• Anonym (orolig)

    Vill jag inte vara med mina barn?

    Jag är en 34-årig mamma till en 4,5-åring och en 1,5-åring. Jag känner mig lite orolig för mina känslor inför barnen. Jag älskar dem över allt annat och njuter av att gosa med dem och trösta dem.
    Men jag trivs inte med att leka med dem längre stunder, och tycker det är ansträngande att vara själv med dem för länge. Har mannen planer på utekväll eller på att jobba längre så känner jag nästan paniken komma, vem ska jag ringa efter typ.
    Är jag själv med dem så åker jag gärna och handlar eller till någon annan mamma eller öppna förskolan, men mer för att få timmarna att gå tills pappa kommer hem så jag får "paus". När han kommer så är det direkt så att "nu är de dina", jag känner mig ofta trött och tar det lugnt en stund i fred innan jag lagar middag.
    Jag jobbar deltid men hämtar dem ofta så sent jag kan, tar det lugnt en stund hemma, eller handlar lite innan jag hämtar dem... detta är inte ok det vet jag men jag är bara inte sugen på att ha för många timmar ensam med dem... Jag känner mig så rädd inför dessa tankarna och känslorna och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet att jag älskar dem över allting men är ofta lite nere och trött och vill ofta bara vara ifred och vila. Mannen ställer upp på mig och tar jättefin hand om barnen, och då får jag såklart skuldkänslor, fattar inte varför jag är så här??? Känner mig som världens sämsta mamma... :(

  • Svar på tråden Vill jag inte vara med mina barn?
  • Cillalilla

    Kanske inte någon tröst, men du är inte ensamen om dom känslorna!
    Så har även jag känt periodvis.
    Tror att det är ok att ta lite paus ibland och bara få vara för sig själv.
    Acceptera det, prata med din familj om detta (inte barnen dock). Så slipper du lägga energi på det och kan fokusera på dig själv.
    Försök att göra något för din egen skull som får dig att må bra. Kanske kan du åka bort någon dag/helg på egen hand eller med din make. Så du får sakna barnen lite.

    Men jag tror inte på att försöka trycka undan dom känslorna utan prata med din gubbe och försök hitta en lösning på situationen. Om han är en bra maken så ställer han upp och gottgöra honom kan du göra någon annan gång...

  • Anonym (förstår)

    Jag tror att det är vanligare än man tror att känna som du. Småbarnsåren är så intensiva, man får inte en lugn stund och efter ett par år är man helt dränerad. Jag är inte heller någon lekmamma men det som skiljer oss åt är nog mitt avsaknad av dåligt samvete. Jag kan vara mamma, inte kompis. Barnen får leka med sina kamrater helt enkelt! Jag gosar, läser och går gärna på utflykter med barnen men att sitta en timme och leka tekalas med små koppar och gosedjur är döden.

    Måste mammor leka med sina barn? Kan inte barnen leka med varandra eller själva?

    Skippa det dåliga samvetet så blir det nog bättre. Är ju tröttsamt i sig att gå och känna sig otillräcklig hela tiden.

  • Mamma Ceder

    Känner precis likadant! Vet inte vad jag ska göra.

    Hur gick det för dig?

Svar på tråden Vill jag inte vara med mina barn?