Unga föräldrar som planerat sina barn?

Våran lilla prins är planerad, jag och min kille är båda 20, vi har velat ha barn i flera år (varit tillsammans i snart 5år) men jag har inte velat ha barn när jag gick i gymnasiet så nu när jag inte pluggar (eller det gör jag visserligen men bara en kurs på distans) så kändes det som om det äntligen var läge. Varför skulle det vara fel att vilja ha barn bara för att man är ung? 

Varför är det bättre än ett planerat barn? Om barnet inte är planerat så är det ju då man varit oansvarig och gjort "fel".
Det finns olika syn på de unga som planerar. Tex en tjej som jag känner till lite halvt, skaffade barn när hon var runt 18 bara för att få pengar. Det är bland det dummaste jag hört.
Sen finns det andra, som jag, som planerar barn för att de vet att det är vad de vill med sina liv och de vet att de kan ge barnet allt det behöver för en bra uppväxt.
Det som kommer i kläm är ju mitt liv. Min "ungdom". Men under graviditeten så växer man så oerhört mycket och mognar fortare än andra i sin ålder, och då blir man mer redo än vad andra förstår.

Jag var 18 när jag blev gravid, och då hade jag hoppats på att bli gravid i 2,5 år. Jag var klar med min ungdom, jag var inte sån som super varje helg och ränner runt hela nätterna. Jag visste att jag inte skulle gå miste om någonting. När jag blev gravid så fick jag en bättre relation till min mamma än jag någonsin haft i hela mitt liv, och det är jag otroligt tacksam för. När jag blev förälder och insåg vad jag skulle göra för mitt barn och hur annorlunda man tänker så förstod jag hur min mamma kämpat som hon gjort för mig. Jag ångrar nu allt ont jag någonsin gjort henne, varenda liten svordom åt henne, att jag skämdes för henne, att jag tog allt för givet - som de flesta tonåringar nån gång gör - för nu vet jag varför hon varit så rädd om mig, och det gör även mig till en bättre dotter.

Vår första dotter planerade vi inte men blev väldigt glad över graviditeten. Hon föddes när jag var 19 år, jag hade dock gått ut gymnasiet. Vår andra dotter föddes för två veckort sedan och var planerad, jag är nu 21 år. Ser heller inget fel med att planera barn som ung? Så länge man går i skolan kanske man ska tänka sig för men sen finns det väl inget som hindrar. Man kan väl ha bra ekonomi fast man är 20?

Första barnet var inte planerat (nyss fyllda 16 när han föddes) däremot var vårt andra barn planerat och henne fick vi när jag var 19. 
Vi visste då vad föräldrarollen gick ut på och gjorde ett medvetet val. Varför skulle det vara fel, bara för att jag inte var 25? Det ligger inte i åldern utan förmågan att ta ansvar och se vad som är viktigt och förstå att det är barnet som är viktigast i den situationen.  

Vår första var planerad, jag var 16. Jag var ung och dum bara, fast jag ångrar mig absolut inte.

Jag vet inte riktigt vad TS menar, att du inte förstår varför man planerar ett barn vid 15-20 eller varför man planerar ett barn vid 15-20 utan att ha en inkomst.
Jag planerade min dotter som jag blev gravid med som 16åring. Men då hade vi lägenhet, jag jobbade och vi kännde oss redo för det.

Jag tror det är så enkelt som att TS antar att alla tonåringar som skaffar barn är typiska "soc-fall".

Är man myndig, gått ut gymnasiet och ev bor själv/med partner- inga problem att få barn...så länge man är beredd att sätta sig själv i sista hand många gånger. Inte mer annorlunda än att vara 20+...eller att vara gammal förälder (vad nu gammal är...). Bara för att någon är 19 år- så har inte alla 19 åring levt samma liv. Inte 30 åringar heller.

Varför tänka i siffror? Mentalitet och förutsättningar är väl viktigare?

kanske inte räknas som särskilt ung, jag vet inte =)

men jag var 22 år när min dotter föddes, och hon var planerad!

vi pratade om barn ganska tidigt i vårt förhållande, men efter 3 år bestämde vi oss för att försöka, och jag blev gravid ganska snabbt, bara 1 månad efter jag slutade med p-piller =)

Anta inte att alla 20-åringar är outbildade utan inkomst.

Jag är 20 år och gravid - ett planerat och efterlängtat barn. Jag har högskoleutbildning, fast jobb med bra lön, boende och en fästman som har det lika stabilt på såväl studie- som jobbfronten som jag själv.