Jag är inte sån som tycker att unga föräldrar är sämra föräldrar än någon annan, men någonting som jag inte förstår är att unga (15-20år) som planerar sina graviditeter. Att man kan bli gravid av misstag och sen väljer att behålla kan jag förstå.
Men hur tänker ni när ni planerar att skaffa barn utan att ha gått ut skolan, inte har någon inkomst osv?
Jag var 20 när jag fick min planerade dotter. Jag hade jobb och min sambo hade jobb.. Varför skulle det på något sätt vara oansvarigt?
Varför läser folk inte TS ordentligt innan man svarar? Står klart och tydligt VARFÖR skaffar man planerade barn när man INTE har gått ur gymnasiet eller har en inkomst.
Jag och sambon planerade vårt barn. Jag kommer fylla 21 strax efter fl och han 23. När jag blev gravid hade vi båda jobb (numera bara sambon), vi har en fin lägenhet och varsin bil. Förstår inte varför det skulle vara bättre att bli oplanerat gravid än att verkligen göra det aktiva valet att skaffa barn.
Fick min dotter en månad efter jag fyllt 21. Hon var planerad och efterlängtad av både mig och min 6 år äldre sambo.
Vi väntar nu vårt andra barn som kommer ut med planerat snitt på fredag. Jag är idag 24 år.
Har aldrig saknat eller kännt att jag försummade mig själv chansen att vara ungdom. Jag skulle byta vilken utekväll med polarna som helst för en timme framför Lejonkungen med min dotter. Har aldrig ångrat att jag tog det beslutet i ung ålder, och hade jag träffat min sambo tidigare hade vi nog även blivit föräldrar tidigare.
Åldern är inte det som påverkar huruvida du blir en bra förälder, snarare föräldrainstinkten och kärleken.
Jag vet av vad jag hört att äldre (30+) kvinnor som får sina första barn, inte har samma ork och energi till att faktiskt sysselsätta sina barn. Vet att detta ABSOLUT inte gäller alla! Men detta är ju vad jag fått höra från systrar och svägerska som fick sina första i senare ålder, och avundas mig idag för min energi.
Och ska vi börja diskutera fäder, så kom igen tjejer! :P Inte är det väl någon större mental skilnnad på en 20 årig kille eller en 30 årig kille? :P Min gubbe fyller 30 om ett par veckor, men fråga folk som känner han så tycker dom alla att han är mer som 15!
Detta har inte heller med hans fadersförmåga att göra! Han är en underbar pappa, om så lite barnslig! :)
Fick utlåtande från läkare i ung ålder att jag led av muskel och ledbesvär och att dom uppmanade mig att skaffa barn i ung ålder, då det bara skulle bli mer och mer smärtsamt för mig ju äldre jag blev att bära på ett barn, både under och efter graviditet.
Detta var aldrig grunden till vårat beslut, vi VILLE ha barn då. Det var vår största önskan. Att ha fått detta beskedet ett par år tidigare kan dock ha påverkat iallafall mig undermedvetet. Men tacka gud för den läkaren. Denna graviditeten har nämligen mest gått ut på att ligga ner, ligga ner, ligga ner och knapra piller. Första graviditeten fick jagiaf möjlighet av att njuta fullt ut av utan en massa onödig smärta!
Jag är 16 och jag väntar mitt första barn, det är inte riktigt säkert än, men jag kanske till och med väntar tvillingar, och det var inte planerat och jag råder inga i min ålder att skaffa barn såhär pass tidigt. Men jag ser ändå inga fel med det om det nu råkar bli en bebis, jag anser hellre att man tar sitt ansvar och behåller barnet än att man använder abort som en " livlina" för att man vara oansvarlig och inte använt komdom! Jag kan ta hand om barn lika väl som en 30åring kan det, jag är inte en sämre mamma bara för att jag inte är äldre, istället kan jag vara med mitt barn mera och en längre tid. Jag går första året på gymnasiet och jag har löst att så att jag får fortsätta plugga tillsammans med mina klasskompisar, de vet också om min graviditet och är väldigt glada för min skull, de är till och med förväntans full för att få känna barnet börja sparka.
Pappan till barnet är inte överlycklig över att behöva bli pappa, och jag har sagt till honom " orkar du inte pressen är det bättre att vi skiljs som vänner än ovänner" Men han vill göra sitt bästa och han vill finnas här för barnet, jag har märkt att det tar längre tid för honom att vänja sig vid tanken än vad det göra för mig och det är ju självklart. Men jag tycker det är omogen och rent av elakt att hoppa på "unga mammor" att de är dum för de behåller sina barn! Vi är minst lika starka som någon annan tjej, jag är rätt trött på äldre som anser att vi är dumma och inte skulle klara av det!
Jag blev oplanerat gravid när jag var 15 år och vi valde att fullfölja graviditeten men den slutade i missfall. Efter det hade jag en enorm längtan och 9 månder senare så blev jag gravid igen. Då var jag 16 år. Hann fylla 17 år när hon föddes och idag är jag 19 år och dotter 1 1/2 år. Jag ångrar absolut inte mitt beslut. Det var detta jag vill och jag är enormt lycklig. Hon får allt vad hon behöver utav mig och jag missköter henne inte på något sätt. Jag pluggar och står i för att få mig en utbildning för att sedan kunna få jobb lättare.
Jag är väl inte mer oansvarlig för att jag planerade mitt barn?
Hade jag vart med ansvarlig om jag blev oplanerat gravid?
Barn som barn, planerat som oplanerat...
Skum syn att föräldrar som planerar barn skulle vara oansvariga än de som "råkar" bli med barn.
Inget av mina barn är planerade, men jag tycker verkligen inte folk har med det att göra. Blir irriterad när folk frågar... Som om det spelar roll?
Min och sambons gemensamma barn var planerad :)
Jag hade inte gått ut skolan och hade ingen egen lägenhet, sambon hade nyss blivit av med sitt jobb osv osv. Han fick ett nytt jobb, jag jobbade på mer i skolan och vi fick en lägenhet :)
Med detta vill jag säga att saker kan lösa sig på vägen!
jag var 17 då jag blev planerat gravid, då det tog 1 år för mig o bli graivd så trodde jag det skulle göra det med 2a barnet med men tog direkt efter att jag slutat med minipiller .. dessutom är man ej sämre föräldrer för man ej gått ut skolan ...