga mig gärna nåt som ni undrar över/vill veta...känns bara skönt att kunna få vara med här och bara skriva av sig. -
Ja det är tur att man har stöd från familj, vänner och arbetskamrater...hjälper oss väldigt mycket just nu....
-
Jag är sjukskriven sammanlagt 3 veckor...känns skönt att bara kunna va och ta dagen som den kommer.
Ja visst vill man att tiden ska gå fort fram, så man kan försöka på nytt. Men den tiden kommer så småningom hoppas jag...
För oss så behöver ju inte vi vänta på några provsvar eftersom ryggmärgsbråck inte beror på nåt sånt fel. Det enda som jag ska göra är att äta folsyra för att minska risken att det blir så igen. -
En stor kram till dig!Limpan 83 skrev 2010-11-10 14:15:18 följande:
Hej alla!
Vilken tur att jag hittade hit. Känner mig så otroligt ensam med mina tankar och min sorg.
Jag genomgick en sen abort (v.21) för ca en vecka sedan pga Downs syndrom. Allt känns så overkligt. Skultdkänslorna är enorma.. gjorde jag rätt?! Hur känner ni såhär i efterhand? Jag var hela tiden rätt säker på att jag ville göra en abort.. men nu i efterhand grubblar jag så mycket över mitt beslut. Jag saknar min pojke något enormt! Jag vill ju så gärna bli mamma.
Dagarna känns otroligt tunga... jag måste ha saker att göra hela tiden annars gräver jag bara ner mig och ser allting svart. Hur tar ni er igenom dagarna?
Stor kram till er alla/ Linda
Känner precis som du med skuldkänslorna, även om vi valde att avbryta pga ryggmärgsbråck. Men tankarna finns ändå där...
Jag har sedan tidigar 3 barn och dom har varit min räddning, vardagen har varit tvungen att flyta på så att säga för deras skull. Så man har haft fullt upp och det behövde jag...Va jag själv hemma så tänkte jag mycket. -
Vi valde att se vår lilla dotter. Jag var tveksam först och mannen skulle absolut inte se, men efter att ha pratat med barnmorskan som var med oss den dagen så valde vi båda att se henne och det är jag faktiskt tacksam för. Dom visade oss även ryggmärgsbråcket och att få se det med egna ögon och hur stort det verkligen var gjorde faktiskt att det trots allt kändes mer "rätt".Limpan 83 skrev 2010-11-10 20:56:32 följande:Hej
Tack så mycket för era svar, det värmer
Millan: jag håller verkligen tummarna för er att det inte är något ärftligt. Jag fick också förklarat för mig att oftast är det inte det, utan man har helt enkelt bara en enorm otur. :( Men visst känner jag redan oro inför framtiden... hur det ska gå. Men de har lovat att vi ska få gå på täta kontroller om jag blir gravid igen och det gör mig lite lugnare.
Vi hade också tänkt att gå till minneslunden om ett tag...är skönt att man har någonsans att gå för att ta farväl och bara "hälsa på".
Valde ni att se den lille? Jag orkade inte med det just då eefter den jobbiga förlossningen, det blev för mycket för mig. Nu i efterhand ångrar jag mig lite.. kanske skulle jag ha tagit farväl? Men de har tagit foton som jag funderar på att titta på ihop med kuratorn.
Ja livet går ju vidare.. men som sagt, vissa dagar är det verkligen väldigt jobbigt. Känns som en liten tröst att man inte är helt ensam om detta ialla fall.
Stor kram till er alla!!
Vi valde också minneslund och det är så otroligt skönt att ha ett ställe att gå till.
Kram -
Vi fick också kort, däremot dröjde det innan jag tittade på det. Varför vet jag inte eftersom jag redan hade sett henne.Limpan 83 skrev 2010-11-11 11:53:18 följande:Hej!
Ja jag vet inte varför jag valde att inte se just då. Jag hade väl så dåligt samvete att jag helt enkelt inte kunde se vad jag gjort mot den lilla. Men de tog ju bilder på vår lilla pojke, så jag ska nog se på dem iaf. Barnmorskan berättade för oss att den hade de typiska downs syndromöronen, de sitter en aning längre ner.. så det var skönt precis som du säger att få höra/se att det verkligen stämmer.
Hur längesedan var det du genomgick aborten? Hur känns det nu för dig?
Kramar
Det är lite mer än en månad sen som jag gick igenom det, den 6 oktober. Dagarna går upp och ner fortfarande, men jobbar nu och på sätt oc vis tycker jag det är skönt. Man får komma hemifrån lite och får annat att tänka på. -
För oss talade dom om att dom tog kort, sen fick vi välja själv om vi ville ha det eller inte.
-
Skickar en kram till dig/er. Förstår er att ni inte vågar prova igen...kanske kan va skönt då att båda är med på att fokusera på annt. En dag kanske man är beredd att prova igen.Fyran67 skrev 2010-11-17 11:18:54 följande:Hej
Jag är också i den situationen att jag har gjort abort pga Downs syndrom inte en gång utan 2 gånger! En gång för ett år sedan i vecka 17+0 och nu förra torsdagen i vecka 17+6. Jag känner mig som i ett vakum och tycker just nu att livet är väldigt orättvist. Även om jag har 3 barn redan innan så var ju hela vår familj inställda på att vi ville ha ett barn till. Nu tror jag inte vi vågar prova fler gånger så vi får börja fokusera på annat här i livet. Men längtan kommer nog alltid att finnas där!
Va samma för oss att hela familjen va ju inställd på en ny liten medlem...
Kram -
Vi hade ett återbesök med kuratorn och läkaren. Jag slutade blöda efter ca 2½ vecka, sen kom mensen 1 vecka efter det. Hade också en väldigt riklig mens som varade ett par dagar längre än vad jag brukar ha.Kattflickan skrev 2010-11-17 21:39:54 följande:Åååå..stackare! Jättejobbigt att drabbas två gånger, det är min stora mardröm att jag ska bli med barn igen och det också har DS. Ta verkligen hand om dig! Kram!
Har de undersökt om du har en obalanserad translokation? Blodprov har tagits på mig och sambon men vi har inte fått svar än. Har man detta är risken betydligt högre, har läst någonstans 15-20 % men är inte säker på den siffran.
Jag tittade på barnet efter aborten, kanske var därför de inte tog något kort.
Hur var era återbesök? De gjorde aldrig någon undersökning på mig. Tänkte på dig Limpan som fick göra tre skrapningar. Låter jättejobbigt! Jag har ingen aning om det är några rester kvar i mig. Hur vet man det om man inte har undersökts? Får man ont?
Allt har verkat funka. Slutade blöda efter ca 3 veckor, efter 5-6 veckor kom en rätt kraftig/riklig mens som varade ett par dar längre än den brukar och sen har jag känt mig som vanligt.
Kramar!
Millan
Har också funderat på det där med rester kvar, men tror inte man slutar blöda helt då?
Kram Pernilla