BF ca 13:e Maj 2011

Oj vad länge sedan det hände något i den här tråden nu. Men visst är det så att man ibland har annat att tänka på än att hänga på FamiljeLiv? Fira jul t.ex.


Nu är jag nyfiken på hur alla mår! De flesta borde väl ligga kring vecka 20-22 eller något sådant och då brukar det hända en hel del verkar det som. Själv har jag en ganska tydlig mage nu, trots övervikt sedan tidigare. Tyvärr har jag även samlat vatten i brösten så att de känns som trolldeg när man tar på dem (men jag har dock inte börjat samla vatten någon annanstans). Navel blir grundare och grundare. Skulle inte förvåna mig om den blev en "ut-is" istället för en "in-is" innan graviditeten är över! Har införskaffat olja att smörja in magen med för att mjuka upp huden. Någon som vet om det är mödan värt? Funkar det?


Ha det gott allesammans och ett särskilt GOTT NYTT ÅR. Detta är ju trots allt året då vi får våra efterlängtade tillskott till familjen.

Idag fick vi lyssna på Skruttens hjärtljud för första gången! Vilken galopp... 148 slag/minut

Vet inte faktiskt... men finns det inte ett slags bälten man kan låna på MVC om man har stora problem? Är osäker dock.

Oj! I vecka 23 sa du? I vecka 22 var min Skrutts fot 2,6 cm. Men det är klart, h*n verkar växa så det knakar, så den kanske redan är betydligt längre.

Jättefina bilder!

MItt sf-mått låg på 26 cm i 26:e veckan och hjärtjuden på 140.

Än så länge tycker jag inte att magen är farligt mycket i vägen, men jag föredrar numera att sitta på en stol vid samlingen på förskolan istället för på golvet och flåset är inte det bästa. Men det var det inte innan heller i och för sig :)

Jag längtar efter att få träffa vårt lilla barn, men jag hoppas att h*n inte kommer tidigt, för jag måste bli färdig med min utbildning först. Det är mycket på gång nu; graviditet med alla MVC-besök och nu även föräldrakurs, skolan (inklusive C-uppsats och löjligt många litteraturseminarier), flytt (packa, packa, packa...), stickningskurs (anmälde mig innan jag visste att jag skulle flytta) samt egna läkarbesök (för en godartad, STOR cysta i ena bröstet som de tar prov efter prov på och inte kan bestämma sig för vad de ska göra med - operera före eller efter förlossning och amning). *pust*

Ja, det hoppas jag också. Men de verkar ha svårt för att bestämma sig hur de ska göra :/

...Har dock full förståelse för att läkare inte sitter inne med alla svar, så det är ju bra att de är prestigelösa och öppna med att de inte vet exakt vad som kommer att hända.

Går in i vecka 30 imorgon... Tänk vad tiden går fort!!! Hur ska man hinna med allt som ska fixas med innan Skrutten bestämmer sig för att komma ut?!?! Nåja, jag mår i alla fall bra. Inga krämpor som ställer till det. Är lite nyfiken på vikten dock. Vi har nyligen flyttat och jag vet inte var badrumsvågen är någonstans, så det blir spännande när jag kommer till MVC nästa gång ;)

Det blir ingen operation för min del. Läkarna har kommit fram till att det är alldeles för stor risk att mina mjölkgångar skadas och eftersom de nu kan säga med 100% säkerhet att knölen är ofarlig, så vill de inte göra något ingrepp tills dess att jag vet att jag aldrig kommer att bli gravid igen. Skadade mjölkgångar kan nämligen ge problem med mjölkstockning vid graviditet och ju större bröst desto värre. Jag har väldigt tung byst, så i mitt fall kan det resultera i feber och dylikt. Så jag får väl dras med det här i en 10 år till eller så... :(

Men, men, allt är väldigt bra i övrigt. BF närmar sig med stormande steg! Alla värden, kurvor o.s.v. ligger precis där de ska och Skrutten buffar varje dag. Jag har mått oförskämt bra och har varken känt av illamående eller foglossning. Jag har inte ens behövt ta järntabletter! Tänk om förlossningen kunde gå lika bra ;D

Vecka 32

44 dagar kvar till BF idag! Hur ser det ut för er andra?

