• Noiis

    Donera ägg

    Jag har funderat rätt länge på att donera ägg! Jag har pratat mycket om det med vänner och familj, men ingen av dom känner till nåt om det! så jag skulle gärna vilja veta lite mer innan jag kontaktar kliniken för samtal med dom.


    Ni som har donerat ägg, kan ni dela med er av era erfarenheter? hur gick allt till, hur lång tid tog det, biverkningar? hur ofta och hur många läkarbesök krävs det? hur reagerar kroppen? gör det ont när äggen tas? är det svårt att få donera ägg? bör man inte vilja få fler barn för att donera? har läst att dom flesta inte vill ha fler egna barn!


    Ni som behöver få ägg, hur känner ni? ge mig lite peppning


    Japp min profil är låst! inboxa om ni vill komma in!
  • Svar på tråden Donera ägg
  • Cherie

    Jag har donerat två ggr under förra året, var då 36 år och hade fött två barn. Mitt intryck är att man blev väldigt väl bemött på kliniken, de var väldigt måna om att jag mådde bra, och att jag hade tänkt igenom mitt beslut.
    Vid första besöket togs blodprover etc, bla för HIV, och efter någon månad fick jag träffa deras psykolog som ställde frågor kring varför jag ville donera, min livssituation, jobb, familj etc. Han var också noga med att förklara regelverket.
    Efter 6 månader fick jag OK på mina tester, och då fick jag var med och tala om när i tiden det passade mig bäst att genomföra donationen, och vi gjorde en tidsplan.
    Ca en månad innan planerad "plockning" fick jag börja med nässpray för att reglera ner mina egna hormoner, och efter ytterligare 2 veckor fick jag börja med stimulerande sprutor. Jag tyckte inte det var alls obehagligt, tog min spruta själv i magen. 
    På "plockdagen" fick jag inte äta frukost, och när jag kom till kliniken fick jag något lugnande, minns faktiskt inte vad, de kollade blodtryck etc.
    Själva plocket tog kanske 20 min, jag var helt groggy av lugnande medel, och det var inte obehagligare än en vanlig gynundersökning. Personalen var fantastisk och berättade hela tiden vad de gjorde, frågade hur jag mådde etc.
    Efteråt fick jag ligga och vila, fick mackor och fika, och de kollade så mina värden var bra. Var kvar kanske 2 timmar, sedan fick jag åka hem. Tog ledigt resten av dagen och var ganska trött, men inga andra biverkningar.

    Jag har inte haft några obehag alls, varken av hormonstimulering eller plockning. Jag ser det inte som större än att jag lämnar blod, jag har inga tankar alls på att "det kanske finns ett barn där ute som är mitt" . Jag bara hoppas att jag iom mina donationer har hjälpt något längtande par.
    Fråga gärna mer om du vill! 

  • Tistel

    Hej Sjukhus mamman & Cherie!
    Underbart att det finns människor som ni. Vi ( jag + sambo hade sagt att vi skulle donera själva till någon som behövde, förutsatt att vi själva lyckades.

    Men tyvärr sätter min kropp stopp för det pga att min äggkvalitet visat sig oduglig.
    Sambon kommer att donera 1 gg efter att vi lyckats ( förhoppningsvis inom en snar framtid) men jag kommer inte att kunna dela med mig tyvärr.

    Vi har gjort 3 IVF försök med höga doser Gonal-F (300ml / gg), plocken har resulterat i 5 /4 / 8 ägg varav endast 1 klarat sig varje gång men dessvärre varit klass 2 + fragmentering på dem, och alla blivit minus.

    Väntar på att få med oss journalerna så att vi äntligen kan säka efter en donator / korsdonator för att vi ska kunna få chans att bli lyckliga 3.

    Därför blir jag så glad när jag läser inlägg från såna oerhört godhjärtade människor som vill hjälpa sådana som oss.

    Världens störst kram till alla som ens tänker tanken att donera!!!
    Med er väcks hoppet åter.

  • Noiis
    Tistel skrev 2010-09-30 21:55:05 följande:
    Hej Sjukhus mamman & Cherie!
    Underbart att det finns människor som ni. Vi ( jag + sambo hade sagt att vi skulle donera själva till någon som behövde, förutsatt att vi själva lyckades.

    Men tyvärr sätter min kropp stopp för det pga att min äggkvalitet visat sig oduglig.
    Sambon kommer att donera 1 gg efter att vi lyckats ( förhoppningsvis inom en snar framtid) men jag kommer inte att kunna dela med mig tyvärr.

    Vi har gjort 3 IVF försök med höga doser Gonal-F (300ml / gg), plocken har resulterat i 5 /4 / 8 ägg varav endast 1 klarat sig varje gång men dessvärre varit klass 2 + fragmentering på dem, och alla blivit minus.

    Väntar på att få med oss journalerna så att vi äntligen kan säka efter en donator / korsdonator för att vi ska kunna få chans att bli lyckliga 3.

    Därför blir jag så glad när jag läser inlägg från såna oerhört godhjärtade människor som vill hjälpa sådana som oss.

