Downs syndrom - Vi gjorde abort

Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

Sorgsen

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

Kramar till er alla superkvinnor!

Victoria70

Äldre 19 Sep 21:13

#17

Förlåt alla om jag la in tråden i fel forum, men tyckte inte att det fanns någon annanstans just då. Sen skrev jag det som kom upp i mitt huvud och jag beklagar alla om det hamnade fel.

För mig har det här varit och är en stor sorg, därför valde jag den här "rubriken " . Familjeliv är dessutom alldeles ny för mig och jag sökte tröst och svar på mina frågor. Jag har själv drabbats av 2 missfall och tro mig jag ville verkligten inte avsluta och jag kommer aldrig få veta om det var rätt.

Så hur flyttar man tråden då?

Victoria70

Äldre 19 Sep 21:21

#18

Millan!

Hoppas att allt går bra för dig i morgon.
För mig har det gått två veckor i morgon. Sorgen finns fortfarande kvar, men det blir bättre för var dag. Jag hoppas att jag blir gravid igen snart då jag har tiden emot mig. Längtan finns fortfarnade kvar.

Victoria70

Äldre 20 Sep 08:14

#22

Jag måste vara väldigt dålig på det här, men hur kommer jag i kontakt med en moderator som kan flytta tråden. Jag tycker ändå att den skall vara under den här rubriken, avruten graviditet, för det är det det är och det är det de kallar det på sjukhus - ett avbrytande.
Men jag flyttar den om det är det ni vill som verkar bestämma här.

Tycker dessutom att det är tråkigt att det mest tjafsas om var man lägger inlägget än att istället få respons på sitt inlägg och svar och stöd på sina funderingar.
Tråkigt om man inte ska våga skriva vad man känner med rädsla att det hamnar fel, trodde att det var till för det, man verkar inte så. Tycker det vore enklare att att bara ignorera inlägget och läsa något man söker istället.

Victoria70

Äldre 20 Sep 08:37

#24

Hur ser man det?

Victoria70

Äldre 20 Sep 09:04

#26

Thalis skrev 2010-09-20 08:53:31 följande:

Ett inlägg har tagits bort vilket borde innebära att en moderator granskat tråden.

Ok! Jag fick liksom inte ihop alla svar och inlägg, och det är inte mitt som har tagits bort.
Tack för din hjälp.

Victoria70

Äldre 20 Sep 12:47

#29

Ja nu ligger den under änglarum - avbruten graviditet, och under det forumet handlar det om just detta som jag har varit med om, så nu ligger den rätt.

Victoria70

Äldre 20 Sep 14:45

#31

Lana skrev 2010-09-20 13:06:40 följande:

kan man se hur gravt handiakppade de är genom ett KUB test? blev lite nyfiken på det där,vet ine riktigt vad det handlar om,allts att göra KUB test.

mensen kommer tillbaka då kroppen är redo,det kan nog dröja några veckro tror jag,som efter ett missfall eller en graviditet.jag har fått tillbaka mina efter 8v resp 6v efter förlossning.
jag vet att jag inte har med det att göra men var det endast pga DS ni avbröt graviditeten?

Nej det kan man inte. Det är viktigt att komma ihåg att KUB är ett sannolikhetstest som visar på kromosomavvikelser. KUB visar sannolikheten på trisomi 13, 18, och 21 och i vårt fall var det triosmi 21, dvs downs syndrom och som är den vanligaste kromosomsvvikelsen. Vi fick sannolikheten 1:2 dvs, 50% möjlighet och sämsta tänkbara. Man kan aldrig veta hur downs syndrom blir, men det kändes inte rätt för oss eller för barnet då man inte på förhand kan säga hur just det barnets downs syndrom visar sig. Kan inte säga att vårt val känns rätt, man heller inte fel och svar ja, vi valde att avbryta efter 17 veckor just för att fostret hade downs syndrom. Vi hade innan sagt att vi skulle avbryta om något var fel och det var därför vi dessutom valde att göra ett KUBtest och därefter ett fostervattensprov. Viktigt att man frågar sig själv innan varför man gör prover som KUB, moderkaksprov och fostervattensprov. Vi hoppades in i det sista och jag trodde att KUBtest var ett skittest och inte passade för dem som är lite äldre och gör ett sådant test, men tyvärr var det inte så. KUB är ett kombinationstest där man mäter en västskespalt i nacken på fostret i kombination med ett blodprov på mamman. KUBtest kan man göra från vecka 10 - 13, sedan försvinner vätskespalten.