Hittade äntligen badrumsvågen i en flyttlåda, så nu kunde jag se min viktutveckling på samma våg som jag kollade min utgångsvikt (barnmorskans våg visade inte samma).

Min ökning hittills visade sig vara... *trumvirvel*... 15,8 kg!

Inte så farligt med tanke på att flera som jag känner ökade runt 40 kg när de var gravida första gången, men visst, mer än "rekommenderat" är det nog.

Samma här! Jag måste säga att jag ändå mår bra under förhållandena, men energin är puts väck. Med tanke på att vi inte kommit iordning tillräckligt i lägenheten enligt mig så känns det rätt stressande att inte kunna fixa och dona när jag ändå går hemma.

Det kommer att kännas helskumt att plöstligt inte ha en gravidmage med en liten Skrutt i att släpa på... man får ju något mycket bättre istället, men visst är det mysigt med "buffarna" också

17 dagar till Dagen D...

Underbart! Grattis!!

 

GRATTIS!! Det måste vara underbart att äntligen få träffa sitt barn

Själv väntar jag och väntar och väntar... Jag var beräknad till 17/5, men har inte haft minsta lilla känning än.

I en sekund fick vi veta vilken lycka det innebär att bli föräldrar! I nästa sekund fick vi erfara att det även kan innebära en stor sorg om allt inte går som det ska.

Vår dotter Lily föddes lördagen 28/5 kl.05:21, men vi har ännu inte fått hålla henne i våra armar. Hon föddes med ett flertal allvarliga komplikationer som berör lungor, tarmar, magsäck, hjärta mm och dessutom är läkarna till 99,9% säkra på att hon har Downs Syndrom, vilket hänger ihop med nämnda komplikationer. Nu har hennes läge förvärrats och hon har idag skickats till Karolinska i Stockholm för specialistvård. Tyvärr finns det inget annat vi kan göra för henne nu än att hoppas på ett mirakel.

Det visade sig att Lily inte hade Downs. Tyvärr visade det sig vara något mycket värre. Den 13/6 konstaterade läkarna att hon hade en ovanlig missbildning som kallas CAD (kapillär alveoli dysplasi; drabbar ca 1 på 100,000). Den innbär att blodkärlen som ska gå till lungorna är felkopplade så att blodet inte kan syresättas. Ingen har någonsin överlevt detta tillstånd. Den 14/6 hölls ett s.k. nöddop på sjukhuset och på kvällen stängdes ECMO-apparaten som hållt henne vid liv av.

Tack. Jag hoppas att ett syskon inte ligger allt för långt fram i tiden, men tyvärr spelar ekonomin in i det hela så vi kan inte börja försöka direkt. Men jag längtar... Jag tror att en ny graviditet kommer att spela en viktig roll i bearbetningen av sorgen (även om det då handlar om ett syskon -inte en "ersättare" till vår Lily).

Vi hade begravningen förra veckan. Den var väldigt fin och alla kom ljusklädda. Vi hade ett bord med små minnessaker bredvid kistan (hennes napp, nallar, ett par tofflor som jag stickat åt henne...) samt ett foto och en gipsavgjutning av hennes fötter som sköterskorna hade gjort på sjukhuset. Inne i församlingshemmet hade vi även en minnesbok med foton och texter som vi satt samman.

Hittade den här gamla tråden liggandes bland mina "Favoriter". Sannolikheten att någon annan i den här tråden har sparat den är nog liten men OM det är så kan jag informera om att vi efter 4 år (och förlusten av både Lily och hennes lillasyster Maja) lyckades få ett friskt barn. Han heter Ludvig och är snart 10 månader.

Han är underbar