    Världens störst kram till alla som ens tänker tanken att donera!!!
    Med er väcks hoppet åter.
    Jag önskar er all lycka til! jag hoppas verkligen att det kommer att lösa sig för er och att ni kommer att lyckas! tack för att du delade med dig, det gör att jag vet att jag gör rätt i att gå i dessa tankar!
    Åter igen Tack och lycka till!

    tack till ni andra oxå som delar med er! vilken klinik har ni gått på? om ni vill dela med er så klart
    Japp min profil är låst! inboxa om ni vill komma in!
  • oceanney
    Cherie skrev 2010-09-17 16:18:01 följande:
    Jag har donerat två ggr under förra året, var då 36 år och hade fött två barn. Mitt intryck är att man blev väldigt väl bemött på kliniken, de var väldigt måna om att jag mådde bra, och att jag hade tänkt igenom mitt beslut.
    Vid första besöket togs blodprover etc, bla för HIV, och efter någon månad fick jag träffa deras psykolog som ställde frågor kring varför jag ville donera, min livssituation, jobb, familj etc. Han var också noga med att förklara regelverket.
    Efter 6 månader fick jag OK på mina tester, och då fick jag var med och tala om när i tiden det passade mig bäst att genomföra donationen, och vi gjorde en tidsplan.
    Ca en månad innan planerad "plockning" fick jag börja med nässpray för att reglera ner mina egna hormoner, och efter ytterligare 2 veckor fick jag börja med stimulerande sprutor. Jag tyckte inte det var alls obehagligt, tog min spruta själv i magen. 
    På "plockdagen" fick jag inte äta frukost, och när jag kom till kliniken fick jag något lugnande, minns faktiskt inte vad, de kollade blodtryck etc.
    Själva plocket tog kanske 20 min, jag var helt groggy av lugnande medel, och det var inte obehagligare än en vanlig gynundersökning. Personalen var fantastisk och berättade hela tiden vad de gjorde, frågade hur jag mådde etc.
    Efteråt fick jag ligga och vila, fick mackor och fika, och de kollade så mina värden var bra. Var kvar kanske 2 timmar, sedan fick jag åka hem. Tog ledigt resten av dagen och var ganska trött, men inga andra biverkningar.

    Jag har inte haft några obehag alls, varken av hormonstimulering eller plockning. Jag ser det inte som större än att jag lämnar blod, jag har inga tankar alls på att "det kanske finns ett barn där ute som är mitt" . Jag bara hoppas att jag iom mina donationer har hjälpt något längtande par.
    Fråga gärna mer om du vill! 
    Verkligen underbart att det finns sådana som du, som osjälviskt utsätter sig för det obehag det ändå är med hormoner och äggplock, för att hjälpa andra.

    Med tanke på den brist på donatorer som finns blir jag dock lite upprörd att höra att det tog sex månader för att få klartecken. Blodproven som behövs är ju klara på några dagar! Undrar hur många som hinner tappa intresset under tiden...?
  • Flisan86
    oceanney skrev 2010-10-01 05:57:30 följande:
    Verkligen underbart att det finns sådana som du, som osjälviskt utsätter sig för det obehag det ändå är med hormoner och äggplock, för att hjälpa andra.

    Med tanke på den brist på donatorer som finns blir jag dock lite upprörd att höra att det tog sex månader för att få klartecken. Blodproven som behövs är ju klara på några dagar! Undrar hur många som hinner tappa intresset under tiden...?
    Fast det tar inte 6 månader att få resultatet, utan man ska ta två omgångar med prover med minst 6 månaders mellanrum.

    För mig kändes det jättelätt. Behandlingen gick att klämma in i kvällsrutinen och jag kände aldrig av något obehag. Jag blev väl bemött vid kliniken och all smärtlindring tog som den skulle under plocket. Jag vilade nästan 2 timmar, sen åkte jag hem med mer smärtlindring att ta själv som jag ville, vilket räckte och blev över. Efter några dagar var jag helt som vanligt igen.

    Det är tidskrävande till en viss del, men man får ju ersättning för inkomstbortfall. Jag hamnade på plus-minus-noll ekonomiskt, vilket ju också är tanken, men gick därifrån med en fantastisk känsla av att ha fått hjälpa något med något så stort som att få barn. För mig är barnet, oavsett vem ägget kom ifrån, ett resultat av mamman och pappans kärlek till varandra och det ofödda barnet. Jag har bara gjort vad jag kunnat, och det är en oslagbar känsla att kunna hjälpa till istället för att hjälplöst se på och tänka att "jag skulle göra något om jag kunde..."
  • Marelb

    Jag anmälde mitt intresse igår! Har en två månaders bebis men eftersom det tar lite tid det här så tyckte jag det var lika bra. Minst 6 månader mellan första proverna och andra. Det enda jag är nervös för nu är att inte bli godkänd. Hon frågade ju mig igår om sjukdommar osv vilket vi inte har i släkten förutom en moster som dött i cancer och en morbror som dött i alzeimer. Men det jag är orolig för är att min mamma är hörselskadad. Det lär vara genetiskt eftersom även morfar var det. Jag är fullt hörande liksom mina tre barn. Men hoppas hoppas! Som mottagare skulle jag inte bry mig... finns ju värre saker! Har skrivit en del om mina tankar i min pres. Ska även blogga om det.


    Edwin 2002 *** Vanja 2005 *** Livia 100718
Svar på tråden Donera ägg