Victoria70

Äldre 20 Sep 19:32

#35

RebeccaR skrev 2010-09-20 18:49:14 följande:

Jag blir uppriktigt förbannad när jag läser att TS blir "anklagad" och "påhoppad" för att hon valde att avbryta sin graviditet och att det inte skulle passa att skriva om det i detta forum! Att det ska "sticka i ögonen" hos andra änglaföräldrar kan jag inte alls förstå (änglaförälder som jag själv är!) Varför skulle inte hennes inlägg passa i änglarummet och dessutom under kategorin avbruten graviditet? Vilka är vi att döma att TS gjort rätt eller fel i att avbryta sin graviditet pga DS? Även om jag själv inte skulle ha gjort det (något som jag även ansåg innan jag blev änglaförälder) så är det något som var och en i vårt svenska samhälle har rätt att göra. Alla kanske inte behöver älska det beslutet, men att gå in här och skriva anklagande ord till TS när hon befinner sig mitt i sorgearbetet (och kanske tom en del samvetskval) är för mig helt obegripligt!

Jag är själv lite av en "veteran" här inne nu i änglarummet och jag är inte alls speciellt aktiv sedan en tid tillbaka... (jag har sett såna här trådar om avbrytande pga DS förr och då var det då ingen som surnade till...) Men när jag var nydrabbad var detta forum en stor hjälp i mitt sorgearbete och jag vet inte hur det hade gått för mig om jag inte haft änglarummet och alla de fantastiska och stöttande vänner som finns här inne! För mig känns det som en självklarhet att de som förlorat sitt barn på ett eller annat sätt (självvalt avbytande pga något som är förenligt med liv eller inte) ska kunna komma hit och söka stöd! Om man nu anser att det är så himla fel det TS gjort.... ja men LÅT BLI att skriva nåt alls då!!!!

Jag blir också arg över detta "jämförande" i sorg som jag så ofta ser här inne! Vem det ska vara värst för... Sorgen upplevs olika av var och en och det värsta man varit med om... ja det är också det värsta man varit med om, även om det handlar om att man avlivat sin hund eller sett hela sin familj sprängts bitar under krig... Oavsett vad man varit med om anser jag att man ska låta bli att jämföra! Ja, TS valde själv att avbryta... Men får hon inte tillhöra änglarummet för oss som mist och sörjer barn pga det?

En stor kram till dig TS! Jag dömer dig inte även om mitt beslut förmodligen inte varit det samma och i mina ögon är du en änglaförälder likvärdig med mig själv (även om våra historier skiljer sig en aning, men slutet är det samma, ett förlorat barn!)!

Tack för ditt stöd. Tårarna bara rinner på mig när jag läser, tack för dina fina ord. Det är just stöd man söker och inte att bli påhoppad. Sorg är som du skriver individuell och min sorg är stor och jag vet inte om jag gjorde rätt val, vilket jag inte heller kommer att få veta, men som jag skrev tidigare så känns beslutet inte rätt, men inte heller fel. Jag känner mig tom och saknaden är stor. Kram till dig också.

Victoria70

Äldre 27 Sep 12:56

#34

hiron skrev 2010-09-21 23:05:16 följande:

ledsen att höra, vad jobbigt det måste vara såhär tätt inpå! håll ut och vet att det blir bättre även om vägen dit är lång och man aldrig riktigt blir den samma. fick själv skriva på abortgodkännande tidigare i år, då de upptäckte att vår lille son hade trisomi 18. så totalt omänskligt att behöva göra något sådant. så fruktansvärt traumatiskt alltihopa, det var som jag totalt förlorar tilliten och tron på livet. på den planerade födelsedagen tände vi ljus och flyttade undan vår lilla ask med ultraljudsbilderna och våra andra små minnen från sovrumsbordet och försökte tänka att nu låter vi dig gå, men såren finns kvar. skickar tröstekramar från en syster

Visst tar det tid. Tre veckor har gått sedan aborten. Jag kommer att hitta tillbaka till allt det roliga igen, men känner mig fortfarande sorgsen inom mig.

Millan 75. Hoppas att du mår lite bättre. Det kommer att ta lite tid och man måste få gråta, älta och bara vara en stund efter en sån här händelse i sitt liv. Jag försöker ta tid för mig själv och endast göra det jag verkligen vill göra. Vågar tacka nej till sådant som jag inte vill göra utan att få dåligt samvete. Livet är inte detsamma just nu..

Downs syndrom - Vi gjorde abort

INNEHÅLL